Annons

Annons

Malin fastnade i skuldfällan

I åratal samlade Malin Ljusberg räkningarna på hög och hade till slut tappat kontrollen över sin ekonomi. En dag orkade hon inte längre utan bad om hjälp att få rätsida på livet genom en skuldsanering.

Dela
(9)

4
Visa bildspel

/
Malin fastnade i skuldfällan
Malin fastnade i skuldfällan
Malin fastnade i skuldfällan
Malin fastnade i skuldfällan
...
Visa mer

 

Problemen började när 33-åriga Malin var i artonårsåldern och skaffade egen lägenhet. Lockelserna var för många.

—Jag sneglade alltid på hur andra hade det och ville vara likadan. Yta och utseende blev allt viktigare. Jag beställde hem nya kläder, skor, smink – men kunde inte betala. Jag beställde inte mot postförskott utan mot faktura så grejorna kom direkt hem. Räkningarna la jag i en hög. Jag hade ju inga pengar, inget jobb. Det ordnar väl sig på något vis tänkte jag och slog bort problemen, berättar Malin.

Annons

Vid nitton fick hon jobb på en bar i södra Sverige och flyttade. Hon kom nu in i en period med mycket festande.

—Nu hade jag visserligen en lön, men den räckte aldrig. I alla fall inte till det liv jag ville leva. Om jag tittade hur mycket jag hade kvar av lönen och skulle välja mellan att betala räkningarna eller sticka ut på en resa med kompisarna så valde jag det senare. Det var självklart för mig på den tiden.

Studieskuld förvärrade situationen

Ett år senare flyttade Malin tillbaka hem och var arbetslös förutom lite ströjobb här och där. Hon träffade också en man och blev gravid. Båda var glada åt det väntade barnet även om Malin i dag lever ensam med dottern Frida som nu hunnit bli tio år. Efter föräldraledigheten bestämde hon sig för att börja plugga och skapa en annan tillvaro. För att finansiera sina studier tog Malin lån hos CSN och drog på så vis på sig en studieskuld på ungefär 80000 kronor, något som hon inte klarade av att betala av. Nu började skuldberget växa ordentligt. Men vilka summor det handlade om totalt sett hade Malin ingen aning om eller orkade fundera över. Livet rullade på i samma spår. Men som förälder kände Malin en ökad press. Frida skulle inte behöva ha det sämre än andra barn. Malin ville ge dottern det bästa, ett fint hem och allt som andra barn hade.

Ångesten ökade med räntorna

Vändpunkten kom år 2013. Malin mådde allt sämre. Ångesten ökade i takt med skuldräntorna. Det gick inte längre att skjuta problemen ifrån sig. Situationen kändes ohållbar.

—Jag tittade på de enorma högarna med räkningar som låg framför mig. Jag hade ingen som helst koll på vad som var nya räkningar, påminnelser på vad eller hot om elavstängning, vräkningar eller kronofogde. Varför skulle jag öppna dem om jag ändå inte kunde betala? Jag kände att jag aldrig skulle kunna reda ut det här på egen hand. Jag var också så innerligt less på att låtsas som allt var okej när mitt liv egentligen var en katastrof. För Fridas skull var jag tvungen att göra något.

Någonstans hade hon läst om att man kunde få hjälp med en skuldsanering. Hon tog mod till sig och bestämde sig för att kolla upp det.

—Men det krävde att jag tvingades prata i klartext och verkligen sätta ord på hur illa det var ställt. Blotta strupen.

Malin letade rätt på telefonnumret till kommunens konsumentrådgivning, tog ett djupt andetag och slog numret.

—Jag har ett problem, ja, inte så litet heller. Faktiskt flera kilo tungt, berättade Malin när hon sneglade på högen med räkningar.

Personen i andra änden uppmanade Malin att ta med sig hela bunten och komma till kontoret. Malin gav sig i väg. När de tillsammans gått igenom ekonomin visade det sig att skulderna uppgick till dryga 480000 kronor.

