Annons

Annons

Läs ett utdrag ur ”Toscana tur och retur”

Författaren Åsa Hellberg bjuder på ett smakprov ur sin nya härliga feel good-roman.

Dela
(0)

Toscana tur och retur

Här kan du läsa en intervju med Åsa Hellberg!

I stället för att spara pengar på banken har Saras italienske farfar gömt flaskor med värdefullt vin på ett slott i Toscana. Men nu är han död och frågan är vart vinflaskorna tagit vägen. I sitt komma-över-skilsmässan-projekt bestämmer sig Sara för att ta bästa väninnan med sig på en slottsvistelse för att ta reda på detta. Och vem vet, kanske råkar hon på den snygge greven också…

Annons

 

Farfar hade kommit med Sara till Sverige efter att hon tillbringat sommaren i hans hem i Pisa. Han skulle bara stanna ett par veckor, men när brevet hemifrån kom orkade han inte åka tillbaka. Grevinnan som han arbetat för i tjugo år var död. Det var ett hårt slag.

Farfar hade nästan inte varit kontaktbar. Saras föräldrar blev djupt oroliga och hon fick inte längre spela musik högt på sitt rum, för farfar behövde vila.

Han blev inte bara av med sitt arbete, han hade förvarat det värdefullaste han hade i vinkällaren på slottet. Flaskor han hade köpt för varenda lire han fick över. En samling som var värd stora summor pengar, men för farfar var det mer än så. Det var hans livsverk.

Något trasades sönder i honom när grevinnans barn i ett brev hävdade att flaskorna inte existerade, att farfar ljög, och några bevis hade han inte. Det var grevinnan som låtit honom ha sina flaskor där sedan han sålt sitt hus efter farmors död.

Han åkte aldrig tillbaka till Toscana. Bara ett år senare dog han. En spillra av den kraftkarl som hade jobbat dygnet runt på slottet utanför Pisa.

Historien hade funnits med i hennes familj i alla år. Saras pappa sa att han inte kunde förlåta dem som stal farfars samling.

Var det greven som gjorde att hon aldrig tänkte på den där historien nu för tiden?

Eros.

Minnena sköljde över Sara.

Han hade varit vacker. Oemotståndlig. Sara hade aldrig träffat någon som han och hon hade förnedrat sig i sin iver att behaga honom.

Han hade lekt med henne. Kysst henne tills hon var mottaglig för precis vad som helst. Hon hade klätt av sig för honom. Legat naken i en stor säng tillsammans med andra nakna kvinnor, medan Eros sakta spatserade runt sängen och betraktade dem, innan han valde den han ville ha just då.

Han valde aldrig Sara.

Hon hade inte varit där sedan den sommaren.

Vem var han i dag? Han hade förstås familj och smågrevar, tänkte hon. En man som han lekte några år, men sedan gjorde han nog sin plikt. Någon behövde ju ärva slottet när han dog.

Tänk om hon skulle åka dit? Hon hade motorcykelkörkort och en hoj som stod i garaget. Förvisso var den Dannes och hon hade fått i uppdrag att sälja den för hundratusen. Men låt säga att hon misslyckades med försäljningen och var tvungen att köpa den själv? Då kunde Danne förstås inte räkna med sina hundratusen, snarare femtonhundra, och då skulle hon kunna ta den till Italien.

Sara log. En motorcykelvecka i Toscana? Ta reda på vad som hände med farfars vin? Det var kanske precis den galenskap hon behövde för att få annat att tänka på efter skilsmässan?

 

Som alltid behövde hon dryfta detta med Jessica och tre timmar senare sågs de på lunchrestaurangen i Birkastan.

Sara tog tunnelbanan till T-centralen, sedan promenerade hon snabbt till Sankt Eriksplan. Det var en fin majdag och det kändes lättare att andas. Gråten lurade inte längre i bakgrunden, i stället såg hon fram emot att övertala Jessica att åka med till Italien. När hon fick syn på restaurangen började hon småspringa mot den, så ivrig kände hon sig.

—Är det alldeles nödvändigt för dig att åka till Malmö på författarträff? sa Sara och stoppade in gaffeln med tiramisu i munnen.

Hon hade väntat med frågan tills båda var mätta. Det gick inte att prata med en hungrig Jessica. Sara svepte sin espresso. Det var lika bra att påbörja det italienska direkt. På vägen hem skulle hon köpa ryggbiff, parmesan och ruccola. Hon hade för sig att hon hade en flaska Barolo som skulle passa till middagen.

Jessica lutade sig tillbaka med sin tekopp i handen och tittade intresserat på Sara.

—Ja, det är det. Varför undrar du?

—Jag vill att du följer med mig till Italien. Till Toscana. På en slottsvecka. Du, jag, vin, äventyr, män och en makalöst trevlig färd dit på motorcykel.

Hon tog ett djupt andetag och tittade på Jessica för att se hennes reaktion.

