Annons

Annons

Haidie bröt ensamheten: Soppmiddagar gav vänner

Haidie Adolfsson, 45, har nästan alltid känt sig ensam, men när hon lämnade Göteborg och flyttade ut till skärgårdsön Hönö kände hon sig mer ensam än vad som var bekvämt. Hon insåg att hon måste göra något aktivt för att bryta sin isolering och började ordna soppmiddagar där hon bjöd in okända.

Dela
(143)

Haidie Adolfsson har ordnat dussintalet soppmiddagar. Nu går gränsen vid 10 personer – hellre bra samtal än mycket folk. Foto: Julia Sjöberg

Eftersom Haidie alltid gillat att laga mat och organisera var konceptet ganska självklart: hon skulle bjuda hem folk på soppa och fika. Men hon var lite orolig för hur det skulle gå och testade först idén på sina Facebookvänner. Där fick hon bara uppmuntrande idel lovord. Samma kväll la hon ut en allmän inbjudan på Facebooksidan Anslagstavla Öckerö kommun.

Annons

Ändå kände hon sig ganska nervös den första soppkvällen och garderade sig genom att bjuda in sina grannar, samt sin moster och morbror.

– 12 personer kom. Det var fantastiskt roligt! Jag var överstimulerad när alla gått hem och jag sov varken den natten eller nästa, säger Haidie.

De som kommer till soppmiddagarna är från öarna: unga, gamla, par och singlar. Många är nyinflyttade. Men en sak har gästerna gemensamt – de är kontaktsökande. Den vegetariska soppan och lapparna med gästernas namn hämtas i köket och sedan kan kalaset börja. Samtalen, som brukar komma igång snabbt, handlar sällan om jobb och familj, utan mer om intressen och mående.

Fortsatt att träffas

Tack vare sitt initiativ har Haidie blivit mindre ensam. Redan den första kvällen kom en nyinflyttad tjej som hon fortsatt att träffa ibland. En annan sökte upp Haidie på gymmet, efter att ha läst om soppmiddagarna i en lokaltidning.

– Vi umgås en del. Det är väldigt givande trots att vi är så olika. Vi går på bio, fikar och promenerar, säger Haidie och tillägger att hon också har några stamgäster som hon kan ringa ifall det är för få anmälda.

Vid det här laget har cirka 130 personer besökt Haidies soppmiddagar. Okända gäster fortsätter att komma, något som Haidie bara tycker är kul.

– Responsen har varit enorm. Jag har fått mängder av mejl och sms. Många har känt igen sig i min situation och berättar hur de själva har det. Folk vill lägga till mig som vän på Facebook och andra sociala medier, men jag kan inte tacka ja till vänförfrågningar. Det blir övermäktigt för mig. Jag behöver ju träffa människor på riktigt, säger Haidie, som hoppas att folk inte ska känna sig bortvalda, utan ha förståelse för hennes beslut.

Som liten var Haidie kavat och brydde sig inte särskilt mycket om vad andra tyckte. Hennes problem började i skolan, där hon kände sig ensam och utanför.

– Jag var den som bara fick vara med när någons kompis var sjuk, säger hon.

Med tiden tappade Haidie tron på sig själv. Hon fick allt svårare att lita på andra människor och kunde inte släppa dem inpå livet. Alla hennes sinnen var ständigt på helspänn och hon hade problem med att sålla intryck. Hon sa aldrig nej och 2009 tog det stopp.

– Då hade jag kört över mig själv så länge att hårddisken var full. Jag blev sjuk i panikångest och i slutet av året fick jag flera attacker om dagen.

Känslig för ljus och ljud

Ändå fortsatte Haidie envist att jobba på dagarna. På nätterna vilade hon, för sova kunde hon inte. Under ett och ett halvt år medicinerade hon och gick i samtalsterapi för att lära sig hantera livet bättre. Sjukdomen fick flera negativa konsekvenser för henne. Hon blev mindre stresstålig och känsligare för ljus och ljudintryck.

– Jag tappade många vänner. De fortsatte leva partylivet och det fixade inte jag. Några skaffade också familj och då drog jag mig undan från dem. Det blev för sorgligt för mig som också längtade efter tvåsamhet, säger hon.

