Annons

Annons

Kalle Lind: Min morbror var min bästis, vi hade en skräckklubb ihop

När kompisarna hemma i Eslöv talade om att bli fotbollsproffs eller poliser hade Kalle Lind bestämt sig. Han skulle bli tusenkonstnär, precis som idolen Hasse Alfredson. ”Jag var ett blygt och lillgammalt barn”, berättar Kalle Lind när han visar runt på sin mammas gata i Eslöv.

Dela
(33)

Foton: Pernilla Wästberg.

På vägen till Eslöv passerar vi gula lysande rapsfält, det ena intensivare än det andra.

– Jag hyser en sorts hatkärlek till dem. Visst är de granna, det är inte mycket som slår den skånska slätten under sommaren. Men när jag jobbade på Radio P4 i Malmö fullständigt dränktes vi i gula fotografier under flera veckor, säger Kalle.

Annons

Han är rapp, underfundig, rolig och snabbtänkt, precis som svenska folket lärt känna honom i På spåret. Och radioprofilen Kalle Lind blev ju tusenkonstnär, även om han själv inte riktigt håller med.

Gilla Hemmets på Facebook

– Nej, jag är inte bra på så många saker. Däremot har jag ett ohälsosamt stort intresse för detaljer, främst rörande svensk nöjeshistoria, säger Kalle som själv kallar sig diversearbetare i kulturbranschen med särskild inriktning på det bortglömda.

– Jag var ett blygt och lillgammalt barn, berättar Kalle Lind när vi kör in i staden i Mellanskåne.

– Mina föräldrar skilde sig och jag växte upp med mor som ensambarn, även om jag fick småsyskon när jag var 10 år.

Kalle var tio år när han fick syskon – här med lillebror.

Under sina sju första år var Kalle lundensare. Han bodde då vid S:t Lars psykiatriska sjukhus där hans mormors far hade varit överskötare. Kalle minns framför allt sitt dagis i slutet av 70-talet där alla kulturella intressen bejakades.

– Vi målade med fingerfärg, sjöng och demonstrerade. Här levde vänstervindarna, proggen och hippiekulturen kvar och personalen bestod av chilenska flyktingar, organiserade revolutionärer, kollektivmedlemmar och människor från psykiatrin som skulle rehabiliteras. De vuxna gick med bar överkropp under sommaren, ja, kvinnorna också, och ett av barnen fick lov att röka pipa!

Lekte med morbror

Detta, och att han tillbringade mycket tid med vuxna släktingar, har format honom, tror han själv. Samt det faktum att kunskap alltid varit viktig i familjen Lind.

– Morfar, som var lärare i fysik, matematik och slöjd och kunde tio språk, var enormt bildad. Men frågade jag vad klockan var så började han berätta om hur soluret är konstruerat.

– Min morbror var min bästa lekkamrat, vi hade en skräckklubb ihop och tittade på monsterfilmer tillsammans. Annars var det väldigt mycket mor och jag, vi var ett team. Men eftersom hon arbetade mycket var jag ofta hos mormor Bibban (Birgit). Vi satt och pratade, länge och väl, i hennes kök som blev min trygghetspunkt, berättar Kalle medan vi promenerar förbi huset på Röstångavägen där Bibban bodde i över 50 år, fram till sin död 2005.

Kalle tillbringade mycket tid hos mormor Bibban när han var liten. Foto: Privat.

Kalle var sju år när han och hans mamma flyttade från Lund till Eslöv. Där bodde de på tre olika adresser, men längst i det här huset på Mossavägen. Foto: Pernilla Wästberg.

Kalle lärde sig läsa tidigt eftersom hans mor inte hann att läsa alla berättelser han ville höra. ”Läs själv” sa hon – och han tog henne på orden. Det dröjde inte länge innan han tog sig igenom Ivar Lo-Johanssons böcker. Musiken kom också in i hans liv, men det var varken hårdrock eller synt utan Monica Zetterlund, Povel Ramel och Beppe Wolgers som Kalle lyssnade på.

