Annons

Annons

Följ med Tina Thörner till barndomens Värmland!

Hon lärde sig köra traktor som 5-åring och vid 15 tog hon flyglektioner. Rallyprofilen Tina Thörner har alltid gillat fart och fläkt och tillbaka på barndomsgården i värmländska Ölserud vaknar minnena till liv...

Dela
(26)

5
Visa bildspel

/
Tina Thörner framför barndomshemmet.
Tina med sin mammas hund Nova.
Tina utanför Botilsäter skola.
Tina Thörner hemma hos mamma Gunilla Carlsson i Botilsäter, Värmland.
Barndomsbild på rallystjärnan Tina Thörner.
...
Visa mer

Sommaren är som vackrast när vi träffar Tina Thörner i hennes barndomstrakter på Värmlandsnäs, halvön som sticker ut i Vänern vid Säffle. Ängarna är gulprickiga av smörblommor. Lupiner i rosa och lila fyller vägrenarna tillsammans med skira hundkäx. Det är solsken och fågelsång och fjärilar som fladdrar mellan blommorna. I den gamla jordbruksbygden gör åkrar och hagar, lövträd och högresta granar och tallar landskapet grönskande och omväxlande.

Annons

—Jag växte upp på Norra Aversta gård i Ölseruds socken. Det var min farfars far som köpte gården. Vi odlade potatis och spannmål och hade alla slags djur: kossor, grisar, hästar, får, höns, hundar och katter, säger Tina och gör en gest mot släktgården som ligger ett stenkast från byns vita kyrka.

Här fick Tina med sig den trygghet, handlingskraft och målmedvetenhet som har gjort henne till en framgångsrik kartläsare inom rallysporten och en efterfrågad föreläsare och coach. Hon bor sedan tio år i Schweiz, har världen som sitt arbetsfält och reser 200 dagar om året. Men storstäder och citypuls är inget för henne, det är på landet med kossor inpå knuten hon känner sig hemma.

—Det var en fantastisk uppväxt! Tänk dig en mix av Emil i Lönneberga, Barnen i Bullerbyn och Pippi Långstrump – så var det.

Tillsammans med lillebror Niklas och en hel drös kusiner som också bodde på gården hittade hon gärna på hyss. Det handlade om allt från att hälla salt i kyrkkaffet till att hissa upp badlakan på halv stång.

—Vi fick en militär avlyssningsapparat som vi installerade i smyg på toaletten och lyssnade på folk när de var där. Ibland pratade vi med dem också. Farmors syster Märta trodde att det var Gud som talade till henne när hon hörde en röst därinne på toaletten.

Gjorde som Pippi

Pippi inspirerade Tina både till att ta in hästen i köket och städa hemma hos farmor genom att spola vatten på golvet, hälla ut såpa och spänna skurborstar på fötterna.

—Det tog lång tid att ösa ut vattnet sedan, men farmor blev aldrig arg. ”Det är väl ingen som har dött och ungarna lär sig alltid något”, brukade hon säga.

Farmor Svea som var konstnär och författare var Tinas förebild.

—Hon var wild and crazy. Vad som helst kunde hända när man var hemma hos farmor. Hon var lite nipprig och kunde dra ut i skogen ett par dagar för att måla utan att någon visste var hon var. Jag har nog fått min energi från henne.

Mormor Greta som bodde i Säffle var raka motsatsen, Tina beskriver henne som ett schweiziskt urverk och säger att hos mormor var det lugnt och tryggt med ordning och reda som ledord.

—Det var olika världar. Men båda gav mig kravlös kärlek och betydde väldigt mycket för mig under uppväxten.

Som barn på en bondgård var det naturligt att tidigt delta i arbetet på gården. Tina lärde sig köra traktor när hon var fem och hjälpte till med djuren, att mocka hos 500 grisar var en del av vardagen. Det lärde henne både att ta ansvar och att hårt arbete ger resultat. ”Gör en inget så blir dä inget”, var mottot som gällde på gården. Redan som 13-åring var hon en energisk entreprenör som drev flera företag i 4H. För Tina var det gasen i botten och full fart framåt långt innan hon hamnade i en rallybil!