Haidie isolerade sig alltmer. Men hon var duktig på att dölja sorgen och skammen hon kände över att vara så ensam. Familjen var länge ovetande om hennes problem.

– Mamma kunde ringa och fråga vad jag skulle göra till helgen och då hittade jag bara på något. Dels skämdes jag över att vara ensam, dels ville jag inte göra mamma ledsen. Det var svårt för mig att blotta mig, jag som alltid verkat så stark i alla lägen. Men till slut tvingade min syster mig att berätta för min familj.

På uppmaning av sin morbror gick Haidie 2010 en kurs i sorgebearbetning. Där fick hon en aha-upplevelse och insåg att isolering hade blivit hennes sätt att slippa ta itu med allt som gjorde ont.

– Jag var utsvulten på sociala kontakter och fick jobba med att bearbeta den sorgen. Jag fick också syn på hur relationen till mina föräldrar påverkat mig. De gjorde så gott de kunde under min uppväxt. De älskade mig, men jag var inte mottaglig för deras kärlek och kände mig inte värdefull. På kursen förstod jag att jag var lika bra som någon annan.

Senare fick Haidie också en förklaring till varför hon insjuknat. Hennes syster hade läst om högkänslighet och sa att ”detta stämmer ju precis in på dig”.

– Så jag gjorde ett test på nätet och alla påståenden utom ett stämde in på mig!

Nu har Haidie börjat föreläsa om högkänslighet, bland annat på Ångestsyndromsällskapets träffar. Efter att kort ha förklarat vad det innebär att vara högkänslig, berättar hon om hur hon vänt sin ofrivilliga ensamhet till att få balans i livet.

– Många tycker att det är starkt att jag vågar dela min personliga resa, säger Haidie som hoppas att föreläsningarna kan vara till hjälp för andra.

Hur har ditt liv förändrats sedan du började ordna soppmiddagar?

– Jag har slutat skämmas över min situation. Jag har alltid gillat att promenera, men innan soppmiddagarna drog jag mig för det, eftersom jag skämdes över att alltid gå ensam. Då stannade jag hellre inne. Men nu har jag många att tjinga på! När jag går slingan tittar jag inte längre ner på mina fötter när jag möter folk. Jag hälsar och ser hur de lyser upp!

Energikrävande

Att organisera soppmiddagar är roligt, men samtidigt energikrävande. Haidie måste bromsa sig själv i tid för att må bra. Trots att hon brutit sin ensamhet, fortsätter hon att bjuda hem folk, eftersom det är så roligt. Av erfarenhet vet hon att soppmiddagarna behövs.

– Jag mår gott av att känna att jag gör något som är givande för andra, säger hon.

På senare år har hon lärt sig att bejaka sina fina sidor och blivit snällare mot sig själv.

– Jag har insett att det finns ett värde i att jag är med, eftersom jag har något att tillföra en grupp. Men ju fler människor jag lär känna, desto mer inser jag också vilket stort behov jag har av att vara ensam. Fast då är det självvalt, för nu har jag folk att höra av mig till när jag vill och orkar, säger Haidie.

Text: Ingemo Orstadius Foto: Julia Sjöberg

Fem tips för att bryta ensamhet

1. Våga säga hej!
Vänta inte på att någon ska säga det till dig utan ta initiativet själv.

2. Gå med i en läsecirkel
Bibliotek i hela Sverige ordnar grupper som läser och diskuterar tillsammans.

3. Testa att resa ensam
Många resebolag har resor för singlar. Eller åk på en temaresa och följ med på de inbokade aktiviteterna.

4. Lär dig något nytt
Det finns ett enormt utbud av kurser hos landets studieförbund, allt från handarbete till dans!

5. Gå med i ett nätverk
Äldrekontakt (www.aldrekontakt.se) och Citypolarna (www.citypolarna.se) är två organisationer som arbetar för att skapa kontakt mellan människor.

Högkänsliga personer (HSP)

● Har ett extra känsligt nervsystem.

● Blir lätt överstimulerade och behöver tid för återhämtning.

● Kan uppfattas som blyga

● Är ofta intuitiva, kreativa, djupsinniga och medkännande

Läs mer i boken ”Den högkänsliga människan” av Elaine N Aron.

Läs också:

Psykologens 10 tips för att bryta ensamheten

ensamhet


Läs mer om:

Dela
(143)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…