Annons

Annons

Ute med håven

Dela
(0)

Jag kan erkänna att det tog emot lite i början. Det väcker ju en viss munterhet när en fullvuxen man springer omkring och flaxar med en fjärilshåv i luften. Det är ju inte precis något man gör mitt inne i stan där det är fullt med folk. ”Titta mamma, den farbrorn leker med en håv!”

Annons

Jag slappnar av bättre ute i naturen. Där kan jag spela ut hela mitt register: Jaga efter insekten i full fart och ivrigt svinga håven i luften hela tiden. Hoppa högt upp mot blommorna i ett träd och göra en kraftfull sving när jag är i högsta läget. Kasta mig raklång framåt och slå håven uppifrån över en blomma där den lilla insekten satt.

Sen kommer nästa fas. Fick jag den? Tyget i håven är så pass genomskinligt att man ser igenom det. Tre flugor, några avbrutna kvistar, en liten gräshoppa, två maskrosblommor – men var är biet? Hur kunde jag missa det? Jag får försöka igen. Missade jag det måste det ju finnas kvar i närheten.  

Det är nu jag lätt glömmer både tid och rum. Jag rusar fram och tillbaka över ängen och känner mig som en yngling. En manlig älva som dansar fram över blommorna. Där flyger ett bi! Svingeling! Där kommer ett till. Sving igen. Åh, så spännande. Det här måste vara den sanna lyckan!

Fast mina barn brukar sitta kvar i bilen. De hoppas att det inte ska dyka upp någon de känner…


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…