—Jag fick en chock och bara grät. Det var inte bara så att tårarna rann, det var en skrikande gråt som från ett skadat djur. Nästan en halv miljon i skulder, tänkte jag. Och vad äger jag? Ingenting! Det var hemskt att inse sanningen. Vi räknade ut att med den lön jag hade, om jag nu fick behålla jobbet, så skulle det ta mig sjutton år att betala tillbaka och då skulle jag ändå få leva på nästan ingenting under tiden.

Existensminimun i fem år

Malin blev rådd att ansöka om skuldsanering. Det tog ett halvår innan konsumentvägledaren ringde och sa att ansökan var beviljad.

—Är du redo för det här nu? frågade handläggaren, det kommer att bli tufft.

—Självklart, det här ska jag fixa, svarade Malin och menade verkligen vartenda ord.

Här började Malins nya liv. Vad som väntade var att i fem år leva på existensminimun, allt överskott skulle gå till att betala på skulderna.

Mamman stort stöd

Under tiden hade Malins mamma Helena ingen aning om att dottern dragit på sig så stora skulder. Efter samtalet med konsumentrådgivaren gick Malin hem till sin mamma och la korten på bordet.

—Jag förstod ju att hon inte hade det så lätt och hjälpte till ibland. Men att det var så här visste jag inte. Vi pratade ut och bestämde att det här ska vi klara av – tillsammans. Det ligger inte för mig att moralisera. Det är ingen idé att börja älta och fråga Hur kunde du och Vad tänkte du och så vidare. Det gällde bara att fokusera framåt och hitta lösningar. Jag erbjöd mig att stå för mycket av Fridas utgifter som till exempel träningsavgifter, utgifter för friluftsdagar med mera. Frida tävlar i simning och det krävs särskilda tävlingsbaddräkter som är dyra och även resorna till tävlingarna kostar en del. På så vis lättar jag på både Malins oro och ekonomiska press samtidigt som jag hjälper mitt barnbarn. Jag är så stolt över min dotter som kämpar på med att reda upp sin ekonomi.

Malin tittar på sin mamma och ler. Det går inte att ta miste på att relationen är tät och byggd på förtroende.

—Utan mammas stöd hade jag inte klarat det här. Och det är så skönt att hon aldrig anklagat mig eller skuldbelagt mig. Det klarar jag ju så bra själv. Och jag är så glad att hennes hjälp gör att Frida inte behöver lida för att jag varit både slarvig och oansvarig.

Utvecklats som människa

I dag har Malin klarat av halva tiden av de fem år som hon måste leva på ett minimum. Livsstilen har blivit en annan och Malin upplever sig ha vuxit och utvecklats som människa. Hon mår bra och tror på framtiden.

—Första året var värst. Nu tänker jag knappt på det. Om jag vill köpa någonting i dag så frågar jag mig själv om jag verkligen behöver det här? Svaret är oftast nej. Men om jag vill unna mig något ibland så låter jag till exempel bli att köpa busskort som kostar nästan 700 kronor och promenerar i stället de fyra kilometer jag har till jobbet. I dag gör jag medvetna val när det gäller ekonomin. Jag har till exempel valt att behålla mina hundar och katter även om de kostar en del. De får mig att må bra och i stället så drar jag in på saker till mig själv.

Vill hjälpa andra

Något som blivit viktigt för Malin är att kunna hjälpa andra som riskerar att hamna i samma situation. Till hösten kommer hon därför att åka runt på skolor och träffa ungdomar som är på väg ut i livet.

—Jag vill berätta min historia och varna för hur lätt det är att hamna här. Det är bara att dra sitt kort. Näthandel och plastkort har gjort att vi unga inte förstått värdet av pengar. Attityden i samhället har blivit sådan att man inte är värd någonting om man inte har pengar och konsumerar. Att hamna i min situation är väldigt lätt men skamligt och helst något man ska vara tyst om. Men jag vill inte tiga. För om jag bara kan hjälpa en enda människa genom att berätta så är det värt det. Det är också mitt sätt att betala tillbaka till samhället för den hjälp jag fått. Jag har fått en nystart och den ska jag ta vara på!

 

 

 Läs mer: Pengarna har förstört mitt liv


Läs mer om:

Dela
(9)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…