Annons

Annons

Formidabla islänningar!

Dela
(0)

 

Att få följa med kommissarien Erlandur på det här ensamma uppdraget i Den kalla elden (Arnaldur Indridason, Nordstedts) känns fantastiskt. Det är ensamt, det är hemskt, det är mystiskt och fantastiskt. Både berättelsen och landskapet.

Annons

Den gode och vilsne Erlandur är i sitt gamla barndomshem som stått obebott länge. Som vanligt plågas han av tankarna på sin bror och vad som hände honom i deras barndom. Och den här berättelsen är enbart ett sökande efter försvunna människor från förr. Sakta nystar han fram, skalar bort lager av skamkänslor hos folk, för att nå kärnan och sanningen. Den här gången även sin egen.

Ingen annan än Pale Olofsson får någonsin läsa upp läsa upp böckerna om Erlandur. Han är mitt i prick.

 

 Yrsa Sigurdardottir (Modernista, Storyside) var en ny bekantskap för mig. Och vilka vänner vi blev, tack vare Eldnatt. Bästisar, nästan! Spännande personer, en historia som känns helt öppen. Skönt!

Thóra Gudmundsdóttir är advokaten som får den påfrestande uppgiften att försöka få en handikappad mans fall omprövat; han har orsakat en brand på ett gruppboende som orsakade fem personers död. Det märkliga är att det är en omtalad mördare som gett henne uppdraget, en person hon känner stor olust till. Yrsa fångar en känsla av ett Island (som jag aldrig sett på riktigt) som man föreställer sig det: lite kargt, fullt av sagor och sägner och med en söndrad ekonomi.

Jag lyssnade på boken, och Angela Kovács förstärker hela känslan av isländsk vardag blandat med mystik och – så klart – kuslig stämning. Den är oväntad, den är spännande rakt igenom. Läs den!


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…