Annons

Annons

Karin fick gyncancer

När tvåbarnsmamman Karin Sandberg gick på den vanliga cellprovskontrollen hade hon ingen tanke på att det skulle visa någonting. Men när hon blev tillbakakallad och fick beskedet att hon hade livmoderhalscancer ställdes livet på ända...

Dela
(43)

Karin fick gyncancer

Karin Sandberg tar tillvara varje stund med sina älskade barn, Melker och Ellen. Hon vet ju hur lätt livet kan förändras…

Läs mer: Experten svarar på 7 frågor om gyncancer

Gynekologisk cancer brukar kallas för den tysta cancern, både för att den ofta upptäcks sent och för att det är sjukdomar som det sällan pratas om. För 35-åriga Karin Sandberg i Örebro kändes det som att livet just hade börjat igen efter småbarnsåren. Melker hade blivit fem år och Ellen, två år, hade börjat på förskolan. Karin jobbade heltid som hudvårdskonsult och ville börja träna för att komma i form efter barnen.

Annons

När hon blev tillbakakallad till lasarettet efter cellprovet och läkaren berättade att hon hade kraftiga cellförändringar var det som att dra ner en rullgardin framför ögonen.

—Läkaren höll på länge och undersökte mig, tog prov efter prov, men så sa han bara ”jag slänger allt det här” och så gick han till en sopcontainer och gjorde det! Han satte sig bredvid mig och förklarade att han kunde se förändringarna bara av att titta i mikroskopet, något mer provsvar behövdes inte. Jag var i chock när han kallade ner operationsteamet.

Karin hade tur och fick operationen gjord redan efter en vecka, sen följde sju veckor av väntan på svar om vad man hittat. När brevet väl kom var det en kallelse för att få träffa läkaren igen.

—Jag satt uppe hela natten och tittade på hur snön föll, de sju värsta veckorna i mitt liv hade gått och nu skulle jag behöva vänta i två veckor till för att få veta om jag hade cancer. Klockan sju på morgonen ringde jag till avdelningen och sa att ”antingen får ni ordna en tid tidigare eller så hamnar jag på psyket”. Som tur var kunde tiden flyttas fram en vecka, säger Karin.

Efter cancerbeskedet gjorde man magnetröntgen och scanning av bröst och mage. När Karins livmoder opererats bort och undersökts kunde man konstatera att cancern bara fanns i livmoderhalsen, den hade inte spridit sig.

—Just då var det inget svårt val att ta bort hela livmodern, jag hade redan fått två underbara barn och det var viktigare att de fick behålla sin mamma än att min man Daniel och jag skulle kunna få fler barn.

I och med att det inte fanns någon cancer i livmodern behövde inte Karin strålas eller få cellgifter, så det som är kvar är en kontroll för att se så att allt verkar bra.

På mindre än ett halvår har Karin gått från att få veta att hon har cancer till att nu förhoppningsvis vara cancerfri, men mentalt har det inte varit så enkelt.

—Just ångesten och ovissheten har varit svår. Jag visste inte mycket om gyncancer innan. Men min läkare sa till mig att om man drabbas av cancer är livmodern ett av de bästa ställena i kroppen, dels för att forskningen är så långt kommen, men också för att livmodern är byggd för att kunna skydda ett barn. Cancer i livmodern ger inte lika lätt metastaser som andra sorters cancer. Det har jag burit med mig hela vägen.

Karin konstaterar att det finns bara en sak man önskar när man är sjuk: att få bli frisk och vara med dem man älskar.

—Jag och Daniel har värderat om mycket i livet och funderar ofta på om vi gör saker för att man ska eller för att vi vill. Mycket har förändrats och på ett hårt sätt har vi lärt oss hur vi vill leva.


Läs mer om:

Dela
(43)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…