Annons

Annons

Martin och Hanna blev kära på aspergerträffen: Vi blev starkare tillsammans

När Martin Mikaelsson och Hanna Danmo blev 
ett par förstod de att det inte skulle bli så lätt att leva ihop. – Hanna har tvångssyndrom och jag har autism. Nu är 
det inget vi vill vara utan, 
våra funktionsvariationer 
gör oss starkare tillsammans, säger Martin.

Dela
(149)

martin-hanna1

– Martin är ju inte min 
drömprins på grund av sin asperger, utan tack vare att han är den fina person han är. Vi blev förälskade i varandra bortom våra diagnoser, 
säger Hanna.

För fyra år sedan möttes Hanna Danmo och Martin Mikaelsson på en aspergerträff och blev förälskade. På grund av deras funktionsvariationer är varje dag en utmaning – men kärleken överbryggar det mesta.

Annons

Egentligen började deras kärlekssaga spira redan på gymnasiet. De gick i samma skola och var lite småförtjusta i varandra. Men känslorna utvecklades inte till mer än en flirt och efter att Hanna tagit studenten tappade de kontakten.

Då hade hon redan fått sin diagnos: asperger och tvångssyndrom.

– Symtomen på tvång började märkas när jag var runt 15 år. Jag utvecklade en renlighetsmani och måste hela tiden tvätta mig, jag var paniskt rädd för att smitta andra. Den oron kan jag fortfarande känna, men nu handlar mitt tvång mer om detaljkontroll och en oförmåga att slänga saker, säger Hanna och tittar kärleksfullt på Martin som sitter bredvid henne i soffan.

Även han hade sociala svårigheter i tonåren, men de handlade mer om blyghet och en stark rädsla för förändringar. Han var en typisk ”datanörd” och trivdes bäst när han fick försvinna in i sin egen värld.

– Jag mådde fruktansvärt dåligt om det plötsligt blev ändrade planer. Jag bröt ihop, fick svår ångest och kunde ligga och skrika in i en kudde tills det lättade, säger Martin som fick diagnosen Aspergers syndrom när han var i tonåren.

Ut ur sitt skal

Med åren har han kommit ut ur sitt skal och har inte bara lärt sig att tolerera, utan till och med omfamna, förändringar. Han menar att han har sitt jobb att tacka för sin nyvunna förmåga att vara flexibel.

– Jag jobbar på Ica och där möter jag varje dag kunder, både på golvet, bakom disken och i kassan, vilket har tvingat mig att utveckla mina sociala sidor. Jag har blivit mycket öppnare och tryggare tack vare min yrkesroll. 
I dag tror jag knappt att någon märker att jag har autism, säger Martin med ett leende.

Han och Hanna kompletterar varandra på ett påtagligt sätt. De bekräftar varandra med blickar och ord, fyller i varandras meningar. Att de är djupt förälskade, varandras bästa vänner och stöd i tillvaron råder det ingen tvekan om.

För fyra år sedan korsades deras vägar på nytt på en aspergerträff. De började prata gamla minnen och när Martin bjöd hem Hanna för att titta på filmer från gymnasietiden var hon inte sen att tacka ja.

– Det låg definitivt något i luften. Det var som att vi båda ville hitta en anledning att ses på tu man hand, säger Hanna och fnissar lite.

Martin nickar.

– Jag tyckte att hon var lika söt, charmig och intressant som förr. Jag tänkte ofta på henne under de femton år då vi inte hade kontakt och undrade hur hon hade det. Så när jag fick chansen att träffa henne igen ville jag såklart ta den. Jag bjöd henne på hemgjord ravioli och … ja, på den vägen är det!

Att bli ett par på en aspergerträff innebär förstås vetskap om att båda har en funktionsvariation och möjligen var det så att den gemensamma nämnaren gjorde att de drogs lite extra till varandra. Men det var inget som Hanna eller Martin funderade så mycket över just då.

– Martin är ju inte min drömprins på grund av sin asperger, utan tack vare att han är den fina person han är. Vi blev förälskade i varandra bortom våra diagnoser. Men visst underlättar det att vi har förståelse för varandras tillkortakommanden och svårigheter. Vi förstod att det inte skulle bli lätt att leva ihop, men vi tycker också att våra olikheter berikar oss, säger Hanna och understryker vikten av att prata och kommunicera för att undvika missförstånd och irritation.

För trots att de på papperet har liknande diagnoser är deras svårigheter väldigt olika.

