Annons

Annons

Årets kvinnliga programledare om sin uppväxt som flykting

- Stort tack till alla tittare! Det här är det finaste priset jag någonsin har fått och jag är så otroligt glad och tacksam för alla som har röstat, sa Tilde de Paula Eby sedan hon röstats fram till Årets kvinnliga programledare under Kristallen-galan.

Dela
(66)

6
Visa bildspel

/
Tilde de Paula: Jag är en av alla flyktingar bakom statistiken
Tilde de Paula: Jag är en av alla flyktingar bakom statistiken
Tilde de Paula: Jag är en av alla flyktingar bakom statistiken
Tilde de Paula: Jag är en av alla flyktingar bakom statistiken
Tilde de Paula: Jag är en av alla flyktingar bakom statistiken
Tilde de Paula: Jag är en av alla flyktingar bakom statistiken
...
Visa mer

 

Tilde de Paula Eby gräver i sin släkts kvinnohistoria i sin bok Tiden läker inga sår. Fem generationer förmödrar har flytt från krig och svält. – Det är inte tiden som läker sår. Det är människors goda handlingar som har hjälpt oss att läka.

Annons

Livet började med stor dramatik och dödshot för Tilde de Paula Eby. Hon var inte ens ett år gammal vid militärkuppen i Chile 1973 då hennes familj fick fly undan tortyr, fängelse och död. De kom till Sverige som flyktingar, något som har satt spår hos Tilde.

Gilla Hemmets på Facebook

—Jag har inga egna minnen från militärkuppen och flykten. Men jag har vuxit upp med en känsla av sorg. Den har alltid varit närvarande, även om vi inte tog i den.

Då, på 1970-talet, när Tildes mamma hade fullt upp med att skapa ett nytt liv i sitt nya land, utbilda sig och försörja två barn ville hon inte se tillbaka. Som vuxen har Tilde valt att blicka bakåt och ta reda på vad som hände hennes familj och släktingar. Det skriver hon nu om i boken Tiden läker inga sår.

—Invandrarnas historia är en del av Sveriges historia. Jag är en av alla flyktingar bakom statistiken, rubrikerna och diskussionerna – och det vill jag berätta om, säger Tilde som tycker att det känns särskilt angeläget nu när många flyktingar åter söker skydd i Sverige.

Alla fick lämna sina hemländer

Boken går fem generationer tillbaka och handlar om kvinnor som alla mot sin vilja tvingats lämna sitt hemland. De har flytt från missväxt och svält, från krig och politiskt förtryck med förhoppningen att komma till något som är bättre, mer rättvist, fredligare. I boken berättar Tilde om sin mormors mormor, mormors mor, mormor, mamma – och om sig själv. Hon skriver om hur de har fått flytta från Teneriffa, Kuba, USA och Chile. Det är starka och gripande livsöden där kvinnorna i släkten inte fått eller kunnat välja sina liv.

—Den gemensamma nämnaren för mina förmödrar är rotlösheten, de har inte kunnat sätta rötter någonstans. Därför har det varit viktigt för mig att ha en plats som är min och att mina barn också har det, säger Tilde.

För henne var det stort och viktigt när hon 21 år gammal blev svensk medborgare. Hon ville känna att hon hörde till och hörde hemma här.

—När det inte är en självklarhet att vara medborgare i ett land blir det jätteviktigt. Jag vill vara svensk medborgare med det ansvar och de rättigheter det innebär, säger Tilde som för drygt 20 år sedan firade sitt svenska medborgarskap med bakelser på Ofvandahls hovkonditori i Uppsala tillsammans med sin mamma.

Att växa upp som invandrare

Det är Tildes mamma som har berättat för henne om militärkuppen i Chile. Om när familjen fick gömma sig hos vänner och den värsta skräcken var att lilla babyn Tilde skulle börja gråta och avslöja gömstället i ett lönnrum för militären som kom och letade efter dem. Om våldet och övergreppen de såg på gatorna. Om hur de sökte skydd på olika ambassader under några fasansfulla dygn tills den svenska ambassadören Harald Edelstam riskerade sitt eget liv för att hjälpa dem till Sverige.

—Jag tror att det alltid kommer att vara smärtsamt för min mamma att berätta om det här. Det är jättesvårt för henne att prata om de dagarna i Chile och för mig blev det jobbigt eftersom det var jobbigt för henne.

