Annons

Annons

Kära på nytt efter 30 år: Där stod han plötsligt och världen fick färg igen

Det har varit kärlek vid första ögonkastet 
– två gånger! Ewa och Pelle är övertygade om 
att det är menat att de ska leva tillsammans. 
De tog bara en lång paus som tog slut i samma ögonblick som de möttes igen på en bilträff.

Dela
(200)

evapelle

– Vi har mycket gemensamt och just därför är vi så lyckliga, säger Ewa och Pelle.

Med åtta hästar och fyra amerikanska veteranbilar på gården i Sör-Grundbäck utanför Umeå råder det ingen tvekan om vad som är det stora intresset hos Ewa Schaeder, 59, och Pelle Schaeder, 69.

Annons

Hästar och hästkrafter, förstås.

– Vi har mycket gemensamt och just därför är vi så lyckliga, säger paret som träffades för drygt sju år sedan.

För andra gången. Första gången – 30 år tidigare – gick någonting snett.

– Det blev så konstigt, men jag slutade aldrig att älska Pelle. Och när vi träffades igen var det som om vi aldrig hade varit ifrån varandra, säger Ewa som mycket väl minns deras första möte en sommarkväll 1979.

Hon kom glidande i en Oldsmobile cabriolet som hon rattade åt en kompis.

– Jag är en raggarbrud och har alltid älskat stora amerikanska bilar, säger Ewa.

Gjorde slut och flyttade

När hon gled upp på torget i Umeå för att parkera stod Pelle där med några kompisar. Han noterade genast Ewa.

– Hon var så grann i sitt permanentade hår, henne kunde man inte missa, skrattar han.

– Och jag såg en oerhört vacker man, kontrar Ewa.

De började prata, det blev en kram och Ewa kände en konstig ilning genom kroppen.

– Han var inte bara vacker till det yttre, han hade också en vacker själ. Efter den kramen var det kört, vi blev ett par.

Det tog inte lång tid förrän Ewa flyttade hem till Pelle som hade lägenhet i Holmsund utanför Umeå. Hon var lycklig och tyckte att hon hade träffat världens underbaraste man.

Men det blev inte som någon av dem tänkt sig.

evapelleNY

Kort efter första mötet 1979 blev Ewa och Pelle ett par. Men det höll inte så länge…

– Jag var rastlös och vild, hade svårt att stanna upp. Pelle hade börjat lägga det vilda bakom sig och gått in i en lugnare fas av livet. Det måste ha varit därför som det gick snett, funderar Ewa som gjorde slut och flyttade.

– Än i dag fattar jag inte varför. Efteråt ångrade jag det, säger hon.

Pelle har inte glömt den dagen.

– Jag var helt förkrossad. Ewa lämnade ett stort tomrum efter sig, säger han.

Tiden gick och så småningom träffade Ewa en annan man och de gifte sig. De köpte tillsammans gården i Sör-Grundbäck där Ewa kunde ha sina hästar och utveckla den verksamheten. Dottern Liz föddes 1992.

Någonstans fanns ändå alltid Pelle i hennes bakhuvud.

– Innan jag lämnade honom hade jag plockat med mig några kassettband som det stod Pelle på. Jag fick dåligt samvete, för det kändes som om jag hade snott dem från honom. När jag lyssnade på dem fick jag upp bilder av vårt liv tillsammans och ställde mig frågan varför jag egentligen hade lämnat honom. Jag forskade dock inte i hans fortsatta liv, utan levde mitt eget och trots att vi båda bodde i Umeåtrakten sprang vi aldrig på varandra.

Pelle hade gått vidare, träffat en annan kvinna, gift sig och fått tre söner.

Fick syn på Pelles bil

För Ewa fick livet en dramatisk vändning när hon 1994 ramlade av en häst. Hon fick både diskbråck och en whiplashskada med lång sjukskrivning som följd, och skador som hon aldrig blir fri ifrån.

– Periodvis var det så illa att jag fick ha färdtjänst. Det innebar också att jag blev mer isolerad här hemma på gården, berättar hon.

Med tiden förändrades också äktenskapet.

– Det kändes som att jag och min man mer levde bredvid varandra än med varandra. Ungefär som ett gummiband som man tänjer ut, till slut spricker det.

För drygt sju år sedan hade Ewa ett ärende till militärmuseet i Umeå. Museet var dock stängt när hon kom dit. Hon fick då veta att det var bilträff uppe på en plats i Umeå som heter Gammlia.

– Trevligt, tänkte jag, bilentusiast som jag är. Så jag begav mig dit i stället.

