Annons

Annons

Suzanne Reuter älskar att spela bitsk överklasskärring!

Dela
(0)

SUZANNE REUTER

Filmaktuella Suzanne Reuter tar inte julen på så stort allvar.
– Det är en högtid när vi samlas och har det bra tillsammans. Vi är tre flexibla systrar som träffas med våra familjer men vi har inga krav på att helgen ska firas på ett visst sätt. Bara jag får vara tomte, säger Suzanne och skrattar gott.

Annons

På juldagen är det biopremiär för Micke & Veronica – en relationskomedi med David Hellenius och Izabella Scorupco i huvudrollerna.
Suzanne Reuter spelar Veronicas mamma – och hon är i sitt esse som bitsk överklasskärring.
Hennes rollkaraktär Alicia är inte förtjust i dotterns nye pojkvän. Framförallt rynkar Alicia på näsan åt hans yrke som snickare. Det passar inte in i de fina kretsarna familjen umgås i.
– Rollen är så långt från mig privat man komma kan. De enda likheterna mellan mig och Alicia är att vi båda har vuxna barn och barnbarn. Utöver det – ingenting. Men det är en sådan roll som jag älskar att sätta tänderna i, säger Suzanne och ler.
Själv har hon en bra relation med alla sina tre barns respektive.
– Jag är inte den dömande typen som Alicia. Ett yrke eller en bakgrund avgör inte vem man är som person. Mina killar har sina familjer och lever sina liv, får jag vara med så blir jag smickrad.
Julen är en tid när de alla vill samlas, även Suzannes systrar och deras barn.
– Jag har inte svårt att anpassa mig till hur helgen ska firas. Bara jag får vara tomte, säger Suzanne och skrattar gott.
Däremot har hon aldrig tagit julhelgen på så stort allvar.
– Det är en högtid när vi träffas, umgås och har det bra tillsammans utan en massa krav och måsten som ska hinnas med. Vi gör det vi tycker är kul och har tid med. Helst försöker vi samlas i Edsåsdalen utanför Åre, där min lillasyster Annika finns. Hon är driftschef på Köja fjällhotell och där kan vi alla kampera på vandrarhemmet. Vi är ju ett rätt stort gäng med många barn.
Läser för barnbarnen
Men någon mall finns inte, familjen är inte särskilt knuten till traditioner.
– Vi är tre flexibla systrar, det finns inget som måste vara på ett visst sätt under julen, år efter år. Vi har kul tillsammans helt enkelt. Lagar mat, åker skidor, badar bastu, rider på fjället, sover och äter.
Äldsta barnbarnet Nils – som nyligen fyllde tre år – är en ögonsten. Och Suzanne har blivit farmor två gånger till under 2014.
– Att få barnbarn är en fantastisk upplevelse. Jag tror att jag är en påhittig och snäll farmor. Jag tycker om att läsa sagor på rim. Det brukar inte dröja länge innan de små hänger med och kan rimorden utantill. Nils är på god väg nu, snart kan han hela Elsa Beskows Hattstugan!
Suzanne fyllde 62 i somras. Hon njuter av tillvaron på Ekerö i Stockholm tillsammans med sin hund Lucero och islandshästen Trausti och har inte någon ångest över att bli äldre.
– Jag är tacksam, det innebär ju att jag får vara med! I sitt aktiva leverne ingår även träning av både yoga och pilates så gott som varje vecka. Dessutom har Suzanne tagit dykarcertifikat, hon fiskar och åker skidor. Jag gillar när det händer saker och vill gärna ta vara på dagen. Men när det gäller skidåkning måste jag ta det lugnt, jag skadade ett knä för ett par år sedan så nu håller jag mig till barnbacken.
Suzanne började rida när hon fyllt 50 år och nu är det ett av hennes allra största intressen.
– Jag njuter av att sitta på hästryggen i skog och över fält men lika mycket av att vara i stallet och sköta om hästarna. Jag har inget emot fysiskt arbete som att mocka, jag tycker att det är skönt att röra på mig.
Till stallet följer förstås hennes 1,5-åriga hund Lucero med, vovven som hittades av hjälparbetare på Mallorca, alldeles uttorkad med stora hål i pälsen.
– Min syster Annika är uppvuxen på Mallorca och hon brukade volontärarbeta på en gård där de tar hand om djur som hamnat på gatan. När hon senast var där och hälsade på fick hon syn på Lucero, ringde mig och sa att är det någon hund du ska ha så är det den här.
Med en hundvalp måste man ju hålla sig hemma under en period och under denna tid passade Suzanne även på att köpa ett andelsboende i en roulotte – en vinterbonad cirkusvagn på Drömgården i Stockholms skärgård.
– Det som lockade mig med det här projektet är det ekologiska helhetstänket, berättar hon. Jag slipper tråkigt underhåll och städning. Nyckeln sitter i dörren när jag kommer dit och jag kan helt ägna mig åt att njuta av min ledighet. Det är klockrent för alla plånböcker!
Hela vintern och även i vår spelar Suzanne även teater – i rollen som Betty i Kom igen Charlie på Oscarsteatern.
Mot Robert Gustafsson och Claes Månsson – som så många gånger förr och det är Peter Dalle som regisserar.
– Jag älskar att jobba med Robert och alla som var med i det gamla Lorry-gänget: Peter Dalle, Claes Månsson, Johan Ulveson, Ulla Skoog, Lena Endre.
Det viskas om att Peter Dalle håller på att skriva en uppföljare till filmen Yrrol – en kolossalt genomtänkt film.
– Ja, tack, jag skulle mer än gärna vilja spela med dem igen!
För många kvinnliga skådespelare som passerat 60 år har antalet roller minskat drastiskt. Men inte för Reuter.
– Det är jag väldigt tacksam för. Man kan aldrig ta något för givet i den här branschen, en dag kan det plötsligt ta slut. Jag har frilansat länge nu och har haft turen att det hela tiden rullat på med nya jobb.
Suzanne Reuter och Bojan Westin
Teaterintresset föddes när femåriga Suzanne följde med sin mamma, skådespelerskan Bojan Westin, när Bojan gjorde ett inhopp på Stora Teatern i Göteborg.
– Åh, alla var så annorlunda jämfört med andra vuxna. De var barnsliga och verkade ha så roligt tillsammans på scenen. Mamma jobbade annars inte när jag var liten, förutom vid enstaka inhopp. Men jag satt ofta och tittade i hennes låda med tidningsklipp och bilder från hennes karriär. Och drömde förstås.
Suzanne växte upp med en bror och två systrar. Hennes pappa var ingenjör inom rederinäringen men hon förstod aldrig vad han sysslade med.
Genom åren flyttade familjen runt och bodde på ett tjugotal olika adresser.
– Det gjorde mig van vid förändringar och gav mig mycket skinn på näsan, berättar Suzanne.
Innan hon sökte och kom in på Scenskolan som 24-åring hann hon arbeta med funktionsnedsatta, på fritids, som hemsamarit och som restaurangbiträde.
Hon debuterade 1978 i komediserien Skyll inte på mig med Magnus Härenstam och Brasse Brännström. Sedan blev det sketcher i nöjesprogram som Razzel, Nöjesmassakern och Nöjeskompaniet.
Med Lorry, som redardottern Renate Dahlén i Rederiet och Lena i Svensson, Svensson och genom Reuter & Skoog blev Suzanne riktigt folkkär.
Alla framgångar skapar naturligtvis höga förväntningar, men det är inget Suzanne lider av.
– Jag känner ingen stress och funderar inte alls på att överträffa mig själv. Ingen vinner någonting på att gå omkring och vara orolig!

