Annons

Annons

Svea och Sven har fått smått!

Dela
(0)

”Nu ser man ungen!”

Ropet kommer från sekretariatet och genast reser sig halva redaktionen upp och rusar dit. Alla vill se den lilla duvungen som kläckts i boet i trädet alldeles utanför Carinas fönster. Avståndet kan inte vara mer än tre meter. Men ungen är inte lätt att få syn på för mamma Svea, det är Mia som döpt henne, ligger troget på sin lilla, värmande och skyddande. Någon gång reser hon sig en aning och då kikar ungen ut under Sveas fjädrar. Då går det ett sus genom den församlade gruppen.

Annons

Carina, Mia och Maria på sekretariatet har följt Svea och Sven, också han döpt av Mia, under hela våren. Hur de valde ut platsen för sitt bo, hur de visat varandra kärlek och hur de kommit flygande med pinnar till bobalen. Hos duvor ser hanar och honor precis likadana ut, åtminstone för ett mänskligt öga. Därför har det varit lite chansartat att avgöra vem som är vem. Med fördomar hämtade från den mänskliga världen har vi enats om att det är Sven som kommit med pinnarna och Svea som tagit emot dem och byggt redet. Ett ganska slarvigt rede faktiskt, men det är typiskt för ringduvor. Och vad gör det? Boet fungerar alldeles utmärkt. Ungen har det tryggt och fint under mamma och Sven kommer med mat som den ansvarsfulle pappa han är. Ofta sitter han på en skorsten på ett tak på andra sidan gatan och håller koll. Han ser stolt ut. Ibland avlöser han Svea.

Stolta är också Carina, Mia och Maria. De har blivit lite av fastrar eller mostrar. Just nu grunnar de på vad ungen ska heta. Kanske du har ett förslag? Skriv en kommentar och föreslå ett namn!


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…