Annons

Annons

Konsten att väcka en husse och en matte

Dela
(0)

 

Dagar då husse och matte är lediga är trevliga dagar. Jag får vara ute nästan lika länge som jag vill och jag får mat i rättan tid. Och när det är fikadags i trädgården får jag alltid en skål grädde, det är ju en självklarhet!

Annons

Men det finns ett dilemma med lediga dagar. Husse och matte tycks inte riktigt förstå att det är dags att stiga upp en och en halv timma efter att det dunsat i brevlådan som de brukar att göra. Och av någon konstig anledning så sjunger inte heller deras mobiltelefoner med jämna mellanrum i gryningen. Märkligt! Så jag har fått ta på mig uppgiften att vara husets egen klockan-sju-tupp, eller väckarkatt. Det går ju inte för sig att människorna ska ligga i halvdvala medan förmiddagens timmar susar förbi. Vilket slöseri!

Att uppfostra och väcka en husse och en matte är inte helt enkelt. Jag brukar börja rart och vänligt med att spinna lätt , purra och stryka mig mot dem. Oftast hjälper det inte alls. I värsta fall blir jag drastiskt nertryckt i sängen medan de lägger armen om mig och kliar mig lite bakom öronen. Utan att ens öppna sina ögon. Suck!

Nästa steg är att skutta omkring i sängen och försöka spinna så högt som möjligt och bädda runt med mina tassar. Oftast hjälper inte detta heller, inte ens om jag försöker pussa dem. Då drar de nästan alltid upp täcket över huvudet.

Klart jag blir sur och besviken. Brukar visa mitt missnöje med att hoppa ner och jama mycket förolämpat. Får jag ingen reaktion då heller så har jag ett par bra knep som förr brukade fungera mycket bra. Att antingen trava in i vardagsrummet och vässa klarna på soffan – eller att sätta mig intill sängen och börja gnaga på telefonsladden. Det fungerade riktigt bra förr – även om husets folk alltid brukade gorma, skälla på mig och sjasa. Numera har de plockat undan telefonen och inte heller klovässningen fungerar som förr… Men det är i alla fall en sista varning…

Händer det inget så brukar jag låta dem somna om, och det går oftast mycket snabbt.

Sedan sätter jag in stöten. Upphopp tyst och mjukt och sedan: anfall. Mot näsan och bita till. Mjukt och snällt, men det är ett varningens tecken. Säg den husse eller matte som inte förstå att det är ett lejon som varnar. Nu vill jag ha frukost -genast!! och sedan vill jag ut på täppan och lukta på blommor!!!

 

 

PS

Har du också svårt att väcka husets folk så kan både jag och Simons katt ge dig goda råd. Själv har jag starkare tänder än smocka …

Titta gärna på:

 

 

 

Text och bilder:

Maud Holmberg Klyft


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…