Annons

Annons

Nils och hans katt – en riktig kärlekshistoria!

Dela
(1)

I vårens stora kattspecial i nr 15 berättar vi den rörande historien om Nils Uddenberg och hans bestämda och egensinniga katt Kissen. En berättelse som blivit en succébok med kloka funderingar och hjärtevarma iakttagelser av livet med katt.

Annons

 

I ett grönt gathus mitt i Lund bor de, Gubben och katten, Nils Uddenberg och Kissen. Den randiga katten flyttade in hos Nils och hans fru Inger en kall vinter för ett par år sedan – trots att de inte alls skulle ha något djur. Men Kissen hade en helt annan åsikt! Om det handlar hans bok Gubbe och katt, som har blivit en riktig succé med 15 000 sålda exemplar och höga placeringar på topplistorna.
– Ja du, Kissen, du har blivit berömd, säger Nils med ett skratt när han ska presentera den randiga honkatten med lite kort svans för Hemmets Veckotidnings reporter och fotograf.
Kissen ligger på sin favoritplats, i en korg i fönstret i Nils arbetsrum på andra våningen. Här har hon fin utsikt och kan dessutom hålla ett öga på husse när han sitter vid datorn och skriver. Hon tittar nyfiket på oss med gula ögon, gäspar ett par gånger, sträcker på sig och promenerar ut på skrivbordet. Nils får gärna klappa henne, men om hon ska ställa upp på en mysig krambild i tidningen så är det är en helt annan sak. Snabbt slinker hon i väg och nerför trappan.
– Katter har integritet och det tycker jag om, säger Nils.
Han är pensionerad läkare, psykiater och professor och har skrivit flera populärvetenskapliga böcker inom biologi, filosofi och humaniora. Gubbe och katt började som dagsboksanteckningar om när Kissen plötsligt en morgon satt i deras trädgård och tittade in på Nils i sovrummet när han klev upp.
Det visade sig att den halvvuxna katten som var både sällskaplig och hungrig hade flyttat in i deras trädgårdsförråd. Efterlysningar och rundfrågning hos grannarna gav inget resultat, det verkade inte som om det var någon som saknade katten. Nils tyckte inte att de kunde behålla den, dels är de ofta i Stockholm, dels reser de mycket utomlands.
– Men som många äldre män är jag både blöt och känslosam. När nu katten hade sökt upp oss, måhända bara av en slump, kunde vi ju inte lämna bort henne.

Gilla Hemmets på Facebook

Det dröjde inte länge förrän Kissen hade flyttat in i huset, med möjlighet att gå ut när hon ville, fann en skön sovplats i sängen och serverades delikat kattmat.
– Hon är stillsam, rätt blyg och ibland feg. Hon är tillgiven på sina egna villkor och leksen. Hon är ingen knäkatt men hon tycker om att bli klappad. Hon spinner mycket men jamar sällan, berättar Nils som i boken beskriver hur han steg för steg lärde känna den nya familjemedlemmen och snart hade förälskat sig i henne.
Kissen inspekterar oss med jämna mellanrum under intervjun, låter sig klappas på magen, leker med ett par tygmöss och ställer efter viss övertalning upp på fotografering. Det är ju faktiskt rätt spännande att vara berömd och fotografens blixtrande kamera var visst inte farlig, verkar Kissen tänka innan hon kommer på nya tankar och springer ut i trädgården genom sin kattlucka.
– Jag har undrat mycket var hon kommer ifrån. Vad hon har levt för liv innan hon kom hit. Vad hon tänker och vad hon känner.
Kissen gillar att klättra i träd och tycker om höga höjder, en gång var hon uppe på grannens skorsten och spanade ut över staden. Hon är en flitig jägare som ofta kommer med möss till husse och matte. Ofta lever mössen och musjakten fortsätter inomhus med två tvåbenta inblandade, en gång tog en mus sin tillflykt in i Nils byxben.
Men det är bara jakten som lockar. Mus på menyn är ingenting för henne – i matskålen ska det vara godsaker!
– På fredagskvällarna brukar vi ibland dricka vitt vin och äta räkor och då får Kissen sitt eget fat, för som alla katter älskar hon räkor. Färsk fisk tycker hon också om. Men billigare kattmat bryr hon sig inte om. Det charmiga med katter är att de har en känsla för kvalitet. Kissens hållning är: varför äta falukorv och dricka folköl när man kan få ostron och champagne, säger Nils med ett skratt och tillägger att Kissen äter torrfoder med god aptit också.

En tidig kris i förhållandet inträffade när Kissen var försvunnen i tre dagar. Nils befarade att hon hade övergivit dem eller – ännu värre – råkat ut för en olycka. Han blev själv förvånad över hur mycket han saknade den lilla katten och vilken lättnad och glädje han kände när hon kom tillbaka.
– Att leva med ett djur har lärt mig en hel del. Jag har upptäckt nya sidor hos mig själv, som att jag har ett starkt kontrollbehov. Visst vill jag att Kissen ska ha sin frihet, men samtidigt vill jag kontrollera henne och veta var hon är.
Själv är Kissen mycket bra på att koppla av, hoprullad som ”kattkringla” ligger hon ofta i korgen i Nils arbetsrum. Då blir atmosfären behagligt lugn och avspänd och Nils mår bra.
– Avspändhet smittar och sprider sig, precis som skratt, förklarar han.
Många har känt igen sig i Nils kloka funderingar och hjärtevarma iakttagelser av livet med katt. Människor på stan tackar honom för hans bok och han har fått många brev där andra kattägare berättar om sina djur som har gjort honom rörd.
– Tänk så mycket en liten katt kan betyda, kanske speciellt för dem som är ensamma. Det glädjer mig mycket.

Dessutom i kattspecialen: Lär dig kattspråket, kattens historia och så väljer du rätt ras m m.

Text: Anette Bülow

Foto: Drago Prvulovic


Läs mer om:

Dela
(1)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…