—Kära Sara. Mycket tokigheter har du levererat i ditt liv, men om du tror att du ska få upp mig på en motorcykel måste jag göra dig besviken. Jag åker i sådant som tillåter höga klackar och leopardklänningar, ingenting annat.

Hon la upp ett skratt som vanligtvis hade avslutat varje diskussion. Men nu hade hon med Sara Raphael att göra.

 

Det var med en skräckblandad förtjusning hon såg fram emot att få träffa Eros igen. Skulle han komma ihåg henne och hennes farfar? Kanske kunde han berätta mer om vinet som farfar så gärna velat ha tillbaka?

Saras minnesbilder var lite luddiga. Som hon mindes det hade Eros sagt att farfar misstagit sig om vinet, men det visste Sara att han inte gjort. Hon hade till och med fått se källaren när dåvarande grevinnan levde.

Farfars plan hade varit att sälja flaskorna och få ett bekvämt liv när han inte längre orkade arbeta. Att han valde att spara i flaskor i stället för på banken hade bara med kärleken till vinodlingarna att göra. De hade varit enorma och farfar hade älskat varenda planta. Han hade varit erkänt duktig och det var förstås därför slottet kontaktat honom och sedermera gjort honom till chef över odlingarna.

Eros fanns fortfarande kvar på slottet, det hade hon kollat, och det kändes viktigt att få prata med honom om farfar.

Hans syster Carlotta, som Sara aldrig träffade den där sommaren, hade också skrivit under breven som kom från slottet när grevinnan dog. Om henne visste Sara inte mer än att hon studerat utomlands när Sara lärde känna Eros. Han hade haft en rätt överlägsen attityd när han pratade om sin syster. Som om hon inte riktigt räknades.

Det var konstigt hur ett minne kunde väcka ett annat till liv. Medan Sara körde mot södra delen av Danmark fylldes huvudet av fler och fler bilder. Av farfars sorg, pappas bekymrade blickar och så begravningen där Saras pappa svor på att få tillbaka det som tillhörde familjen Raphael.

Så blev det inte.

Men det kunde bli så nu.

 

När hon upptäckte palatset stannade hon motorcykeln. Hon var tvungen att stå stilla för att kunna ta in hela bilden.

—Wow. Det är lika sagolikt som jag kom ihåg det, sa hon andäktigt.

I morgonsolen såg det nästan ut att vara målat i guld. Tinnarna och tornen satt där de skulle och minnesbilderna forsade över henne. Från festerna där Eros höll hov. Men också från de tillfällen då det bara var de två. Han var mjukare då, inte så dominant. Det var den Eros hon hade förblindats av. Den andra hade skrämt henne lite.

Även om minnena inte sved längre hade de gjort det länge. Han ville ha en lekkamrat och det hade han fått. Sara visste inte bättre då. Sakta hade han dragit in henne i sina sexuella fantasier och först när hon åkte hem på hösten hann verkligheten i kapp. Hon var arton år och hade fått erfarenheter som hon mådde dåligt av länge. Hon skämdes och hade aldrig berättat för någon om den sommaren. Hon hade förnedrats och dragits in i ett skådespel som hon inte kunde hantera. Att se mannen hon var smärtsamt kär i ha sex med kvinna efter kvinna framför hennes ögon gjorde ont samtidigt som det var upphetsande, och dessa motstridiga känslor hade hon aldrig kunnat reda ut.

Hon gjorde sig ingen brådska och lät tankarna och känslorna flöda. Hon var förberedd på att det skulle kännas att komma tillbaka. Och hon ville känna. Ville förstå vem hon hade varit och vem hon blev. Vad hade hänt mellan 1980 och nu? Fanns det något kvar av den hon var då, eller hade skammen gömt henne? Hon var fortfarande nyfiken, äventyrslysten och driftig, men vad hon mindes var den unga Sara orädd även på ett mer personligt plan. Hon hade vågat visa sig sårbar, och hon kunde sakna det.

Det var som om erfarenheterna från den sommaren stängt en dörr till något inombords. Kanske var det just detta som Danne pratat om när han sa att han inte nådde in? Det var en ny tanke. Hon skulle behöva fundera vidare på den.

Nu ville hon njuta av färden till detta mäktiga palats. Ju mer hon tänkte på det, desto mer sa kroppen till henne att det var en bra idé med en kort och intensiv romans. Pang på rödbetan. Gärna i ett gammalt slottsbibliotek på ett läderklätt skrivbord. Gyllene hy som blev glänsande av svettiga rörelser och hennes eget gnyende när kroppen släppte lös alla lustar den tvingats hålla inne de senaste åren. Det var mycket enkelt att se det framför sig, tänkte hon nöjt när de rullade mot slottet. Hon undrade var de skulle sova. I något av tornen, kanske? Inte henne emot. Förhoppningsvis skulle hon få ett eget rum så att hennes eldige älskare kunde krypa ner till henne bland dunbolstren när hans längtan blev för stor, men nu hade hon med sig Jessica och det kanske inte fanns bäddar över?