Där träffade hon en gammal väninna och de började prata. Plötsligt pekade väninnan mot en skinande vit Buick Electra Cabriolet av 1968 års modell som stod en bit ifrån dem.

– Det där är Pelles bil, sa hon.

Ewa kände hur det ryckte till inombords. Gamla minnen fladdrade upp.

Men det var bara bilen som var där, Pelle syntes inte till.

– Jag var på området, men inte vid min bil just då, säger Pelle.

Utställningen var öppen varje onsdag fick Ewa veta. Om hon åkte dit nästa onsdag kanske hon skulle träffa Pelle…?

– Jag hade fortfarande dåligt samvete för att jag gjorde slut och sårade honom. Att träffa Pelle och säga förlåt var det minsta jag kunde göra.

Men att åka dit ensam kändes inte bekvämt. Hon behövde ”förkläden” och mer eller mindre tvingade sin dotter och systerdotter att hänga med.

När de kom dit såg hon direkt den vita cabrioleten. Och jämte den stod Pelle. Han var samma vackra man som för 30 år sedan.

Det var som om allt runt Ewa försvann. Benen blev skakiga och som i trans stolpade hon rakt fram mot Pelle – som kände igen sin gamla kärlek.

Ewa gick snabbt rakt på sak.

– Du Pelle, jag är så ledsen för att jag gjorde som jag gjorde mot dig. Jag vill be om förlåtelse och undrar om jag får ge dig en kram.

Pelle log, öppnade sin famn och slog armarna runt Ewa.

Då hände det igen. Samma underbara ilning som hon upplevt på torget i Umeå för drygt 30 år sedan spred sig som en varm stråle genom kroppen.

– Jag blev nästan vimmelkantig, säger hon.

De pratade en kort stund och Pelle berättade att han var skild sedan fem år tillbaka.

– Det är bara jag, katten och dammråttorna som bor i huset skämtade han.

Ewa kunde inte sluta tänka på Pelle. Nästa dag letade hon upp hans telefonnummer och spänningen var hög när han svarade. Pelle lät inte det minsta överraskad.

– Jag förstod att du skulle ringa, sa han.

Ewa kände hur magin växte.

– Innan jag mötte Pelle igen var min värld grå, nu kände jag hur den fick färg igen, säger hon.

Berättade för sin man

Ännu färgstarkare blev den när Pelle frågade om hon ville åka med i en Pontiac Bonneville från 1965 som han lovat köra åt en kompis under den Wheels cruising som skulle gå genom Umeå på lördagskvällen.

– Jag kommer, svarade hon.

Detta var på torsdagen och när hon var inne i Umeå på fredagen råkade hon se Pelles bil och följde efter. När han stannade pratade de och hon sa som det var.

– Om jag ska åka med dig i morgon kväll måste jag först berätta för min man att jag vill skiljas. Jag vill inte att andra ser oss tillsammans om inte det är gjort.

Natten blev omtumlande och sömnlös. Hon såg fram emot lördagskvällen, men bävade för det hon var tvungen att berätta för sin man.

På lördagen letade hon fram sin fransade skinnjacka och bootsen från raggartiden. När hon var klädd gick hon till sin man och sa det rakt ut.

– Jag vill skiljas!

Det blev ganska lugnt trots allt.

– Han kände nog som jag.

Ewa tog plats jämte Pelle i bilen. De gled iväg genom den ljumma sommarkvällen, så som de gjort 30 år tidigare.

– Det var som att tiden stått stilla, säger Ewa.

Hon köpte ut exmaken från gården och efter ett tag flyttade Pelle dit.

Nästan exakt två år efter att de träffats gifte de sig.

– Vi tog med oss tre av barnen och åkte iväg med vår stora amerikanare. Vi åkte hem till vigselförrättaren Mikael Bergström i 
Ersboda och han förkunnade vigseln med våra barn som vittnen. Efter det åkte vi iväg och fikade.

Pelle valde att gå i pension kort efter att de träffats igen för att få vara tillsammans med Ewa och kunna hjälpa henne i hennes hästföretag.

De tittar förälskat på varandra och är överens om att det var menat att de skulle leva tillsammans.

– Det känns som att vi har hittat hem, säger de unisont.

evapelle2

Den vita Buicken Electra Cabriolet av 1968 års modell är bådas ögonsten.

Text: Mikael Svensson  
Foto: Samuel Pettersson, privat

Läs mer:

Anders kärlek räddade mig från drogerna


Läs mer om:

Dela
(200)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…