—Jag hade hundra värphöns och sålde ägg, födde upp gödsvin, odlade grönsaker och stickade och virkade grytlappar, strumpor och vantar som jag också sålde. Jag plockade bär och svamp och sålde jultidningar. Dessutom var jag frisör och tvättade, rullade och fönade håret på fruntimren här runtomkring.

Ofta stod Tina också för matlagningen när kusiner och kompisar var hungriga. Snabbt, enkelt och stora portioner var hennes specialitet.

—Det blev mycket makaroner med korvbitar och ketchup. Spagetti och köttfärssås. Chokladpudding med vispgrädde och strössel. Och limpmackor med ost som vi doppade i O’boy. Det var så gott, minns Tina njutningsfullt som också ställde till med storbak.

—Jädrar vad vi bakade bullar! Det blev minst 150 kanelbullar åt gången.

Gillar att ha fullt upp

Till fritidsintressena hörde sport i alla former. Tina tränade hockey, fotboll, orientering, friidrott, skidåkning på längden och utför, simning och ridning.

—Jag kallas för Ringhals 5. Det är mitt smeknamn, säger Tina med ett skratt apropå sin stora energi.

Den har hon haft nytta av när hon bestämde sig för att bli världsbäst inom rallysporten. I dag är en arbetsvecka på hundra timmar normen för Tina som gillar att ha fullt upp som föreläsare.

Även skolan fick Tinas fulla uppmärksamhet.

—Jag gick i Botilsäters skola. Vi var bara fyra i klassen och fröken hette Ebba. Jag älskade alla ämnen och hade högsta betyg i alla.

På somrarna var Storön i Vänern favoritplatsen. Här badade alla barnen, byggde kojor i skogen och lekte både skogshuggare och indianer.

Men det var inte bara sommar och sol under Tinas barndom. När hon var sju år skilde sig hennes föräldrar. Mamma Gunilla gifte om sig med en ny man, flyttade till Botilsäter och fick tre barn. Tina och hennes bror stannade hos pappa Sven som så småningom träffade en ny kvinna. Hon hade två barn och familjen utökades med ett gemensamt barn. Förutom lillebror Niklas har Tina alltså sex halvsyskon och numera många syskonbarn. Hennes stora familj betyder mycket för henne, men under uppväxten var det inte alltid så lätt. Det tog tid för Tina att förlåta mamma Gunilla som hon tyckte svek, men i dag har de en ”superbra relation”.

—Skilsmässan var en stor förändring. Det var jobbigt att min bild av en kärnfamilj inte höll, men det var bara att acceptera. Kanske blev jag vuxen tidigt, men det upplevde jag inte då. Jag har alltid levt här och nu och löst de problem som dykt upp. Jag saknar inte det jag inte har. Så lever jag nu också. Jag sitter inte och längtar till Värmland när jag är i Schweiz.

Ville se världen

När hon var 13 år bestämde sig Tina för att bli pilot. Hon ville se världen och började ta lektioner i segelflygning på Nolby flygfält som 15-åring.

—Jag hade alltid undrat hur det var att flyga som en fågel. Och det var fantastiskt! Det var frihet och sus i öronen, säger Tina när vi besöker det vackert belägna flygfältet.

16 år gammal flyttade Tina till Albuquerque i New Mexico för att gå en pilotutbildning där. Men drömmen gick i kras när hon blev motarbetad av både lärare och elever som inte tyckte att tjejer skulle flyga. Efter ett år flyttade hon hem igen och via pojkvännen Lars-Erik Torph kom hon i kontakt med rallysporten och blev kartläsare. Under en karriär på drygt 20 år har hon vunnit VM-guld och deltagit i det berömda Dakarrallyt flera gånger.

—Jag är glad att jag inte blev pilot. Det hade varit för långtråkigt för mig. Som kartläsare har jag fått se världen och har haft ett fantastiskt liv. Det har gett mig många adrenalinkickar och det ska man inte jaga som pilot.

 

Läs mer!

Följ med Sanna Nielsen till Mammas Gata

Följ med Ingvar Oldsberg till Mammas Gata

Följ med Knut Agnred till Mammas Gata

AV ANETTE BÜLOW

FOTO: JOHAN EKLUND OCH PRIVATA


Läs mer om:

Dela
(26)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…