Annons

Annons

Slog min väninna sin lille pojke?

Lena fick en chock när hon satt barnvakt åt väninnans son. Daniel hade ett fult sår på ryggen och sa att det var mamma som slagit honom. Vad kunde hon göra för att sätta stopp för barnmisshandeln?

Dela
(43)

Slog min väninna sin lille pojke?

När Anneli flyttade in i min trappuppgång blev vi snabbt goda vänner. Hon var ensamstående med en son på fem år och jag som var barnlös blev väldigt fäst vid lille Daniel. Vi umgicks nästan jämt och om Anneli behövde barnvakt ställde jag mer än gärna upp. Daniel var en stillsam och blyg liten pojke, men ibland när vi var ensamma blommade han ut och busade på ett vildare sätt än när hans mamma var i närheten.

Annons

Ibland tog Annelis föräldrar hand om Daniel medan hon och jag gick ut och dansade eller åkte på en weekendresa tillsammans. Vi kunde prata om allt och jag trodde att vi kände varandra utan och innan. Tänk så fel jag hade!

En kväll när jag tog hand om Daniel kissade han på sig. Jag blev lite överraskad eftersom det inte hade hänt tidigare och tappade upp ett bad åt honom. När han skulle klä av sig och kliva i badet ville han prompt vara ensam, så jag satte mig i soffan och väntade. Men efter en stund kom han ut till mig och ville ha hjälp med några besvärliga knappar och då fick jag syn på ett väldigt fult sår på hans rygg. Jag var tvungen att fråga vad som hade hänt.

—Mamma slog mig.

Jag måste hjälpa honom

Svaret fick mig att rygga baklänges och jag visste inte vad jag skulle säga. Inte kunde väl Anneli vara en barnmisshandlare. Daniel gick tillbaka in i badrummet medan jag satt kvar i soffan med tusen tankar snurrande i huvudet. Skulle jag be Daniel berätta mer? Skulle jag ringa polisen? Skulle jag konfrontera min väninna?

När Daniel var färdig med badet spelade vi sällskapsspel resten av kvällen. Jag vågade inte fråga vidare om såret och Daniel sa själv inget mer. Anneli hämtade honom senare på kvällen och hon var precis som vanligt.

Det blev inte många timmars sömn för mig den natten. När morgonen kom hade jag bestämt mig för att göra en anonym anmälan till socialtjänsten. Om Daniel talade sanning måste jag göra allt jag kunde för att hjälpa honom. Personen jag talade med tog min anmälan på stort allvar och det kändes bra.

Under veckan försökte jag undvika Anneli, men på fredagskvällen stod hon utanför min dörr med en flaska vin. Vi satt ute på balkongen och pratade till långt in på natten. Anneli var på gott humör och visade inga tecken på att det pågick någon utredning om barnmisshandel. Kunde det vara så att Daniel hade hittat på?

Ringde polisen

Till slut var jag tvungen att berätta sanningen för Anneli. Jag sa att jag var orolig för Daniel och att jag hade gjort en anonym anmälan. Anneli visade en helt ny sida av sin personlighet när hennes goda humör byttes mot ursinne. Min magkänsla sa mig direkt att jag hade gjort rätt som tagit Daniels ord på allvar.

När Anneli lämnat min lägenhet ringde jag till polisen för att få råd om situationen. Det värsta som kunde hända var att Daniel fick lida för att jag konfronterat Anneli. Även från polisens sida möttes jag av stort allvar och det dröjde inte många minuter förrän det kom en civil polisbil till vår gata.

Eftersom jag gjorde en anonym anmälan kallades jag aldrig till förhör eller rättegång. Vad som hände sedan har jag bara hört ryktesvägen. Anneli och Daniel flyttade omgående hem till hennes föräldrar och sålde lägenheten i vårt trapphus. En granne berättade att Daniels förskola också hade slagit larm om misstänkt barnmisshandel och att det gjordes en grundlig utredning.

Jag litar på polis och socialtjänst och hoppas att familjen, och framför allt Daniel, fick den hjälp den behövde. För några veckor sedan såg jag Daniel på bussen. Han satt med några kompisar och skrattade åt en film på en mobiltelefon. Åren har gått och han verkade inte känna igen mig. Jag ville ge mig till känna, men visste inte vad jag skulle säga. I stället satt jag bara och tittade på honom och njöt av att han såg ut att må bra. Jag hoppas att det jag gjorde var honom till hjälp och att även Anneli fick den hjälp och stöttning hon måste ha behövt.

Lena

 

Läs mer

De sa att jag var olämplig som mamma

Under helgerna var det fylla och misshandel

Vår dotter är rädd för sin pappa

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!


Läs mer om:

Dela
(43)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…