Annons

Annons

Nina flyr till grottan för att överleva

Mitt i en livskris lämnade Nina sin man och barnen och tog sin tillflykt till skogen där hon stannade en hel månad – mitt i vintern. Efter det har Nina fortsatt dragits till det vilda i naturen – många är somrarna hon tillbringat i en grotta.

Dela
(1)

6
Visa bildspel

/
Nina flyr till grottan för att överleva
Nina flyr till grottan för att överleva
Nina flyr till grottan för att överleva
Nina flyr till grottan för att överleva
Nina flyr till grottan för att överleva
Nina flyr till grottan för att överleva
...
Visa mer

 

Nina Råland, 52, har alltid känt sig dragen till naturen. Redan som litet barn tog hon sin tillflykt till skogen.

—Jag var tre och ett halvt år när mamma for iväg till BB för att föda min syster. Sedan var det som att mammas kropp kom tillbaka men inte hon. Hon tålde mig inte längre. Jag väntade och väntade på att allt skulle bli som vanligt igen men det blev aldrig så. Och pappa, ja han jobbade mest. Det blev en kall och känslomässigt fattig barndom.

Annons
Gilla Hemmets på Facebook

Nina började söka sig till lugnet i skogen. Bland blommorna och djuren kände hon en inre harmoni som gav både ro och styrka.

—Jag skulle förtvina och dö om jag inte fick vara en del av naturen. Jag måste få dra mig tillbaka ibland. Annars tappar jag livskraften, säger hon där hon sitter på uteplatsen till sin privata oas, huset hon hyr i Nerja på spanska solkusten.

Det vita stenhuset ligger vid vägs ände, väl dolt bland växthus och vidsträckta fruktodlingar. Den som inte vet att hon bor här hittar henne inte. Den gropiga vägen trafikeras mest av höns och grisar och den höga grinden till hennes inhägnade tomt är både låst och övertäckt.

Blev Jehovas vittne

Nina var bara sexton år när hon flyttade hemifrån. Bakom sig lämnade hon en inte alltför lyckad skolgång. Dyslexi, otrygghet och ångest satte stora käppar i hjulet för skolarbetet.

Så småningom gick hon i konstskola. Nina upptäckte drejning, började sjunga och skrev poesi.

Innan hon fyllt 22 hade hon fått barnen Jasmine och Alexander med sin pojkvän. Familjen flyttade till Norrtälje och blev Jehovas vittnen.

—Men religionen gav mig mer frågor än svar, framför om allt det där med skuld och skam och att Gud kunde hämnas på en intill sjunde ledet. Vad var det för kärlek? undrade jag. Och så skulle man vara underdånig sin man också!

Nina tappade sakta men säkert livslusten. Hur hon än funderade kunde hon inte finna några svar.

—Så en dag sa det bara klick i mitt huvud. Jag packade min ryggsäck, ringde min man på jobbet och sa att han måste hämta barnen hos dagmamman. Sedan sprang jag långt, långt ut i skogen.

Det var mars månad och fortfarande vinter. Ändå blev hon kvar i skogen en hel månad.

—Kylan var värst trots att jag hade alla mina vinterkläder på mig. Jag fiskade, grävde upp rötter och kokade sjösniglar.

Barnen jublade när hon väl kom hem igen. Det gjorde däremot inte mannen. Av förhållandet fanns ingenting kvar.

Upptäckte grotta

Nina bröt med Jehovas vittnen och flyttade med barnen. Ett år senare mötte hon kärleken på nytt och gifte sig. Några år senare föddes dottern Rosanna.

—Vi köpte ett stort hus i Bro utanför Stockholm, som vi kallade Körsbärsgården. Där har mina barn vuxit upp.

Nina levde det nya familjelivet i några decennier. Maken tog över hennes fars byggföretag vilket gav dem ett tämligen bekymmersfritt liv. Då och då åkte de på solsemester till spanska Nerja, där hennes föräldrar bodde som pensionärer.

—Jag fick väldigt bra kontakt med både pappa och mamma de sista åren. Det var väldigt viktigt för mig.

