Annons

Annons

Ner på alla fyra!

Dela
(0)

Ibland måste man ompröva gamla sanningar. Som att orkideer alltid skulle vara undersköna, färgglada och ståtliga blommor som syns på långt håll. Jag har sett några sådana tidigare i sommar. Som den väldiga Johannesnyckeln med sina tvåfärgade blommor i ljuslila och karminrött. Eller den högreste Sankte Pers nycklar i mörkaste rödlila.

Annons

Det var med dessa giganter i färskt minne som jag gick ner på alla fyra på blomsterängen vid Ölands ostkust för att leta efter smått. Jag kröp fram en lång sträcka genom en matta av sköna örter. Har du tänkt på hur annorlunda blommorna ser ut när man kommer dem nära? Och vilka små, näpna blommor man plötsligt hittar.

Efter en stunds krypande fann jag vad också jag sökte. Det lilla honungsblomstret! Bara några centimeter hög och med små, små gula blommor i ett smalt litet ax. När jag såg det föll Johannesnycklarna och Sankte Per genast på rankinglistan. Vad är väl deras insmickrande prålighet mot detta? Det lilla är det sköna har någon sagt! Nu förstod jag innebörden. Och jag prisade naturens under.

Sen kröp jag vidare, för jag var inte färdig än. Ännu en blyg orkidé väntade på att upptäckas. Inte alls lika liten som honungsblomstret, men lika diskret genom sin finstämda färgskala i grönt och svagt brunlila. Hon heter grönkulla och smälter helt in bland de omgivande gräsen. Ända tills man tittar riktigt nära på henne. Då är också hon en hänförande uppenbarelse. Hon stod bara några meter från honungsblomstret. Två skönheter som fått mig att tänka om.

 

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…