Annons

Annons

Stina, 27: Jag skäms inte över stomipåsen

När Stina vaknade upp ur narkosen fick hon för första gången uppleva hur det kändes att vara smärtfri. Åren med magplågor, orkeslöshet och sondmatning var över. Stomioperationen hade räddat henne – men det skulle ta tid att återhämta sig.

Dela
(0)

5
Visa bildspel

/
Stina, 27: Jag skäms inte över stomipåsen
Stina, 27: Jag skäms inte över stomipåsen
Stina, 27: Jag skäms inte över stomipåsen
Stina, 27: Jag skäms inte över stomipåsen
Stina, 27: Jag skäms inte över stomipåsen
...
Visa mer

 

Det lyser om Stina och fyraåriga dottern Elle när de klappar hästarna i hagen hemma i lilla byn Sörfors utanför Umeå.

Elle ler med hela ansiktet när den stora nordsvensken Stjärna kommer fram för att hälsa. Den lilla flickan är ett riktigt mirakelbarn. Det var nämligen ingen självklarhet att Stina skulle kunna bli mamma. Eller ens själv överleva sin svåra sjukdom.

Annons

Man ser det inte utanpå henne men 27-åriga Stina Hägglund är en av cirka 30 000 svenskar som lever med en påse på magen.

Gilla Hemmets på Facebook

—Att vara stomiopererad är fortfarande något av ett tabu och just därför har jag valt att vara öppen med min operation.

Stina var bara åtta år när hon upptäckte att något inte stod rätt till med kroppen och det blödde när hon gick på toaletten. Efter flertalet läkarbesök konstaterades det att hon drabbats av Crohns sjukdom, som är en inflammation i mag-tarmkanalen. Som liten märkte inte Stina av sjukdomen särskilt mycket då den hölls i schack av medicineringen. Problemen kom i tonåren, då hormonerna i kroppen fick Crohns att blossa upp. Magbesvären kom i skov och hon tvingades stanna hemma från skolan månader i sträck.

Stina berättar att hon länge levde i förnekelse. Stundtals struntade hon i att ta sina mediciner eftersom hon ville intala sig att hon var frisk.

—När man är tonåring vill man vara sprudlande och glad. Men i stället låg jag hemma och sov bort dagarna.

Hon blev allt sämre och i artonårsåldern fick hon periodvis sondmatas för att magen inte klarade av att ta upp näring. I den vevan lärde Stina känna fem år äldre Emil som var med i samma församling.

Kärleken gav energi

—Vi blev blixtförälskade. Trots att jag var sjuk och hade slang i näsan.

Det var på många sätt en tuff tid för det unga paret.

—Vi kämpade med Stinas medicinering och hon var trött och orkade inte särskilt mycket, berättar Emil.

Men sjukdomen satte inte stopp för deras kärlek. Tvärtom var det mycket på grund av den som de så tidigt valde att verkligen satsa på relationen.

—Att bli kär gav mig energin som behövdes för att kämpa vidare med min sjukdom, säger Stina.

Två år senare var de gifta och efter ytterligare en tid väntade de barn.

Med den sjukdom som Stina led av var det ingen självklarhet att kunna få barn. Under graviditeten kunde hon inte medicineras som vanligt och blev hastigt sämre. Emil fick skjutsa runt sin fru i rullstol och Stina sov närmare tjugo timmar per dygn.

—Samtidigt var jag så lycklig, vi skulle ju få en bebis.

Så föddes Elle Lycka Hägglund – en frisk och välskapt liten bebis. Men Stina hann bara amma henne i tre månader innan läkaren insisterade på att hon måste återuppta sin medicinering, värdena hade blivit sämre.

Gick inte att rädda

I slutet av augusti 2012 blev läget allvarligt.

—Jag vaknade en morgon och kände att någonting var väldigt fel i kroppen. Det var som att en röst inuti mig sa åt mig att åka till sjukhuset.

