Annons

Annons

Flöjtkråkan Penguin hjälpte Sam Bloom att kämpa sig tillbaka till livet

Änglar kommer i alla former och storlekar, det vet 
familjen Bloom. I boken Penguin Bloom skriver Cameron den smärtsamma historien om hur frun Sam förlamades efter en svår fallolycka. Om hennes desperation och sorg – och om hur allt vände när 
en luggsliten liten flöjtkråka kom in i familjens liv.

Dela
(152)

Kråkan Penguin

Det är fortfarande svårt att tänka tillbaka på den där dagen när livet förändrades för hela familjen Bloom: pappa Cameron, fotograf, mamma Sam, sjuksköterska, och barnen Rueben, Noah och Oli.

Familjen hade packat väskorna och lämnat hemmet i Northern beaches utanför Sydney i Australien för en drömsemester i bland annat Thailand. Sam och Cameron hade alltid haft som mål att visa sina söner världen. De ville campa, surfa, cykla och uppleva naturen och undvika turistställena. Det var så de själva sett världen ihop innan barnen kom. Nu stod de på ett litet hotell vid en öde strand och hade precis fått var sin drink av hotellägaren.

Annons

Så upptäckte de en spiraltrappa upp till en takterrass två våningar upp. Därifrån skulle de kunna se ännu bättre.

Cameron beskriver i boken hur de han blickade ut över stranden när braket hördes – räcket som Sam lutat sig mot hade gett vika och rasat sex meter ner. Sam hade inte en chans – hon kämpade för att inte falla efter, men förgäves.

Flöjtkråkan Penguin

Penguin Bloom – en udda liten fågel som räddade en familj. Boken har nyss kommit ut på svenska.

Cameron minns inte hur han tog sig nerför spiraltrappan, men plötsligt stod han över sin frus livlösa kropp.

”Tid och rum tycktes upphöra. Plötsligt låg jag på knä vid Sams sida. Hon var medvetslös men vid liv. Men bara nätt och jämnt. Det våldsamma slaget mot marken hade kastat av hennes röda flipflops, och hennes solglasögon hade också försvunnit. Hennes ögonlock var inte helt stängda och jag kunde precis skymta en glimt av hennes ögonvita. Detta var hemskt nog, men så såg jag den otäcka utbuktningen i mitten på hennes rygg, en ilsken vanskapt bula i samma storlek som min knytnäve trycka sig genom hennes T-shirt och jag befarade det värsta.”

Det är inte svårt att tänka sig paniken. Sönernas chockade ansikten, tanken på hur långt bort från ett sjukhus de var. Och så den röda pölen under Sams huvud som blev allt större…

Vänliga gäster på hotellet tog hand om pojkarna när Sam slutligen med Cameron vid sin sida låg i ambulans på väg till sjukhuset. Efter tre dygns vånda, med allt mindre hopp om att Sams liv skulle gå att rädda och med folk från Australiens ambassad som passade pojkarna, vågade man operera den sargade Sam. Hon hade frakturer på kraniet, hjärnblödning, båda lungorna hade punkterats. Och hennes ryggrad hade gått sönder vid kotorna 6 och 7, precis under skulderbladet.

Det dröjde veckor innan hon kunde åka tillbaka till Sydneys sjukhus, och ytterligare tid tills hon fick beskedet: Du kommer aldrig att kunna gå igen.

Glöden i ögonen slocknade

Sju månader efter olyckan fick hon komma hem. Hem till sitt älskade hus nära havet, till sin säng, till sakerna som påminde henne om sådant hon inte längre kunde göra …

Hon försökte le men hela familjen kände att det bara var för deras skull, för att hålla uppe en fasad.
Cameron skriver:

”Sam upplevdes bruten och på drift. Jag såg glöden i hennes ögon slockna. Jag visste att hon drog sig tillbaka från världen.”

”Jag sökte råd och stöd varhelst jag kunde, men ingenting verkade hjälpa. Jag var sakta men säkert på väg att förlora mitt livs kärlek.

Och då anlände Penguin.”

Kråkan Penguin

När den skadade flöjtkråkan dök upp beslöt familjen sig för att försöka rädda livet på den.

Då visste de inte vad den illa medfarna kråkan som Noah hittade på parkeringen utanför mormors hus skulle komma att betyda. Den var liten och svag, ena vingen var skadad, och Noah och Sam bestämde sig för att ta hem den. Kanske kunde de rädda den, det var värt ett försök.

Pojkarna döpte henne till Penguin eftersom hon var vit och svart, och familjen turades om att mata och klappa henne, klappa och mata. Hon fick en egen liten korg fodrad med mjukt bomullstyg och tanken var att hon skulle förbli en vild fågel så fort hon hämtat sig. OM hon hämtade sig. Ibland åt hon inte, verkade ha gett upp. Sedan kunde hon plötsligt piggna till. Familjen gav inte upp hoppet om henne.

Och när hon var tillräckligt stark visade de henne ut, hjälpte henne till anpassning i det fria.

Men om de glömde ett fönster öppet på natten så smet hon in och la sig i någons säng. Hon kände sig som en familjemedlem, och familjen tyckte att de fått ett fjärde barn i huset – en lillasyster. En miss Penguin Bloom.

Deras försök att stänga henne ute blev allt mer tafatta, Penguin hade visat att hon ville vara hos familjen. Barnen älskade henne, och trots att den lilla fågeln lämnade vita fläckar efter sig i hemmet så insåg Sam och Cameron att den var här för att stanna.

Det var dessutom underbart att se barnen och Penguin ihop. Bröderna som varit fokuserade på sin mamma fick någon annan att bry sig om.

