Annons

Annons

Svenske Gerts bilder inifrån Nordkorea: ”Lite teater”

Bara ett par tusen turister får varje år besöka ett av världens mest stängda länder. Gert Irgren hör nu till den sälla skara som rest genom Nordkorea. ”Det var lite teater, men det var inget som störde mig”, säger han.

Dela
(0)

Gert Irgren. Bild: Helena Sjögren

Hotellfoajén är lika stor som en fotbollsplan. Förutom de tre receptionister och de tre guiderna är gruppen med drygt tjugo svenskar de enda i hela lobbyn. De har precis klivit in på Nordkoreas specialbyggda turisthotell i huvudstaden Pyongyang.

Annons

– Det var en lite märklig känsla att det bara var vi på hela jättehotellet, säger Gert Irgren.

Han är ganska nyligen hemkommen från sin resa.

Pyongyangs triumfbåge är något större än den i Paris. Bild: Gert Irgren

En skolklass som besökt ett monument. Bild: Gert Irgren

I samband med ett av gruppens restaurangbesök var det även bröllop. Bild: Gert Irgren

Under resan fick den svenska gruppen bland annat besöka ett glasbruk. Bild: Gert Irgren

Sedan han pensionerade sig har resorna nästan avlöst varandra. I våras besökte han Borneo och Sumatra. Egentligen var hans plan att bestiga Kilimanjaro, men han insåg att det skulle bli lite väl tufft. När han bläddrade i researrangören Världens resors katalog dök Nordkorea upp.

– Det var lite på impuls. Man vet inte när nästa chans kommer, så jag slog bara till.

Gert Irgren föreställde sig ett mörk, plågat och fattigt land. I sin ungdom besökte han Östtyskland och mötte människor i skräck med en känsla av att alltid vara bevakade. Det var den bilden han hade på näthinnan när han åkte till ett av världens mest stängda länder.

– Jag hade fått för mig att det var mörkt. I mitt huvud såg jag det mörka framför mig.

Provskjuter kärnvapen

I september 2017 är Nordkorea mitt i händelsernas centrum. I ena ringhörnan USA:s 45:e president Donald Trump, i den andra Nordkoreas högsta ledare Kim Jong-Un.

Natten mot söndagen den 3 september gör Nordkorea nya provskjutningar av kärnvapen och världen håller andan.

Men när utrikesdepartementets avrådan till svenskar att inte åka till Nordkorea kommer den 7 september är Gert Irgren och hans drygt 20 resekamrater redan på väg mot Nordkorea.

På Pyongyangs flygplats plockade de upp sitt bagage för att mötas av sina guidar. De klev in i den väntande bussen och kördes sedan till hotellet.

Till deras svenske guide Lars stora förvåning fick de dessutom ta med sig sina mobiltelefoner. Däremot går det varken att använda internet eller ringa på dem.

Yanggakdo International Hotel. Bild: Ryan Koopmans

Foajén till turisthotellet. Bild: Gert Irgren

Den enorma hotellfoajén på Yanggakdo International Hotel var nästan helt folktom. Svenskgänget var dagens första turistgrupp som anlände.

Hotellet är 47 våningar högt och därmed huvudstadens högsta byggnad. På toppen finns en snurrande restaurang.

Turisthotellet ligger beläget på en ö. Gästerna kan röra sig fritt inne på hotellområdet, där det bland annat finns grönområden och möjlighet att motionera, men inte utanför.

– Bara man rörde sig mot den stora vägen, där det fanns bussar, dök det upp hotellpersonal, säger Gert Irgren.

I hotellhissen saknas knappen för våning fem. Våningsplanet kan bara nås via trappor och är helt förbjudet för turister att beträda.

Knappen för våning fem saknas. Bild: Gert Irgren

I januari 2016 greps den amerikanska studenten Otto Warmbier på Pyongyangs flygplats. Enligt den Nordkoreanska regimen hade 22-åringen stulit en politisk plansch från den förbjudna våningen.