Emil blev orolig men Stina kunde inte förklara mer än att hon kände på sig att hon behövde träffa en läkare så fort som möjligt. Hon glömmer aldrig läkarens ord: ”Din tarm är bortom all räddning, Stina. Du måste opereras inom en månad.”

Men bara några timmar senare hade Stina fått hög feber och läget blev kritiskt. Det bestämdes att hon skulle akutopereras dagen därpå.

—Jag var så rädd. Men det som bar mig igenom allt var tanken på Gud och att han hela tiden fanns med mig.

Stina opererade bort sin tjocktarm för att få en stomipåse på magen. Hon blev först oerhört ledsen.

—Jag tänkte att nu kommer alla att se att jag är sjuk. Och jag kan aldrig mer ha på mig fina kläder.

Men ganska snart förstod hon att operationen skulle ge henne friheten tillbaka. Den var inte en begränsning i hennes liv, den var förutsättningen för det.

—Veckorna före min akuta operation var bland de värsta i mitt liv. Jag kände mig så ensam och rädd av att vara så sjuk och inte kunna se någon ljusning. Det är kanske därför förändringen blev så betydelsefull för mig. Stomin räddade mitt liv. Hade jag inte genomgått operationen så snabbt hade jag inte suttit här i dag, säger Stina.

Motstridiga känslor

När hon vaknade upp efter narkosen hade hon inga magsmärtor – för första gången i sitt liv.

—Jag kände en otrolig frid i hela kroppen.

Det var en euforisk upplevelse som bar Stina genom den oerhört tuffa rehabiliteringsperioden som sedan följde. Den sjuka tarmen var borta men det skulle ta lång tid att återhämta sig.

—Minnena från den första tiden är väldigt diffusa. Allt som hände utanför mina stängda ögonlock var som en jobbig dröm. Inom mig upplevde jag däremot en kristallklar verklighet som var full av tankar och motstridiga känslor.

Att vara stomiopererad är något flera skäms över och få talar om – just därför har Stina valt att berätta.

I takt med att hon vande sig vid sin egen stomi kände hon allt starkare för att dela med sig av sina egna erfarenheter, positiva som negativa.

I dag föreläser hon för sjukvårdspersonal runt om i landet om hur viktigt det är för en patient att bli bra och varsamt omhändertagen. Hon minns själv hur känsligt detta var.

—Inför en operation är man orolig och väldigt sårbar, därför är det oerhört viktigt att bli bemött med respekt och finkänslighet. Annars kan man bli märkt för livet.

Ska bli sjuksköterska

Stina föreläser, bloggar och har också gästat tv-programmen Malou efter tio och Fråga Doktorn. Nu utbildar hon sig till sjuksköterska för att så småningom kunna bli stomiterapeut.

Genom sin blogg har hon kommit i kontakt med andra unga kvinnor som har stomi eller ska opereras. Många hör av sig, behovet av att ha någon att prata med är stort.

—Att få andra människors förtroende och kunna stötta och peppa känns bra. Jag vill hjälpa och göra skillnad för andra som är i den situation jag själv var i och visa att en stomipåse inte är något att skämmas för. Man kan leva ett rikt liv även med en påse på magen.

När Stinas läkare några månader efter operationen träffade henne och dottern konstaterade han att Elle är ett litet underverk: ”Efter att ha sett skicket på dina tarmar så kan jag säga att hon är ett mirakel!”

—Det är hon verkligen, en gåva från Gud, säger Stina och tittar kärleksfullt på den lilla.

Några fler biologiska barn blir det inte för Stina och Emil. Hon är för sjuk för att klara av ännu en graviditet. Men paret har ställt sig i kö för att få adoptera, något de båda ser fram emot.

—Livet är inte rättvist, men jag vill göra det bästa av det. Jag är så otroligt tacksam över Elle och att nu få vänta på ytterligare ett barn.

 

Läs mer: Så får du en gladare mage

 

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…