Annons

Annons

Victoria Dyring spelade både piga och demon!

Vi är vana vid att se henne förklara vetenskapliga gåtor i tv. Men när Victoria Dyring, 42 år, guidar runt i Uppsala förstår vi att hon lika gärna hade kunnat bli skådis, kassörska – eller lastbilschaufför. Häng med hem till Victorias mammas gata och barndomshemmet!

Dela
(15)

9
Visa bildspel

/
Victoria Dyring på mammas gata
Victoria Dyring på mammas gata
Victoria Dyring på mammas gata
Victoria Dyring på mammas gata
Victoria Dyring på mammas gata
Victoria Dyring på mammas gata
Victoria Dyring på mammas gata
Victoria Dyring på mammas gata
Victoria Dyring på mammas gata
...
Visa mer

På Bergbrunna Villaväg 40, cirka en mil utanför Uppsala centrum, låg en gång i tiden Byströms tvättbrädefabrik. Men när familjen Dyring flyttade in i huset, i början på 1970-talet, hade tvättmaskinen sedan länge gjort entré och fabriken var en övergiven lada.

Annons

Inne i det stora boningshuset var det desto mer liv och rörelse. Föräldrarna, mamma Annagreta och pappa Eric, bodde i Italien under 60-talet och tog med sig en hel del av den sydeuropeiska stämningen och sättet att se på livet tillbaka hem till Sverige.

Gilla Hemmets på Facebook

—Vi hade ofta folk hemma och pappa var väldigt matintresserad och stod gärna vid spisen. Det var ganska ovanligt på den tiden. Hemma hos mina kompisar var det oftast mammorna som lagade mat, säger Victoria Dyring, programledare för SVT:s Vetenskapens värld.

Vi är tillbaka på hennes mammas gata, i barndomshemmet, 24 år efter att Victoria flyttade hemifrån. Pappa Eric dog 2007 men mamma Annagreta, 81 år, håller tempot uppe och ser till att det fortsätter vara den oas det alltid varit.

Ute i trädgården, under den väldiga hängbjörken, finns en hängstol som Victoria genast lägger beslag på.

—När jag var liten var det mest äldre i det här området, ingen i min klass bodde här. Men det hade jag inga problem med. Jag var ett väldigt lugnt barn som gärna lekte själv eller med Sivan.

Sivan var grannen som passade Victoria och hennes storasyster Anna. Mellan de båda trädgårdarna fanns en liten grind så att Victoria enkelt kunde komma in till dagmamman.

—Jag älskade att vara med Sivan, hon var helt underbar!

Grinden är borta sedan länge och Sivan har flyttat in till stan. Men lekstugan, vars dörr Victoria en gång vackert dekorerade, står kvar. Att det lektes med bilar härinne är ingen vild gissning. Victoria gillade bilar och drömde om att bli lastbilschaufför.

—Lastbilschauffören var vägarnas kung! Jag har två morbröder, och hade framförallt en morfar, som var åkare i Västerbotten. När man var uppe och hälsade på dem så stod det enorma bilar på gården och det tyckte jag var så häftigt.

Några år senare växlade drömmarna in på ett nytt spår – om än fortfarande på fyra hjul:

—Då ville jag bli taxichaufför! Jag tyckte det verkade så härligt att köra bil och det tycker jag fortfarande, säger Victoria.

Roligast av allt var dock att få stå på scenen. Teaterintresset tog fart redan i lågstadiet, på Uppsävjaskolan.

—Vi hade en fantastisk lärare i årskurs två som drog igång en musikal, Kate med nötterna. Alla tvåorna på skolan skulle vara med så det fanns en dansgrupp, en orkestergrupp, en körgrupp och en teatergrupp.

Spelade demon

Victoria var med i teatergruppen och hade två roller, som piga och demon.

—Jag ville gärna ha talande roller. Demonen skulle bara dansa men pigan hade en liten monolog, som jag verkligen gjorde mitt bästa för att göra precis så där klok som hon skulle vara, säger Victoria och skrattar åt minnet.

Hemma hos övriga familjen mottogs yngsta dotterns kärlek för teater med stor glädje.

—Jag var ett sådant barn som aldrig blev styrt. Fick man ett infall så gjorde man det, det var aldrig någon som hindrade mig. Tvärtom kunde det bli små applåder över olika initiativ.

Dock blev det sällan några mer sportiga aktiviteter. Victoria hade nämligen skolios.

—Jag tvingades ha korsett i hårdplast dygnet runt, från det att jag var 10 till 16 år. Det var såklart inte kul, men det var bara att hacka i sig.