Av Joakim Löwing Foto: Johanna Norin/TT, PRIVAT

Hur bra är du på en skala från ett till tio på att…

…baka pepparkakor och lussekatter?
– Det är jag faktiskt ganska bra på, en sjua kanske. Jag gillar att baka och ibland blir det även ett pepparkakshus. Men bara om jag har tid och lust. Det har aldrig varit ett tvång.
…hitta rätt julklappar?
– En tia! Jag är bra på presenter, det kommer alltid upp en massa idéer på vad andra vill och behöver ha.
…hinna med i tid, utan att behöva stressa ihjäl dig på slutet?
– Inga problem, jag ser till att aldrig stressa upp mig. Julen ska vara en lugn och mysig högtid. En tia.
…griljera skinkan?
– Det brukar alltid någon av mina söner ta hand om och de är jätteduktiga på att laga mat. Jag ger dem full pott i betyg.
…agera jultomte?
– Jag är nästan alltid tomte och jag hoppas att de andra är nöjda. Ibland är jag en tomte från Skåne och ibland från Norrland. Jodå, jag är rätt nöjd med mina tomtar. Jag vill gärna göra det hela lite dramatiskt och komma snubblande utifrån med en fackla i handen. Jag tar alltid tid på mig. Det får absolut bli en tia där också!

Alicia (Suzanne Reuter)  från Micke & Veronica. Stillbildsfotograf Jonath Mathew _MG_  2132

Suzanne Reuter är aktuell i rollen som överklasskvinnan Alicia i relationskomedin Micke & Veronica med premiär på juldagen. Spelar i komedin Kom igen Charlie på Oscarsteatern i Stockholm.

Vill du läsa fler intressanta reportage?

Lars Lerin har vant sig vid att vara lycklig 

Babben rymde från julen

Sara lät tiggaren Felicia flytta in 

 

Av Joakim Löwing
Foto: Johanna Norin/TT, privat


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…