Visade mod men grät i ensamhet

Och det som var ännu mer underbart var det som höll på att hända mellan den deprimerade Sam och den bevingade nya familjemedlemmen.

Hennes tillstånd var förtvivlat. Fantomsmärtor, krampanfall, smaksinnet var borta. Och så – framför allt – den hopplösa vetskapen om att hon för alltid var beroende av andra.

Flöjtkråkan Penguin

Sådan matte sådan fågel. Sam och Penguin Bloom tränar tillsammans.

Depressionen bet sig fast i henne. Hennes självkänsla var i botten, hon var inte sig själv och kände att hon inte kunde göra någonting av allt det hon brukade.

”Medan Sam fixerade sig vid sitt förändrade yttre och handikappet förvrängdes hennes perspektiv. Hon såg sig själv som förstörd och pinsam, och fann det svårt att acceptera att andra kunde se henne annorlunda. En sådan våldsam känsla av smärta, ilska, och saknad kunde inte hejdas – hon visade ett modigt ansikte för världen, men hon grät i sovrummet och duschen där ingen kunde bevittna hennes tårar.”

Hon såg familjens kärlek men kunde inte ta den till sig. Och kunde inte heller säga allt som fanns inom henne av rädsla för att såra dem.

Men det fanns en som tålde att höra allt.

De blev oskiljaktiga. Var Sam inne så var Penguin det också. Satt Sam ute och målade var Penguin där. Hela tiden intill henne. På träningen, när det gjorde ont bortom hjälp. Penguin slog sig ner intill henne, sjöng sina sånger eller var bara helt tyst.

”Deras vackra relation kan definieras som en oväntad vänskap, men den gick djupare än så”, skriver Cameron i boken.

”Sam ville sitta rakryggad, sträcka på sig genom sina egna två fötter, och Penguin ville flyga över gator och bortom molnen.”

Flöjtkråkan Penguin

Puss på dig, Penguin! Den skadade fågeln som familjen tog hand om kom att betyda oerhört mycket för dem alla.

Snart började familjen höra sång i duschen i stället för gråt. Sakta kom Sam tillbaka genom hård träning och mycket kärlek. Hon gjorde sig alltmer självständig, särskilt genom att träna upp armarna. Att paddla kajak blev hennes allt, i vattnet kunde hon ta sig fram obehindrat.

Och stora framsteg gjorde även Penguin. En dag hände det plötsligt, hon gjorde sin första avancerade flygning rakt genom vardagsrummet till familjens jubel.

Det har varit en lång resa för en sargad familj. Men de är helt ense om att en liten fågel gjorde hela skillnaden för dem. De trodde att de räddade Penguin, men det var Penguin som räddade dem.

Familjen Bloom och kråkan Penguin

Familjen: Oli, 
Rueben, Cameron, Sam, Noah. Och Penguin, förstås!

Råd från Sam till dig som är i hennes sits:

● Ta emot all vård du kan få.

● Håll en stöttande inre krets nära dig.

● Vill du vara i fred? Säg att du är tacksam för all välvilja men att du just nu behöver fokusera på ditt nya liv. Alla sanna vänner kommer att förstå.

● Eller ge en enkel uppgift: handla, ta dina barn till träningen eller laga en gryta mat.

● Utmana dig själv att ta dig ut – det underlättar för dig att känna glädje igen.

● Träna dig stark i kroppen – det kommer att göra dig mer självsäker och din 
vardag blir enklare.

● Hitta nya intressen. Sam började med kajakpaddling och fick nya vänner och en massa nytt att prata om. Pröva så många nya saker du kan, du kan inte säkert veta vad du är bra på och vad som kan bli din grej från och med nu.

● Det är befriande att få vara till nytta för någon annan och inte tvärtom. Laga middag, skjutsa någon någonstans.

● Slåss mot dina begränsningar! Andra i samma situation som du själv har skapat sig fantastiska liv, det kan du också!

Flöjtkråkan Penguin

Penguin och lillhusse myser tillsammans.

Och råd till dig som är anhörig:

● Ta din egen förlust på allvar och bearbeta det, gärna med andra i samma situation.

● Var modig och positiv och visa inte när du tvivlar eller blir upprörd.

● Gör ditt bästa för att se bortom rullstolen och i stället på personen du känner och älskar.

● Prata inte om saker vi för närvarande förhindras från att njuta av. Med tiden kommer detta inte att vara ett särskilt stort problem.

● Dra inte skräckhistorier om folk som haft det värre.

● Försök att aktivt hitta saker som kan vara till hjälp. Sam fick en dvd-spelare på sjukhuset, och 
Cameron spårade upp en nymodig tysk kateter som var klart överlägsen de andra hon haft, och en billig begagnad rullstol hon kunde rulla ner i saltvatten med.

Flöjtkråkan Penguin

Sedan Penguin gett Sam livsgnistan tillbaka har kajakpaddling blivit hennes nya passion. I vattnet kan hon ta sig fram obehindrat.

● Ta tid för dig själv och lev ett helt, rikt liv – för allas skull. Du är vår ambassadör för omvärlden och om du kommer tillbaka med spännande berättelser, gåvor, och en optimistisk attityd har du gjort ett fantastiskt jobb.

● Distraktioner är bra, så var kreativ. För familjen Bloom blev biodling en bra grej som höll igång alla.

● Känn dig inte sårad när du kommer i korselden för vår ilska över vår situation. Det handlar inte om dig, och vi vet att det är du som håller oss vid liv.

Text: Pernilla Björnör Hydén 

Foto: Cameron Bloom

Läs mer:

Fem hälsofördelar med att ha husdjur


Läs mer om:

Dela
(152)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…