Otto Warmbier dömdes till 15 års hårt straffarbete. Men efter 17 månader i nordkoreanskt fängelse överfördes han till ett sjukhus i USA. 22-åringen hade svåra hjärnskador och bara ett par veckor senare var han död.

– Det är klart man fick tänka på att man inte skulle göra något dumt och att man skulle bete sig. Men det får man ju göra i många länder. Men jag kände mig aldrig hotad, säger Gert Irgren.

Gert Irgren vid gränsen till Sydkorea. Bild: Privat

Gränsen mellan Sydkorea och Nordkorea. Bild: Gert Irgren

Han drar en parallell till Spanien under Francoregimen som han besökte i sin ungdom.

– Där var det tufft och det fanns riktiga galningar. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mer strapatser även i Nordkorea. Nu blir det ett helvete, tänkte jag.

Ingen inhemsk valuta

Inför resan hade resenärerna fått tydliga förhållningsorder.

De var tvungna att följa guidernas anvisningar. Att röra sig fritt fanns inte på kartan. De fick inte prata med lokalbefolkning eller fotografera någon utan deras tillstånd. Turisterna får inte heller växla till sig den inhemska valutan, utan får enbart ha euro eller yen.

Men under de fem dygnen i landet kände Gert Irgren sig ändå oväntat fri.

Han tror inte att han träffade en enda polis under resan. Både kinesernas och sykoreanernas gränskontrollanter var betydligt mer nitiska än de som de upplever i Nordkorea. Under sina bussresor blev de med jämna mellanrum stoppade vid olika checkpoints, men efter att guiderna visat upp sina tillstånd åkte de snabbt vidare.

Huvudstaden Pyongyang. Bild: Gert Irgren

Pyongyang. Bild: Gert Irgren

Hela resan var förstås välregisserad från Nordkoreas sida. Ingenting lämnades åt slumpen.

Jordbruken de besökte precis utanför huvudstaden är riktiga mönsterjordbruk. Bredvid ligger ett dagis. Barnen sprang omkring, skrattade och lekte.

Minsta lilla avsteg från den förutbestämda rutten avstyrdes. När Gert Irgren försökte gena hade han snabbt guidens ögon på sig. Avsteget korrigerades, vänligt men bestämt.

Förskola i anslutning till ett av de mönsterjordbruk som gruppen besökte. Bild: Gert Irgren

Längs med landets enda järnväg är åkrarna också skötta som om någon klippt dem med nagelsax. Turisterna får gärna fotografera maskinerna i det toppmoderna glasbruket, men absolut inte ledningscentralen.

– Man vill visa det framåtskridande. Det klart det var lite teater, men det var inget som störde mig. Man måste ju vara medveten när man åker runt att det är styrt. Jag har besökt platser där jag sett betydligt större kulisser.

Bild: Gert Irgren

Inte ens deras svenske guide Lars visste exakt hur programmet skulle komma att se ut. I stället var det deras guidar från den statliga resebyrån som styrde gruppen.

– De kunde ändra från dag till dag vad vi skulle se, säger Gert Irgren.

Motorvägarna är dessutom ett kapitel för sig. Fordonen var få och det kunde nästan dröja mil mellan mötena. Och även om vägarna är stora och breda är de gropiga.

– Jag har nog aldrig skumpat runt så mycket. Där visade de verkligen att de inte kunde bygga motorvägar, säger Gert Irgren.

Plötsligt kunde den breda estradan mynna ut i en ensam bro ut i ingemansland.

I Myohyanbergen, ungefär 16 mil norr om huvudstaden, ligger den heliga platsen Myohyang San. Här samlas gåvor som de nordkoreanska ledarna fått. Bild: Gert Irgren

”Fantastiskt öppna och måna om oss”

Eftersom turisterna är förbjudna att ta kontakt med vanliga människor möter de i princip bara offentliga representanter. Men Gert Irgren är ändå förvånad över den värme de mötte.

