Annons

Annons

Vårt fadderbarn har gjort oss till farmor och farfar

Det är 20 år sedan Ingrid och Helge Holm fick bli den lille pojken Chakras faddrar, och han blev genast en del av familjen. 
Nu har familjen vuxit sedan Chakra gift sig och fått en 
liten son. En pojke som 
Chakra ville att hans faddrar skulle namnge...

Dela
(50)

Ingrid, 71, och Helge, 75, med bilden av Chakras fotbollslag. Tavlan fick de i present när laget hälsade på dem i somras.

Ingrid och Helge Holm i Laholm har tre vuxna döttrar, men de säger också att de har en son. Han heter Chakra Tamang och bor i Nepal. Genom åren har han förgyllt deras liv bara genom att finnas till.

Allt började med att Ingrids dotter Sofia kom hem helt begeistrad över en resa i Nepal och redan året efter bestämde sig Ingrid för att också åka dit.

Annons

– Det var i januari 1997 som jag landade på flygplatsen i Katmandu. Sofia och hennes pojkvän Kent mötte mig och sedan tog vi en buss på slingriga vägar upp i bergen för att vi ville vandra, berättar Ingrid.

Vandringen var helt underbar med stora höjdskillnader. På samma dag kunde de både plocka apelsiner från träden och se snö. Ingrid blev förälskad i landet.

– Det var så befriande, och när jag kom hem kände jag starkt att jag ville göra något för det fattiga folket i Nepal. De var alltid så vänliga, men man såg att de hade dåligt med kläder och de slet verkligen. De levde hårda liv, men var ändå gästvänliga, säger Ingrid.

Hon tog kontakt med Nepals konsulat i Stockholm och blev hänvisad till Sverige–Nepalföreningen.

– De föreslog att jag skulle bli fadder till ett barn på ett av de barnhem som de hade kontakt med och det ville jag ju gärna, berättar Ingrid.

Den föreslagna pojken, Chakra Tamang, var 13 år, det var lite äldre än vad fadderbarn brukar vara. Hans mamma hade dött när 
han var två månader. Det skulle kosta Ingrid 100 kronor i månaden som fadder, varav 
25 kronor skulle gå in på barnets eget konto.

En kvinna från föreningen som åkte dit minst två gånger om året såg till att Ingrids brev till pojken kom fram och Chakra skickade i sin tur brev tillbaka.

– Första gången skickade jag bilder och 200 kronor extra. Då blev han överlycklig 
och jag fick sedan se hur han köpt jeans, skor och en väska. Sådant som han aldrig haft 
tidigare.

Chakra berättade om sitt stora fotbollsintresse och skickade alltid brev tillbaka. Ingrid i sin tur berättade att hennes man Helge varit fotbollstränare och att båda hennes döttrar spelade. Då kändes det plötsligt som att Nepal var betydligt närmare.

– Jag förstod däremot att Chakra inte hade det så lätt i skolan. Han hade svårt för att sitta stilla.

Fick välja namn

Åren gick och Chakra växte upp och fick bli fotbollsspelare i arméns fotbollslag och senare fick han även även en anställning inom armén för att träna laget. Han fick fortfarande pengar av Ingrid genom en man som var som en pappa för pojkarna från hemmet.

– De fick be honom om pengar och berätta vad de skulle använda dem till. Det kunde vara tandläkare eller sjukvård, säger Ingrid.

2008 fick hon brev om att Chakra skulle gifta sig och ett år senare blev han pappa till en liten pojke.

– Det kändes verkligen som att vi blivit farmor och farfar, och Chakra ville att vi skulle bestämma namnet på sonen. Det var en
stor ära förstås. Vi valde Henry, för det kändes 
internationellt och var lätt för alla att uttala, säger Ingrid, och Helge nickar.

De fick sedan bilder med täta mellanrum och kunde se hur Henry växte till sig. Till slut var det bara ett måste att åka dit för att träffa honom.

– Vi började prata om det redan när Henry var ett år, men det blev inte av förrän 2011. Det var första gången Helge fick se Nepal.

Lille Henry med presenter som han fått av Ingrid och Helge.

Chakra mötte dem på flygplatsen med hustrun Nira och sonen Henry. Chakra och hans familj bodde hemma hos Niras föräldrar och dit blev Ingrid och Helge inbjudna. Den låga levnadsstandarden syntes överallt, även hos deras vänner.

Niras mamma var hembiträde hos en rik kvinna, ändå bodde de i ett litet uthus utanför villan. Det var murade väggar, plåttak och trångt eftersom även Niras yngre systrar bodde där. Råttor sprang omkring och toaletten var ett hål i marken.

Ändå var detta ett bra område.

– Det var en upplevelse, kan jag säga, konstaterar Helge.

