Annons

Annons

Lena har Parkinsons: Dansen gör mig gladare – och rörligare!

I Malmö har dans blivit ett nytt och effektivt verktyg för parkinsonpatienter. Tjajkovskijs pampiga Svansjön strömmar ur högtalarna. Lena Schalin svänger sina armar med ett leende.Det är flärdfullt att få känna sig som en ballerina en stund!

Dela
(90)

3
Visa bildspel

/
Lena har Parkinsons: Dansen gör mig gladare – och rörligare!
Lena har Parkinsons: Dansen gör mig gladare – och rörligare!
Lena har Parkinsons: Dansen gör mig gladare – och rörligare!
...
Visa mer

 

När Lena Schalin, 56 år och bosatt i Limhamn, fick diagnosen Parkinsons sjukdom 2012 hade hon haft symtom i ett par år.

—Jag märkte att vänsterhanden inte följde med när jag skrev på datorn, och så började jag snubbla och trilla.

Annons

I dag kan Lena inte längre gå långa promenader och stå stilla länge. För att minska rörelseproblem och stelhet tar hon medicinen Madopark, med levodopa, var tredje timme.

Lena som är barnmorska har gått ner till halvtid på jobbet.

—Jag får ransonera mina krafter. Mitt jobb är så roligt och stimulerande och det betyder mycket för mig att kunna fortsätta jobba, inte minst socialt. På jobbet kan jag känna mig normal och inte tänka på parkinson.

Sjukgymnastik och motion är viktigt för att lindra sjukdomens symtom.

—Jag går stavgång och cyklar på motionscykel ett par gånger i veckan.

Sedan ett par månader går Lena också på dansträning på Skånes Dansteater i Malmö varannan lördag. Tillsammans med andra sjuka och anhöriga deltar hon i träningen som har utvecklats av dansaren David Leventhal i New York. I Malmö leder dansarna Laura Lohi och Patrick Bragdell Eriksson träningen som startade i våras.

—Dans är en trevlig och bra motionsform. Det känns lättare att röra sig till musik, säger Lena.

Både poplåtar med Beatles och klassiska toner från baletten Svansjön förvandlar träningen till dansglädje.

—Det är flärdfullt att få känna sig som en ballerina en stund.

Lenas sambo Inge Nordqvist är alltid med på dansträningen och han tycker bäst om disko.

—Det är härligt att alla kan släppa loss till musiken. Det stärker självkänslan!

—Dansen ger mycket positiv energi. Jag känner mig alltid glad när jag har tränat, fortsätter Lena.

Just glädjen i att dansa tycker Laura är viktig:

—Det ska vara roligt att komma hit. Musiken, rytmen och det sociala påverkar humöret positivt och det är bra eftersom parkinson kan göra dig nedstämd.

Men dans i kombination med glada poplåtar är inte bara en humörhöjare, det är också ett utmärkt sätt att öva upp balans, koordination, rumsuppfattning och minne.

—Vi jobbar både med hjärnan och kroppen. Rörelserna kan liknas vid en bild och det är bra för minnet, säger Patrick.

Att måla sitt drömlandskap med en tänkt pensel, plocka äpplen och låtsas att fötterna är fiskar och krabbor är några exempel på det.

Dans är också allsidig träning där hela kroppen får vara med från huvudet till tårna. Tanken är att alla ska kunna delta, om man inte kan stå kan man göra rörelserna sittande. Tempot anpassas och man ta en paus när man vill. I gruppen sträcker sig åldern från 50 till 90 plus.

Dansarna märker en klar förbättring hos deltagarna.

—Alla hänger med bättre i rörelserna. Det finns de som började göra rörelserna sittande som nu kan göra dem stående, berättar Laura.

Danspasset avslutas alltid med gemensam fika – det sociala är som sagt en viktig del.

—Det är både jättetrevligt och viktigt att träffa andra med parkinson, säger Lena.

 

Läs mer: Därför är dans bra mot depression

 


Läs mer om:

Dela
(90)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…