Annons

Annons

Jag blev grundlurad av min flickvän

Alf var ung och kär. Carina var kvinnan han ville leva med. Men det var mycket han inte visste om henne.

Dela
(0)

Jag blev grundlurad av min flickvän

Jobbet på tegelbruket var ett slit som inte många orkade med någon längre tid. Men lönen lockade, man tjänade lika mycket där på en vecka som en vanlig byggjobbare tjänade på en månad. Fast det berodde förstås på att lönen var svart.

Annons

I nio månader stod jag ut, men när det började våras längtade jag ut i friska luften och sa upp mig. Jag hade fått muskler som Tarzan och hade gott om pengar. Jag satte in en stor summa på banken och tyckte att livet lekte när jag gick en sväng på staden i vårsolen.

Gilla Hemmets på Facebook

Några raggarbilar körde förbi med Jerry Lee Lewis på vrålstyrka och en söt tjej hojtade:

—Är du törstig? och räckte mig en vinflaska.

När hon fick tillbaka den gav hon mig en slängkyss. Sedan tryckte föraren gasen i botten, det sprutade eld ur de två avgasrören och det blev svarta spår efter de tjutande däcken när gänget försvann.

—Känner du dem? hörde jag en röst fråga bakom mig.

Jag tvärvände och där stod hon. Tiden stannade och jag fick inte fram ett ord.

—Carina, sa uppenbarelsen och log.

—Alf, kraxade jag.

Vi hamnade på en båt som gjorde en tur ut till en ö där vi stannade i fyra timmar. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag visste att jag ville vara med Carina resten av livet. Hon sa att hon kände likadant.

Min lyckligaste stund

Carina bodde hos sin pappa, men helst höll sig därifrån eftersom han oftast var berusad. Tre veckor gick och Carina och jag levde i sus och dus. Jag hade som sagt gott om pengar och tyckte att jag kunde vänta med att skaffa ett nytt jobb. Jag köpte kläder till Carina och betalade för besök hos frissan.

—Alf, var försiktig med den tösen, sa min mor en dag. Det är något med henne, jag vet inte vad…

Men jag ville inte lyssna, i min värld var Carina ofelbar, nästan helig. Hade jag kunnat ta ner månen till henne hade jag gjort det.

Carina hade träffat min mor, men jag hade inte varit hemma hos henne och hennes far. När jag föreslog att jag skulle hälsa på honom blev Carina allvarlig.

—Nej, snälla jag vill inte att du ska se pappa som han är nu. Vi kan väl vänta lite.

Det fick jag finna mig i och jag tyckte synd om Carina. Därför ville jag slå på stort när hon fyllde 18 en vecka senare och bjöd ut henne på en flott restaurang. Det blev en oförglömlig kväll då Carina hade klätt sig i sina finaste kläder, som jag hade köpt. Hennes korpsvarta hår räckte nästan till midjan och hennes bruna ögon strålade.

När vi hade ätit upp räckte jag fram en liten ask till henne och när hon öppnade den frågade jag om hon ville förlova sig med mig. Carina flög upp i min famn och kysste mig inför alla gästerna på restaurangen. Sedan dansade vi till ”I love you because” och det var den lyckligaste stunden i mitt unga liv.

Det sista jag såg av Carina

Carina sov allt oftare över hos mig, mor tolererade det men tyckte inte om det. När Carina reste bort ett par dagar verkade hon nöjd.

—Har du aldrig varit kär, mamma? sa jag.

—Jo du Alf, det kan du ge dig katten på. Jag kunde ha gjort vad som helst för din far, precis som du nu utplånar dig för Carina.

Jag förstod inte vad hon menade och glömde det snart. Tre dagar senare mötte jag Carina på järnvägsstationen.

—Älskling, sa hon glädjestrålande när hon klivit av tåget. Jag har något underbart att berätta!

Carina hade fått tag i en lägenhet, en stor tvåa med kakelugn centralt belägen i den stad tio mil bort där hon skulle börja studera och nu hade varit. Det enda kruxet var att hon behövde låna pengar till insatsen. Jag kände mig tvungen att hjälpa till och frågade hur mycket hon behövde.

—Nej Alf, du har redan spenderat alldeles för mycket på mig. Tänk inte tanken ens, protesterade Carina och sa att hon skulle ta ett banklån.

Men banken sa nej och jag fordrade att få rycka in. Vi kunde flytta in i lägenheten båda två och det skulle säkert ordna sig med ett jobb för mig där. Jag frågade ivrigt om vi inte kunde åka och titta på lägenheten tillsammans.

—Det är bäst att jag åker själv först, tyckte Carina när hon fått pengarna jag hade lånat.

Jag vinkade av henne på stationen och hon kastade slängkyssar till mig. Det var det sista jag såg av Carina.

Du kom lindrigt undan

När en vecka hade gått och mamma hade fått veta vad som hänt var hon argare än jag någonsin sett henne.

—Om jag ändå vore karl, då hade jag kunnat ge dig stryk, sa hon.

Jag började leta efter Carina och försökte hos hennes pappa som visade sig vara en ordentlig man som inte nyttjade starkt.

—Jag har ingen dotter som heter Carina, sa han. Men jag har en ohängd dotter som heter Camilla. Hon är inte välkommen här.

Jag berättade om lägenheten och de lånade pengarna hon försvunnit med.

—Jaså du pojk, men du kom nog lindrigt undan i alla fall.

Så fick jag veta att jag inte var den förste som blivit lurad av Carina/Camilla som dessutom hade ljugit om sin ålder och sin födelsedag. Hon var i själva verket 21 och fyllde år på julafton. Ingen visste var hon fanns och det fanns inte heller någon lägenhet.

Jag hade blivit grundlurad. Det var bara att bita ihop och skaffa ett jobb så att jag kunde betala tillbaka lånet. Jag fick anställning som fastighetsskötare och träffade så småningom en ny kärlek. En ärlig tjej som inte var ute efter pengar. Vi har det bra ihop och även om jag inte trodde det förr så uppskattar jag Svenssonlivet.

Alf

Läs mer

Clara fick mig att tro på kärleken igen

Sarah gick ner 73 kilo och hittade kärleken

Livet rasade när Åsa blev lämnad av sin kärlek


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…