Två år senare reste Ingrid och Helge tillbaka till Nepal. Den här gången fyllde de väskorna med leksaker, kläder och skor.

– Vi hade med oss en sådan där matta med bilvägar, lego och småbilar och Henry blev så glad för allt. Det var underbart att se, berättar Ingrid.

Under resan fick Helge fin kontakt med Chakras svärfar Gopal och det trots att de inte hade något gemensamt språk.

– Vi fann varandra ändå.

Hon och Helge beslöt sig också för att öppna en bankbok i Henrys namn där de skulle sätta in pengar som kunde sparas.

– Det var inte det lättaste, det var mycket byråkrati, ler Helge.

Hotellet gungade

Nu hade de fått blodad tand när det gällde Nepalresor och 2015 åkte de en tredje gång. Det skulle bli gemensamt kalas för Helge och Henry eftersom de fyller år på samma dag.

– Vi hade mycket roligt tillsammans med 25 nepaleser.

Vad de inte visste då var att allt skulle bli annorlunda ett par dagar senare.

– Helge stod på balkongen på hotellet. Vårt rum var på fjärde våningen. Jag skulle precis gå och duscha när det började darra. Vi visste att det fanns en byggarbetsplats intill och trodde först att det var därför, berättar Ingrid.

Men det var det inte, i stället drabbades området av en fruktansvärd jordbävning och alla började skrika när hela hotellet gungade och knakade.

– Vi sprang nerför trapporna och höll oss i väggarna. Men att det var en jordbävning förstod vi inte förrän senare.

Ingrid och Helge blev tillsagda att gå till en öppen plats och Ingrid lyckades få iväg ett meddelande till dottern Sofia i Sverige.

Runtomkring var förödelsen stor, hus hade rasat och folk var ledsna och rädda. Efterskalven kom med jämna mellanrum och spred ännu mer skräck. Men till slut lugnade det ner sig och Ingrid och Helge gick tillbaka mot
hotellet. Då möttes de av Chakra som hade varit ute och letat efter dem på sin motorcykel. Han ville att de skulle följa med honom.

– Vi fick tillfälligt bo hos kvinnan som Niras mamma jobbade hos. Då varnade de för ännu ett stort skalv och alla sov utomhus på gräset för säkerhets skull.

Några dagar senare skulle Ingrid och Helge flyga hem.

– Vi grät när vi skulle lämna Chakra, Nira och Henry. Det kändes inte alls bra.

Gav nästan upp hoppet

Men livet återgick till det normala både för familjen Tamang i Nepal och familjen Holm i Sverige. Dessutom hade man planer.

– Mitt barnbarn Evelina hade varit med i Gothia Cup, som är en ungdomsfotbollscup i Göteborg med deltagare från hela världen. Men något lag från Nepal hade aldrig varit med, säger Ingrid.

Det ville hon ändra på och pratade både med Chakra om han kunde få ihop ett lag och med ledningen för Gothia Cup om de kunde hjälpa till ekonomiskt.

På något sätt gick det och Chakra skulle få ledigt från jobbet. Gothia Cup skulle stå för uppehälle och mat, men resan fick laget betala själva.

Den 16 juli förra året var det dags för invigning och dagen innan stod Ingrid och Helge på Landvetters flygplats för att äntligen ta emot Chakra och laget.

– Då hade jag nästan gett upp hoppet om att vi någonsin skulle få hit dem. Chakra hade inte fått sitt visum förrän på torsdagen, säger Ingrid.

Hon kunde knappt hålla tårarna tillbaka när hon fick se både Chakra och Nira och hela det nepalesiska fotbollslaget.

– Det blev en underbar vecka. Laget bodde på en skola och spelade flera matcher med blandat resultat, både vinst och förlust. Jag följde efter som en hönsmamma, var så rädd att något skulle hända, säger Ingrid.

Sedan bjöd hon dem till sitt natursköna hem i Laholm där de fick se svensk natur, äta pannkakor med jordgubbssylt och träffa Ingrids hela familj.

– De gjorde flera stopp på vägen till oss, fick bada i havet som de aldrig sett tidigare och köpa glass. Mest var de imponerade av att det var så rent överallt. Katmandu i Nepal är en skitig stad med mycket sopor.

Efter en tuff vecka kunde hon pusta ut och det var dags att ta adjö.

– Det blev minnen för livet både för oss och för dem, tror jag. Nu har vi och våra döttrar massor av nya Facebookvänner, säger Ingrid och skrattar.

Text: Susanne Stamming 
Foto: Susanne Stamming, privat

Läs mer:

Mor och dotter åkte till Zanzibar som volontärer

Mor och dotter åkte till Zanzibar som volontärer


Läs mer om:

Dela
(50)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…