Annons

Annons

Tack, Nisse!

Dela
(0)

Jag gillar naturen. Min fru skulle säga att det är nästan det enda jag har i huvudet. Min son skulle säga att jag är en hopplös nörd. Själv säger jag okej, då är det väl så. Jag är faktiskt glad över att vara en naturnörd. Gullvivebackar! En myrstack som vaknat på våren. Tofsviporna som spelflyger. Berguvens rop i natten. Storsovarbiet och blomdyrkarbiet. Den rara alvarkösan. Kan livet bli mycket skönare?

Annons

Men hur blev det så? Jo, mitt naturintresse slog till med full kraft redan när jag var 12 år. Och det berodde på Nils Linnman! Kommer du ihåg honom? Han satt med sina kompisar på Korsnäsgården i TV:ns barndom och pratade om naturen. Det var sprakande brasa i storstugan. Nisse i en stor väst i ett murrigt tyg. Läderstövlar. Pipa i munnen. Minns du? Och så talade han så lugnt och tryggt om både älgar och skalbaggar. Han blev min idol. Sån ville jag bli. Det är honom jag har att tacka för så mycket.

Nu ska jag börja blogga här lite då och då. Jag tänker ta dig med på tidiga morgnar i naturen. På oväntade möten på blomsterängen. Till örnar som är två och en halv meter mellan vingspetsarna. Om vildbin som bara är 4 millimeter. I Nisses anda. Du hänger väl med!


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…