Annons

Annons

Glad påsk önskar vi med mysig novell!

Får vi fresta med lite extra påskläsning? I Göran Holmströms novell Påsk i Florens ser firandet ut att gå åt skogen när Bosse blir inlåst i hissen med den sura grannkvinnan...

Dela
(28)

Påsk i Florens

Bosse var lycklig när han fick hyra lägenheten i centrala Florens. Huset var från 1600-talet och all den gamla charmen fanns bevarad. Det var egentligen bara köket som moderniserats, och så hissen som installerats för bara några år sedan och som han var ganska glad för eftersom han bodde på översta våningen.

Annons

På bottenvåningen fanns en liten bar där han kunde inta sin frukost, en espresso och en cornetto, och känna sig som en riktig italienare. På andra sidan gatan låg en glassbar och en restaurang där man kunde få en hygglig pizza för inga pengar. Bosse tyckte att han hamnat i paradiset. Här skulle han kunna börja om efter skilsmässan, skapa sig ett nytt liv med nya vänner och samtidigt sköta sitt jobb hemma i Sverige via nätet.

Här skulle han skapa sig ett nytt liv

Efter bara några månader hade han lärt känna de flesta som bodde i huset. Alla var trevliga, utom signora Scivoletto, som verkade vara en riktig surkärring. Hon bodde tyvärr också på översta våningen. Hon brukade banka i väggen när Bosse spelade musik. Själv spelade hon operor så högt att Bosse hade svårt att prata i telefon.

Gilla Hemmets på Facebook

Men det fick han väl stå ut med. Han var ju utböling här, så det var han som fick anpassa sig. Närmast skulle han anpassa sig till det italienska påskfirandet och det såg han verkligen fram emot. Han skulle åka till den lilla staden Panzano några mil söder om Florens för att träffa vänner och festa i två dagar, påskdagen och annandag påsk, de två dagar som är helg i Italien.

Bosse höll som bäst på att packa en liten resväska när han kom på att han förmodligen glömt bilkartan nere i bilen. Utan att ta på sig kavajen sprang han ut i trappan och fick tag i hissdörren precis innan den skulle slå igen. I hissen stod signora Scivoletto. Hon var också på väg ner. De log ansträngt mot varandra och Bosse uttalade sitt bästa buonasera!

Hissen gick ganska långsamt och plötsligt stannade den. Mittemellan två våningar!

Bosse och signora Scivoletto tittade undrande på varandra. Bosse tryckte på knappen för bottenvåningen, men inget hände. Han provade andra knappar, men utan resultat. Sedan tryckte han på larmknappen. En klocka ringde i trappan, det var allt. Nu såg signora Scivoletto ganska rädd ut. De annars surt nerdragna mungiporna darrade lite och Bosse tyckte plötsligt lite synd om henne.

Han försökte förklara på italienska att någon säkert snart skulle komma och hjälpa dem ut. Men samtidigt insåg han att klockan sju på kvällen på påskdagen hade nog de flesta gett sig ut för att fira på restaurang eller med familjen. I huset bodde mest ensamstående och det var knappast troligt att någon satt hemma en sådan här kväll. Kanske var han och signora Scivoletto ensamma i hela huset.

Nu blev också Bosse orolig. Hur länge skulle de bli sittande här? Varför hade han inte tagit på sig kavajen, där mobilen låg. Då hade han kunnat ringa efter hjälp.

—Har ni mobiltelefon? frågade han signora Scivoletto, som snyftande svarade att hon inte ägde någon sådan.

Vad nu då? Ville hon bjuda honom på pizza?

Hissen var inte stor, men eftersom det var tröttsamt att stå blev de tvungna att sätta sig på golvet. De kom att sitta nästan i knä på varandra. Vilket påskfirande det här såg ut att bli, inlåst i en hiss med signora Scivoletto, av alla människor! Vem som helst hade varit roligare.

—Ni kommer från Schweiz? sa hon och talade långsamt så att Bosse skulle förstå.

—Nej, jag kommer från Sverige.

—Ja, ja Schweiz.

Skit vilket, tänkte Bosse som var van att italienarna blandade ihop Schweiz och Sverige.

—Och ni kommer från Florens?

—Nej, jag är från Napoli. Liksom pizzan.

Bosse log. Han visste att alla napoletanare anser att deras stad är pizzans födelseort och att de är omåttligt stolta över detta.

—Jag tycker om pizza.

—Jag kan laga världens godaste pizza. Kom in till mig en dag så ska du få smaka.

Vad nu då? Ville hon bjuda honom på pizza? Det hade han inte väntat sig av den surtanten. Kanske hade han missförstått italienskan? Men han valde ett artigt svar.

—Tack gärna.

Han tittade noga på henne, vilket var lätt gjort eftersom de satt så nära varandra. Egentligen var hon inte ful. Hon hade vackra ögon och långt tjockt mörkt hår. Hon kunde kanske vara i fyrtioårsåldern, liksom han själv. Det kändes plötsligt riktigt trevligt att sitta instängd i hissen med henne.

—Jag sjunger i kören på Teatro Comunale här i Florens.

—På kommunen?

—Nej, på operan. Den heter så i Florens, sa hon och skrattade. Gillar ni opera?

—Jag kanske kan lära mig.

Plötsligt ryckte det till i hissen och den började sakta men säkert gå neråt. När den nådde bottenvåningen stod där två glada florentinare som hade hört nödropet från larmknappen och kommit till undsättning. De skrattade och pratade i mun på varandra. Bosse förstod knappt hälften men anade att de skämtade om att fira påsk i hissen.

Signora Scivoletto var lättad och glad. Hon log och kysste Bosse på båda kinderna innan de skiljdes åt. Bosse kysste tillbaka. Vilken förtjusande kvinna, tänkte han. Vilken tur att de bodde på samma våning.

 

Läs mer

Läs Lennarts vinnarnovell 

5 böcker att se fram emot 

Missa inte vår nya pocket 

 

AV GÖRAN HOLMSTRÖM

ILL: SHUTTERSTOCK


Läs mer om:

Dela
(28)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…