Allén var lång och Sara blev otålig och gasade på. Hur många kilometer cypresser kunde man plantera?

Det var inte lika guldigt nära som på långt håll, såg hon när de rullade in på gårdsplanen. Fasaden var putsad, men tinnarna och kanterna runt tornen glänste i alla fall.

 

Den mörka, stiliga kvinnan dröp av klass och det var inte svårt att förstå att det var grevinnan själv som skyndade emot dem med utsträckta händer när de kom in på borggården.

—Välkomna, välkomna, sa hon på engelska. Hon log och sträckte fram handen.

—Jag har varit här tidigare, sa Sara efter att de presenterat sig. Min farfar jobbade för den gamla grevinnan i många år, och när jag var arton tillbringade jag en hel sommar i trakten, men jag tror att du var någon annanstans då. Däremot träffade jag din bror Eros.

—Då blir han säkert glad att återse dig, sa hon.

—Finns det platser kvar, eller ni kanske har fullbokat?

—Nej, det är ingen fara.

Förhoppningsvis skulle de snart komma inomhus, solen var obarmhärtig på gårdsplanen. Värmen inombords hade med stress att göra. Att hon var stressad nu var förstås inte så konstigt eftersom det kändes som om förutsättningarna ändrats sedan hon satt vid köksbordet och bokade resan.

—Men kära nån, här står vi och pratar mitt i solgasset! Ni vill förstås fräscha upp er. Carlotta lyfte upp ryggsäcken som Jessica hade kopplat loss. Varsågoda, sa hon och svepte med handen mot slottsingången. Jag ska visa er till era rum. I natt får ni varsitt, men sedan är vi så fullbokade att jag får be er dela rum. Jag hoppas att det inte ställer till det för er.

På vägen dit berättade hon om slottet, pekade ut de många salarna och vilka dörrar som ledde till tornen, och vilka som ledde till källaren.

—Var så goda att ta för er i köket när som helst, sa Carlotta och pekade på dörren bredvid den breda, stora trappan.

Nej, köket struntar jag i. Det är den fuktiga slottskällaren och tornet med fladdermöss som jag vill se, tänkte Sara medan de gick upp för trappan mot rummen.

Sara blev besviken. Rummet hade varken dunbolster eller låg i ett av tornen. Det var ett enkelt hotellrum, varken mer eller mindre. Hon slängde packväskan på sängen och öppnade dörren till badrummet. Dusch, inget badkar. Tja, det såg rent ut i alla fall. Medan hon klev ur en sko i taget gick hon fram till fönstret och med ens glömde hon rummet.

Det kändes som om hela Toscana bredde ut sig framför henne. Där var solrosorna. Hela ängar av dem. Och vinodlingen, som hennes farfar älskat. Det gick förstås inte att se hela ägorna härifrån, men hon hade fått den absolut finaste utsikten, det förstod hon. På andra sidan vette rummen mot innergården. Det spratt till inombords. Vad brydde hon sig om ett rum när det fanns så oerhört mycket att upptäcka utanför. Hon måste skynda sig.

En kvart senare bankade det på hennes dörr och hon drog på sig den tunna, packvänliga sidenmorgonrocken medan hon gick för att öppna. Håret var fortfarande samlat i en handduk på huvudet. Det hade varit ljuvligt att duscha och det gjorde henne inte ett dugg att varmvattnet tog slut efter fem minuter. Avkylningen var precis vad hon behövde.

Hon hade trott att det skulle vara Jessica som stod utanför dörren, så när hon öppnade och Eros klev över tröskeln kändes det som om benen skulle vika sig. Hon fick ta tag i bordet vid dörren. Hjärtat slog så hårt att det måste synas utanpå morgonrocken.

—Välkommen, sa han lågt. Jag har väntat på dig ända sedan jag såg dig på gästlistan.

Det brände till inombords. Han var om möjligt ännu snyggare som femtiofemåring. Grå stänk. Håret var fortfarande tjockt. Samma glödgade blick, men hans bruna ögon var numera omgivna av rynkor som löpte ut mot tinningarna. Han var längre än hon mindes. Kraftigare.

Han ställde sig framför henne och hon lyfte på huvudet och mötte hans blick. Kände doften av hans rakvatten. Hon slussades i ett ögonblick nästan trettiofem år bakåt i tiden.

—Har du väntat på mig också? frågade han.

Toscana tur och retur

Copyright © Åsa Hellberg 2015

Detta utdrag är publicerat efter godkännande av Åsa Hellberg och Bokförlaget Forum.

 

Läs mer:

5 böcker att se fram emot!

Missa inte vår nya pocket Familjehemligheter

Camilla Läckberg: Nu blir det glesare mellan böckerna


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…