Som 5–6-åring föll han också pladask för Hasse & Tage, något som kommit att bli en livslång kärlek.

– Som liten pilt hörde jag Punkrockare Trindeman Lindeman. Även om jag inte förstod skämten så hörde jag hur publiken tjöt av skratt. Jag ville vara med på de skratten och bestämde mig för att ta reda på vad som var så roligt, säger Kalle som när han började skolan inte kunde någonting om Star Wars. Däremot kunde han rabbla hela ensemblen ur Spader Madame.

Försvarar alltid Eslöv

Trots att Kalle Lind numera inte besöker sin barndomsstad så ofta – han flyttade till Malmö 1996 – säger han att han alltid kommer att identifiera sig som Eslövsbo.

– Jag har Eslöv i blodomloppet, jag är när som helst beredd att rycka in och försvara staden, säger Kalle som dock tycker att en hel del förändrats sedan han växte upp där.

– Åkermans och Felix är ett minne blott. Någon verkar också vilja förneka mig mitt förflutna. Min förskola är nedlagd, låg- och mellanstadieskolan är riven och på platsen tronar nu stora bostadshus. Ack mor, du har gått fram som en jordfräs, säger Kalle med förtvivlad min för att sekunden senare brista ut i ett skratt och förklara att hans mamma, Cecilia Lind, var kommunalråd i Eslöv i mer än tio år.

Bergagymnasiet där han gick humanistisk linje finns kvar i alla fall, även om han inte riktigt känner igen sig. Skolan är tillbyggd, och numera är antalet gymnasieelever betydligt färre.

– Men titta, de gamla skyltarna finns ju kvar. Och pingisbordet! Kalle erkänner i samma andetag att sport aldrig varit hans grej.

– Bortsett från lite pingis, badminton och brottning är idrott en vit fläck för mig.

Kalle Lind gick humanistiska programmet på Bergaskolan i Eslöv. Foto: Pernilla Wästberg.

Han har både positiva och negativa minnen av skoltiden. En del lärare tog den lillgamle lustigkurren till sitt hjärta, andra förstod sig inte på honom.

Han hade toppbetyg i de ämnen han gillade, men låga i de han inte var intresserad av, som gymnastik och tyska.

– Jag var dålig på att lyssna men bra på att läsa. Jag var nog lite lat också, tänkte att det ordnar sig säkert.

Kalle tar oss vidare till biblioteket och det märks på hela hans kroppsspråk att här stortrivs han, i böckernas vackra boning. När Kalle var ung låg ”bibblan” på ett annat ställe, och då var lokalen biograf Palladium och senare bar.

– Jag och kompisarna cyklade mycket på fritiden. Eslövs nöjesliv var inte stort, så ofta hamnade vi på biblioteket om inte någon kiosk eller Ekvalla idrottsplats lockade mer, säger Kalle som också tog tåget till Lunds stadsbibliotek några gånger i veckan mellan 12 och 14 års ålder. Där läste han gamla inbundna Röster i Radio & TV och gjorde research då han höll på att skriva en biografi om Hasse & Tage. Det fanns ju ingen sådan och han tog det som sitt kall. Som 14-åring skickade han in bokmanuset till Wahlström&Widstrand och blev uppringd av Tages änka, Märta-Stina, som var redaktör på förlaget.

Bibliotek har alltid legat Kalle Lind varmt om hjärtat. Dagens bibliotek i Eslöv var dock biograf när han växte upp. Foto: Pernilla Wästberg.

– Hon var måttligt imponerad, rättade några sakfel men kunde inte riktigt bli klok på hur jag kunde veta allt detta. Det blev nobben, men jag fick i alla fall en signerad bok med orden ”ett fantastiskt arbete” som tack, säger Kalle och skrattar.

För sitt inre kan han se hur den häpna änkan undrade vad han var för en märklig tonårsfigur.

– Även mor var nog lite rädd att jag skulle bli en instängd, illaluktande kuf. Hon lät mig hållas när jag läste, researchade och reciterade Hasse och Tage, men sa ibland till mig att jag borde lämna mitt rum och ge mig ut och träffa tjejer.

