Annons

Annons

Ingegerd sköter tusen renar!

Livet tog en ny vändning när Ingegerd lämnade kontorsjobbet för att väcka liv i drömmen att bli renskötare och driva familjetraditionen vidare. Trots sjudagars arbetsvecka och trots att hon måste jobba extra i skogen för att få ekonomin att gå ihop älskar hon sitt nya liv.

Dela
(522)

6
Visa bildspel

/
Ingalill sköter tusen renar!
Ingalill sköter tusen renar!
Ingalill sköter tusen renar!
Ingalill sköter tusen renar!
Ingalill sköter tusen renar!
Ingalill sköter tusen renar!
...
Visa mer

 

När Ingegerd Rokka slutade skolan kände hon sig inte mogen för ett bundet liv som renskötare. Drömmen att gå i sin pappas
och släktens fotspår fanns redan då, men som 20-åring ville hon först pröva sina
egna vingar. Efter ett antal olika jobb fick hon jobb som verksamhetsutvecklare på Vuxenskolan i Överkalix, där hon ordnade kurser och studiecirklar.

Annons

– Jag trivdes bra med jobbet, som var omväxlande och intressant. Men efter sex år blev det neddragningar och jag blev uppsagd.

En chock för många, men Ingegerd lät sig inte nedslås. Hon såg i stället möjligheterna till en förändring i sitt liv och kände sig nästan lite euforisk. Nu var det dags att förverkliga drömmen om att bli renskötare och driva familjetraditionen vidare!

– När en kollega strax efteråt sa upp sig fick jag frågan om jag ville stanna kvar på mitt gamla jobb. Men jag hade redan mentalt ställt in mig på att gå vidare. Jag tackade nej till erbjudandet…

I februari 2015 startade hennes nya liv som renskötare och hon gick från ett tryggt kontorsjobb med stadig lön till ett osäkert liv i skogen. Maken Urban och barnen
Alexander och Hanna stöttade henne.

– Jag visste vad jag gav mig in på. Jag hade redan renar som jag skötte på min
fritid, men naturligtvis var det ett stort steg att ta. Inte minst ekonomiskt var det tufft, men med extrajobb i skogen går det ändå ihop, säger Ingegerd när vi träffar henne i renbeteslandet i Orasjärv, tre mil från hennes bostad i Överkalix.

Runtomkring trängs hungriga renar för att få mat och Ingegerds arbetskamrat
Vinna, en svartvit border collie, hjälper till att få ordning på hjorden.

– Jag känner verkligen att jag har hamnat rätt, säger hon och berättar att Vinna bara är två år och inte fullärd ännu, men hon är redan till stor hjälp.

Stödmatas
Hela familjen är engagerad i Ingegerds arbete på samma sätt som när hon var liten och hjälpte pappa Ola med renarna. Djuren måste stödfodras med pellets för att överleva.

– De har svårt att komma åt marklaven som de lever av, berättar Ingegerd och skopar ut pellets från en låda på bilflaket.

Det blir många vändor på smala skogsvägar förbi tallar och granar och snötäckta hjortronmyrar innan förmiddagens arbete är avslutat. Samebyns renbetesland är
nästan lika stort som hela Blekinge och sträcker sig över 2 000 kvadratkilometer
i Överkalix och Pajala kommuner.

Ingegerds nya arbetsplats är naturen och kontrasten mot tillvaron som kontorist med bestämda arbetstider och lediga helger är enorm. Men Ingegerd ångrar inte en sekund att hon valde en tillvaro i de stora skogarna.

Tillsammans med sin bror Jörgen ansvarar hon för renskötseln i skogssamebyn Ängeså och det är ett dygnetruntjobb, året runt. Familjen Rokka har levt som skogssamer här sedan början av 1800-talet.

Ola fyller snart 70 år och har lämnat över till barnen, men hjälper fortfarande till. Ola tog över efter sin pappa Elis. Innan dess var det farfar Josef och hans bror Lars Levi Rokka som bedrev renskötseln. Ingegerd är byns första kvinnliga renskötare.

– Även om det kan vara slitsamt är det väldigt rogivande med alla renar. När de mår bra mår jag bra. Jag är ute varje dag. Visst kan det vara tufft med snöfall och stormar och temperaturer på 30–40 minusgrader, men det gäller att klä sig efter väder.

Skogssamernas ursprung är höljt i dunkel. På 1700- och 1800-talet flyttade samer ner från fjällen med sina renar och bosatte sig i skogslandet. Ingen vet egentligen varför, men sedan dess bedrivs renskötsel i skogarna nedanför ”lappmarksgränsen”.

Tusentals renar
Samebyn har tusen renar sammanlagt 
i vinterstam och ett hundratal i Orasjärv. Ingegerd känner igen de flesta. Djuren
håller sig i skogen och ger sig inte iväg till andra ställen.

– De har alla möjligheter att vandra men stannar kvar, berättar hon när hon långsamt kör genom skogen och renarna kommer skuttande från alla håll.

Även om renskötseln bedrivs enligt gamla traditioner finns det moderna hjälpmedel.

– En del av dem är utrustade med gps-
sändare för att vi lättare ska kunna spåra dem 
i skogen. Det har underlättat vårt arbete enormt, säger Ingegerd. De är flockdjur, och kan vi finna sändarrenarna hittar vi hela flocken.

Arbetet kan vara hårt och slitsamt, inte minst vid kalvmärkning och slakt.

– Under barmarksperioden går och springer vi när vi driver renen. Det finns ingen annan utom hunden till hjälp.

Ingegerd berättar att renen är ett fan-
tastiskt tåligt djur, perfekt anpassat till det arktiska klimatet. Att det är 30 eller 40 minusgrader bekommer dem inte det minsta.

– Jag har aldrig sett en ren frysa, säger hon och skrattar.

 


Läs mer om:

Dela
(522)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…