Men även om Tilde själv inte minns flykten och den första tiden i Sverige på en flyktingförläggning i Småland så vet hon hur det är att växa upp som invandrare. Hur det är att känna utanförskap, att inte passa in och inte veta något om traditionerna i det nya landet. Första advent, lucia och påsk var nya företeelser. Sill, kokt potatis och blodpudding var nya maträtter. Liksom knäckebröd och sju sorters kakor var nyheter för invandrarfamiljen.

Uppväxten var fattig

Det var också en uppväxt då det inte var speciellt gott om pengar. Tildes föräldrar skildes när hon var fyra år och några år senare flyttade hennes pappa tillbaka till sitt hemland Brasilien. Tilde och hennes fem år äldre bror växte upp med sin mamma i Uppsala.

Tilde berättar om lyckan när de hittade två nersuttna soffor i källaren som de tog upp till sin lägenhet. De blev fina med hjälp av tvättmedel, nål och tråd och två plädar.

—Mamma fick kämpa hårt och hon sparade allt hon kunde för att vi skulle kunna resa och hälsa på släkten. Det var det hon prioriterade. Det betydde mycket, men samtidigt var det svårt att hon kände sig otillräcklig.

För henne var det viktigt att både hon och barnen lärde sig svenska och att de skulle vara tacksamma för att Sverige tagit emot dem. Mamma var Tildes förebild och den som betydde allra mest för henne under uppväxten. De har alltid haft en stark relation som är lika viktig i dag.

—Min mamma är världens bästa mamma. Hon är så snäll och har alltid gjort allt för mig och gett mig villkorslös kärlek. Hon har lärt mig att man ska vara snäll och göra så gott man kan. Men det viktigaste hon har lärt mig är att man inte behöver vara perfekt. Det är okej att vara ledsen och må dåligt ibland, säger Tilde som fick se sin mammas sorg och saknad under uppväxten.

Ser positivt på sin bakgrund

Mamman lämnade Kuba som nygift i början på 1970-talet för att flytta till Chile och först 1990 kunde hon återförenas med sina föräldrar som då lyckats lämna Kuba för att söka asyl i Sverige. Tilde var vuxen när hon fick en relation med sin mormor, som nu är över 90 år. Hon har upptäckt att hon har ärvt mycket från henne.

—Mamma brukar säga att jag är den dotter mormor borde ha fått. Mamma är ointresserad av kläder och smink medan både mormor och jag gillar att piffa till oss. Men mormor är också en tuff kvinna, utan att vara hård. Det är krut i henne och jag hoppas och tror att jag har fått lite av det. Hon har lärt mig att leva i nuet och inte oroa mig för framtiden. Jag älskar min lilla mormor som bara är en tvärhand hög.

Att vara rotlös och invandrare har inte bara varit jobbigt och svårt. Tilde ser mycket positivt med sin bakgrund.

—Jag är aldrig hemma någonstans, men jag är inte heller borta någonstans. Jag har lätt att känna mig bekväm i alla miljöer tack vare min brokiga bakgrund.

Tilde säger att hon känner sig som ”hundra procent brasse, hundra procent amerikan och hundra procent svensk” och är både stolt och glad över sin mångkulturella identitet.

—Det berikar mig att känna till andra kulturer och det gör att jag känner intresse och respekt för andra människor.

Talar fyra språk

Att ha fyra språk – spanska, portugisiska, engelska och svenska – som modersmål är ett privilegium som har gett henne mycket.

—Jag kan prata med människor i nästan hela världen och det betyder så mycket. Jag älskar att resa och träffa människor och prata med dem.

Sitt internationella arv vill Tilde föra vidare till sina fyra barn.

—Jag vill att de ska vara stolta över det. Samtidigt vill jag att de ska känna sig självklara och hemma här i Sverige utan att utplåna vem de är.

Precis som hon själv är stolt över sitt ursprung. Det tog tid för Tilde att hitta den styrkan inom sig själv, och därför tog det också tid för henne att skriva boken om sin och släktens historia. Hon har hållit på med den av och till i tio år och säger att hon har kämpat för att ge en ärlig bild.

Tilde vet hur det är att vara flykting och invandrare och även om tiden inte läker några sår så går det att skapa en ny tillvaro i ett nytt land.

—Det är inte tiden i sig som läker såren. Det är människors goda handlingar som har hjälpt oss att läka. Människor som har varit snälla och stöttat oss när vi kom hit som flyktingar.

 

Läs mer: Så kan du hjälpa människor på flykt

Kristallenvinnaren Lars Lerin om kärlek och lycka


Läs mer om:

Dela
(66)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…