Och när Victoria nyfiket undrade över livets alla märkligheter var hon väldigt privilegierad.

—Mamma och pappa var båda vetenskapsjournalister så de var insatta i sådant som barn grunnar över och svarade gärna på alla mina frågor.

Victorias sju år äldre storasyster Anna har också gått i föräldrarnas fotspår och arbetar i dag som fysiker. Men vetenskapen var inget som lockade Victoria, inte till en början.

—Jag var lite mer konstnärlig och gillade att måla och rita. Det tyckte jag var det roligaste i skolan.

Med på listan över favoritämne stod också svenska, engelska och såklart teater. Det sistnämnda kom hon att få mycket utlopp för i tonåren när hon spelade teatersport och improvisationsteater, en sorts gäster-med-gester-teater där skådespelarna får vissa givna ramar men först under skådespelets gång bestämmer vad som ska hända.

—Det var oerhört roligt, jag gillade att härma gubbar och älskade komiska figurer som Gösta Ekmans Papphammar.

Många av Victorias gubbar fick liv på Skandiascenen, nuvarande Reginateatern, mitt inne i Uppsala.

När vi kliver innanför dörrarna till den vackra anrika teatern tänds en lyster i Victorias ögon.

—Utan teatern skulle jag inte ha varit den jag är i dag. Livet på scenen lärde mig vad som funkar – och vad som går genom rutan.

Trivs i kassan

Skådespelandet kommer också väl till pass när vi raskt förflyttar oss till Ica Kvantum i Gränby centrum. För trots att det gått över tjugo år sedan Victoria slutade sitta i kassan hoppar hon snabbt i sin gamla yrkesroll. Och det märks att hon trivs när hon börjar lasta varor på bandet och låtsas knappa in koderna:

—Ha, ha, jag kommer fortfarande ihåg att koden för gul lök var 279 och potatis var 158. Vi var ett bra gäng, jag hade mycket roligt här.

Extra roligt blir det när gamla chefen Rolf Carlsson dyker upp i sällskap med Johan Wendin, en av kollegerna från tiden då det begav sig.

—Åh du fick E4:an, konstaterar Johan med ett skratt.

—Vi kallade alltid kassa 4 för E4:an för det var alltid så lång kö, förklarar Victoria och ler åt minnet.

I sex år arbetade Victoria extra i butiken. Efter att ha suttit i kassan i några år avancerade hon till förbutiken där man kunde köpa blommor och lämna tips.

—Det där med blommor var ett problem i början eftersom jag inte kunde skilja sorterna åt. Med tiden blev jag dock ganska duktig på att göra buketter. Roligast var det när någon kom och ville ha en riktigt speciell bukett som fick kosta vad som helst. Då var det ju bara till att ösa på med fina blommor!

Jobbade hårt för betygen

Under högstadiet och gymnasiet tillbringade Victoria många stunder inne i Uppsala centrum.

—Jag och mina vänner strosade gärna runt i centrum, längs Fyrisån. Vid Nybron fanns en glasskiosk där man kunde spana in folk.

Vi följer Fyrisån fram till Dombron och pittoreska Valvgatan. På vägen upp mot Domkyrkan passerar vi S:t Eriks gränd och inrednings- och blomsterbutiken Kajsa Johanna.

—Här låg tidigare en syateljé där jag var praoelev i högstadiet. Där tyckte jag om att vara. Högstadiet var inte roligt. Därför var det skönt när man slapp skolan, säger Victoria.

Och även om gymnasietiden var bättre fanns det svårigheter även här.

—Jag läste ekonomisk linje och jobbade rätt hårt för mina betyg. Jag gled inte fram på någon räkmacka.

Så när hon tog studenten var det med stor lättnad – och en viss osäkerhet.

—Jag visste inte riktigt vad jag ville läsa på universitetet. Därför tog jag strökurser i sådant som verkade intressant och kul, som vetenskapsteori, svenska och miljökunskap i samhällsplanering.

Då visste inte Victoria vilken nytta hon skulle få av dessa blandade kunskaper.

—Det insåg jag först när jag började jobba på tv och hamnade på Hjärnkontoret. Då tog det form om hur man kan berätta om de här häftiga sakerna på ett bra sätt, säger Victoria.

Innan vi skiljs åt tar Victoria med oss upp till Kasåsen och Uppsala slott. Härifrån har man en vidunderlig utsikt över staden. Victoria ser lycklig ut.

—Jag hade en väldigt bra harmonisk uppväxt, så min barndomsstad framstår fortfarande i ett skimmer!

 

 


Läs mer om:

Dela
(15)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…