Och Kalle levde två liv under högstadietiden.

– Ibland satt jag inlåst på mitt rum, läste, funderade och skrev. Men jag höll också på med mycket dumheter: tjuvrökte, drack hembränt, klottrade och umgicks med tjejer. Jag hade också börjat brinna för teater, film och spex, och det var ofta här vi höll till, säger Kalle när vi närmar oss ännu en pampig röd tegelbyggnad i centrum, Lilla Teatern, i dag kulturskolan.

Johan Glans glänste

En av kamraterna var den ett år äldre Johan Glans.

– Vi möttes genom vårt gemensamma intresse för humorn, och Johan var en mästare på Monty Python. Lilla teatern var en bra skola. Vi skrev sketcher och pjäser och Johan Glans briljerade på scen. Han var fantastisk redan då, säger Kalle.

I Eslövs vackra och K-märkta medborgarhus är han också hemtam. Han har själv stått på scenen många gånger, och det var också här hans mamma svingade ordförandeklubban under fullmäktigemötena. Gamla vänner och bekanta från förr kommer fram och vill prata när stadens son och hedersmedborgare är på besök.

Medborgarhuset i Eslöv i sen funktionalistisk stil, invigt 1957, är en dröm för den designintresserade. Byggnaden kom till efter en arkitekttävling som vanns av Hans Asplund, Gunnar Asplunds son. Här har Kalle Lind stått på scenen många gånger och här har hans mor Cecilia Lind svingat ordförandeklubban i kommunfullmäktige.

– Eslöv har gett mig ödmjukhet. Kanske är det ingen världsmetropol, men att växa upp och krisa sig genom puberteten är säkert inte roligare någon annanstans, funderar Kalle.

– Jag kommer nog alltid att ha med mig mitt underdogperspektiv och kan ha svårt att ta till mig att jag kan vara en del i större sammanhang. Han berättar om Fredrik Lindströms första julfest med På Spåret-deltagarna där han först upplevde att han hamnat i helt fel. Det var ju fin fest och så många kända personligheter där – vad gjorde jag där? Hade det blivit något fel med inbjudningskorten?

Kalle hade svårt att ta in att han faktiskt inte bara deltagit i programmet utan också tagit sig till final.

– Det gamla uttrycket ”det bästa med Eslöv är tåget därifrån” stämmer så tillvida att vi Eslövsbor verkligen kommit ut och vidgat våra vyer! När vi inte cyklade tog vi pågatåget till Lund, Höör eller Köpenhamn. Alla Eslövsbor har varit i Lund – men hur många lundensare har varit i grannstaden Eslöv? Så kom inte och säg att vi är inskränkta!

Stortorget är lite av hjärtat i Eslöv.

Kalle Johan Åke Lind

”Jag heter Kalle – inte Karl – även i passet nu”.
Född: 15 juli 1975.
Bor: I Malmö. ”Som ung längtade jag ibland efter en större stad. Och Malmö är precis som Eslöv, fast större.”
Familj: Frun Johanna, sönerna Leonard Cornelis, Samuel Beppe och Julius Fritiof.  ”Hade jag fått en fjärde som skulle han fått heta Peps som andranamn”.
Gör: Bl a Fredag i P4 med Susanna Dzamic, podden Snedtänkt, krönikör i Sydsvenskan, ETC och Faktum. Författare till 14 böcker. Silverplats i På spåret tillsammans med Isobel Hadley-Kamptz 2017, semifinal i år.
Aktuell: Med boken Snedtänkt som kommer i höst– boken som handlar om sånt som inga andra böcker handlar om och med tv- serien Språknyheterna för UR i höst.

Eslövs station – härifrån går tågen ut i världen – och hem till Eslöv! Foto: Pernilla Wästberg

Läs mer: Lotta Engberg: ”Jag älskade att klä ut mig i mormors klänningar”

Lotta Engberg om sin uppväxt


Läs mer om:

Dela
(33)



Annons


Annons

Laddar nästa sida…