Men Ninas liv förändrades med skilsmässan 2001. I synnerhet ekonomin vilket fick henne att börja sjunga igen.

—Jag tog familjebåten till Gotland där jag startade ett band med två kompisar. Vi fick spelningar på en nattklubb i Visby och för att dryga ut hushållskassan körde vi turister i båten om dagarna.

Det var i samband med en sådan tur, när de stannat till för att bada inom militärt skyddsområde, som Nina upptäckte den hålighet som skulle bli Grottan.

—Det tog en hel sommar att gräva ut den, säger Nina. Det var ett väldigt skottande innan jag kunde bo i den. Om kvällarna sjöng jag på nattklubben i Visby. Sedan knallade jag hem över stock och sten. Det var långt att gå men jag fick ju mitt vildliv och slapp bo bland turisterna i stan.

Nina tyckte att hon funnit sitt Nirvana och återvände till grottan sommar efter sommar i flera år. Hon var ensam där för det mesta men ibland kom de vuxna barnen och hälsade på.

—De tyckte att det var jättehärligt om dagarna men eländigt om nätterna.

Nina blev så småningom upptäckt och avhyst från grottan. En dag var alla hennes tillhörigheter borta och på en lapp kunde hon läsa att de fanns att hämta på försvarets kompani i området.

—Jag gick dit och försökte prata till mig mitt nya hem. Det kändes livsnödvändigt för mig att få vara där.

Några dagar senare när hon var i full färd med att gräva i grottan kom en major på besök.

—Jag spelade och sjöng för honom. Jag läste mina dikter. Till slut gav han med sig och lät mig till min stora lycka vistas där. Säg till om du behöver något, sa han när han gick. Det är jag mycket tacksam för.

Hittade friden i Spanien

Om vintrarna bodde Nina hemma i Körsbärsgården. Barnen var redan vuxna och när hon nu ensam skulle betala kalaset insåg hon att uppvärmning är dyrt. Särskilt i ett trähus från 1863.

—Jag stängde av största delen av huset och försökte hålla ett rum varmt. Men temperaturen blev aldrig högre än 14 grader. För att inte frysa virade jag in mig i värmefiltar.

Hon förstod att hon måste bort och kom att tänka på Nerja.

—Jag hade ju varit här så många gånger med min man. Han gillade en mer lyxig tillvaro men det var inte riktigt jag.

Nina minns hur hon medan familjen solade brukade gå längs stranden så långt hon kunde för att få lite vildlivs- och ensamkänsla.

—En dag såg jag några som slog läger på stranden intill. Åh, vilken frihetskänsla, tänkte jag. Det var därför jag tog en sistaminutenbiljett hit när jag inte längre kunde bo hemma. Jag spände upp min hängmatta på stranden och stannade en månad. Det är tolv år sedan nu. Det var bara jag och några hippies där, så jag fick vara i fred. Året därpå slog jag läger på en skyddad klippavsats.

Bor i egen stuga

Nina började drömma om ett eget enkelt boende i solen. Hon hittade så småningom en enkel stuga som hon nu hyr billigt. Två rum och kök, vatten och avlopp och badkar utomhus. El får hon av en solcellsplatta på marken. Den täcker hennes behov av ljus och laddning av mobiltelefonen.

—Jag lever billigt på musslor, fisk, ägg, grönsaker och frukt. Avokado växer vilt och jag odlar mina egna grönsaker.

Nina drömmer om att kunna inreda hönshuset till keramikverkstad. Här skulle hon kunna odla sitt forna yrke som hobby när hälsan tillåter.

—Fast det händer att jag längtar ut till vildlivet härifrån också, erkänner hon. Då tar jag kajaken och ger mig iväg till någon öde strand där jag slår läger och sover under stjärnorna.

 

Läs mer: 

Hämta kraft ur naturens eget skafferi

Dyk bland sjöstjärnor och grottor på Kullaberg!

Nut av kristallklart vatten i Blå lagunen på Gotland

 

Text: Monica Antonsson

Foto: Monica Antonsson, Anna Rut Fridholm


Läs mer om:

Dela
(1)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…