– De var fantastiskt öppna och måna om oss. Vi möttes av en sådan enorm kärlek. Upplevelsen av landet var mycket mer positiv än vad jag hade förväntat mig.

Bild från tågresan mot Kina. I bakgrunden den kinesiska gränsstaden Dandong. Bild: Gert Irgren

Han slogs också av hur naturskönt Nordkorea är med sin blomstrande grönska och bergiga landskap. Huvudstaden Pyongyang är modern och lika ren som Singapore, menar Gert. I stället för bilar har många av invånarna elcyklar. Han såg inte en cigarettfimp på gatan. Tunnelbanan påminde honom om den i Moskva med mycket marmor.

Tunnelbanan i huvudstaden Pyongyang. Bild: Gert Irgren

Tunnelbanan i huvudstaden Pyongyang. Bild: Gert Irgren

Tunnelbanan i huvudstaden Pyongyang. Bild: Gert Irgren

Det som verkligen utmärkte Pyongyang var också alla monument som visade personkulten kring ledaren Kim Jong-Un och hans föregångare Kim Il-Sung och Kim Jong-Il.

– Kim är Gud! Som västerlänning kan det förstås kännas lite stötande, men det är väl lite som Eiffeltornet. Det står där och syns, men man behöver inte lägga någon större vikt vid det.

Konstverk på väggen i tunnelbanan. Bild: Gert Irgren

Ankarmonument i Nampo. Bild: Gert Irgren

Monument av revolutionen på Mansudae kulle. Bild: Gert Irgren

Bild: Gert Irgren

Monumentet för Arbetarpartiet. Bild: Gert Irgren

Enda gången diktaturen gjorde sig riktigt påmind var när de besökte de gamla mausoleerna. Statyerna av Kim Jong-Uns äldre släktingar är gudalika.

– Där var det väldigt strikt. Man fick inte le eller ha händerna i byxfickorna. Där var det verkligen stenhårt. Där fick man verkligen inte spexa till det, men det var det enda riktigt hårda.

Var gruppen nästan än rörde sig möttes de också av högtalarutrop på koreanska. När Gert Irgren frågar guiden vad som sägs är svaret vagt och han antar att det rör sig om någon form av propaganda.

”Aldrig göra resan ogjord”

En sen kväll satt Gert Irgren och en resekamrat och pratade med de lokala guiderna. De drack vodka och kom in på ämnet politik.

Under samtalet blev det tydligt att de inte delade samma historieskrivning. I vissa fall är han säker på att guiderna sa vad som förväntades av dem. I andra fall tror han att de själva tror att det de säger är sant. Guiderna var exempelvis helt övertygade om att Nordkorea skulle kunna vinna ett krig mot USA.

– Deras historia är lite märklig. De hävdade att de hade slagit USA tidigare och menade att de skulle göra det igen om de kom dit.

Pyongyang i skymning. Bild: Gert Irgren

Downtown Pyongyang på kvällen. Bild: Gert Irgren

Bild: Gert Irgren

När gruppen passerade gränsen tillbaka till Kina fick de veta att Nordkorea gjort ytterligare provskjutningar. Gert Irgren kan bara sucka när han tänker på världsläget.

– Det är bara så synd att de här problemen ska ärvas. Korea har haft problem sedan 1948. Det är flera generationer som har bråkat i stället för att mötas. Det klart man blir orolig när man har två galningar som Trump och Kim.

Han är glad över att ha besökt Nordkorea. Trots alla restriktioner under resan beskriver han sina möten som positiva och öppna.

– Jag skulle aldrig vilja ha resan ogjord. Den visar på hur lätt det är att mötas. Det var bara att ta flyget och flyga dit. Jag tycker inte att man behöver vara rädd för Nordkorea – det är politikerna som är farliga. Det är inte svart och vitt utan människor försöker göra det bästa av det de har. Sedan vet kanske inte människorna allt vad som händer utanför eftersom det är en låst samhälle. De är lyckligt eller olyckligt omedvetna.


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…