Svårt att komma igång

Medan Martin ofta är lite drömsk, glömsk och vimsig, har Hanna ett stort kontrollbehov som bland annat tar sig uttryck i att hon tvångsmässigt skriver upp allt hon ska göra i sin almanacka – och sedan dubbel- och trippelkollar att hon inte har glömt något. Ändå hinner hon sällan göra det hon planerar.

Hon har också svårt att komma igång på morgnarna. Om hon ska iväg någonstans måste hon upprepade gånger kontrollera att hon har allt med sig, att allt ligger där det ska i väskan, att hon har stängt av spis och annan apparatur hemma. Det gör att hon ofta kommer för sent.

– Det där kan göra mig rätt irriterad om vi har en tid att passa. Jag tycker att det är väl bara att gå, medan Hanna känner kontrolltvång innan hon är redo att lämna lägen
heten. Till slut kan jag ryta ifrån och säga att nej, nu får du ge dig, nu måste vi dra, säger Martin, som har lärt sig att när det är viktigt att komma i tid behöver han förbereda Hanna flera timmar i förväg. Då ökar chansen att hon faktiskt är klar när det är dags att gå.

En annan stötesten i relationen är Hannas oförmåga att kasta saker. Hon sparar tidningar och prylar som hon tänker att hon ska gå igenom senare. Men det blir inte av och då växer högarna till monster. Det händer att Martin råkar slänga något som är Hannas och då får hon stark ångest.

– Jag mår jättedåligt och blir väldigt arg. Så kan det säkert vara för många, men i mitt fall har jag svårt att släppa det. Vid ett tillfälle slängde han ett par ljushållare av misstag och det gnagde i mig i veckor. Jag ältade och krävde att han skulle gå och rota i soporna efter dem, säger Hanna, som på ett logiskt plan förstår att hennes reaktion är överdriven.

Men hon klarar inte att se det ur ett rimligt perspektiv. För henne blir en bortslängd tidning ett slags ”övergrepp” som hon har svårt att hantera.

– För mig är det en viktig princip att inte slänga andras saker. Därför har Martin lärt sig att kolla med mig innan han kastar något som är mitt. På så vis går vi varandra till mötes, säger Hanna.

Flyttat ihop

Storstädningar är skrämmande för henne. Men Martin har lärt sig att vara varsam om fästmöns saker, samtidigt som han försöker förmå henne att rensa lite grann för att minska på högarna. Det är ju också ett faktum 
att Hanna måste bereda plats åt Martins 
saker, nu när de bor ihop på riktigt. Fram tills för några månader sedan hade han kvar sin lägenhet. Men nu är den såld och hennes bostad är också hans.

– Det är bra för mig att få en spark i baken. Ibland måste man ju städa och plocka undan, särskilt när man är två i hushållet, konstaterar Hanna.
Det är ett ständigt givande, tagande, nötande och kompromissande för att få vardagen att fungera.

– Varje dag är en utmaning, men det är inget som vi skulle vilja vara utan. Vi upplever ju att vi faktiskt blir starkare tillsammans, tack vare våra funktionsvariationer. Vi utmanas av varandra och lär oss att anpassa oss och får nya insikter om oss själva, vilket är positivt och utvecklande.

Hanna har med tiden vågat närma sig sina högar. Och hon hjälper mig genom att påminna mig om sådant jag lätt glömmer. Som att ta min medicin till exempel. Där jag har dålig koll har hon stenkoll och tvärtom, så vi kompletterar varandra bra, säger Martin och lägger en arm om Hanna, som kurar ihop sig som en kattunge.

Förutom kärleken delar de en drastisk 
humor och många intressen. Att åka båt är en favoritsysselsättning och de far ofta iväg på kryssningar i Östersjön. Maskerader och cykelturer är andra intressen som binder dem samman. Martin är en riktig cykelfantast som med lite lirkande har lyckats få med sig Hanna på några långturer, bland annat på Åland.

Hanna skrattar till.

– Martin var en groda som blev min prins på en vit cykel. Nu ser vi fram emot vårt bröllop i september nästa år. Såklart ska vi gifta oss på en båt!

Namn: Martin Mikaelsson och Hanna Danmo.
Ålder: 36 och 38.
Bor: I södra Stockholm.
Gör: Martin arbetar heltid på Ica och Hanna halvtid som skribent och informatör på Autism- och Asperger-
förbundet.

Text: Maria Larsson

Foto: Jennifer Glans

Läs mer:

Lina fick diagnosen autism som vuxen

autism


Läs mer om:

Dela
(149)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…