Annons

Annons

Mer än tusen ord!

Dela
(0)

Ibland måste man stanna upp och besinna sig. I helgen var jag på Öland och såg massor av nyanlända fåglar och nyutslagna blommor. Genast började jag sätta namn på alla. Och räkna dem! 2 ängpiplärkor, 5 tofsvipor, 18 tranor mot norr, nej få se nu, de svänger av, de landar, nej, de tar höjd igen och drar mot NV. Hur mycket är klockan. Och vilken vindriktning är det? Temperaturen?

Annons

Sen tittade jag ner på marken. Vårlök, minst 18 blommande stänglar, svalört säkert 100 blommor, nyutslagen sälg, hanträd, honträdet 5 meter därifrån. 3 humlor, alla drottningar, den ena hushumla, den andra mörk jordhumla. Den tredje mosshumla, sällsynt art och ovanligt tidigt datum. Nytt rekord? Besökte blommande Salix. Stannade mellan 4 och 18 sekunder i varje hanhänge.

Känner du igen det? Är du också sån? Många som tittar på naturen är såna. Vi blir som besatta av att registrera, räkna antal, artbestämma och skriva in i anteckningsböcker. Det kan finnas en risk att man glömmer helheten. Och skönheten.

Så därför tog jag en bild på några fåglar, jag säger inte vad de heter och jag har försökt att inte räkna dem, som simmade i en liten översvämning på alvaret. Vacker bild, va?

(Okej, det är knölsvanar, och de är 3 stycken)


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…