Annons

Annons

Ett mördande kul intresse föds

Dela
(0)

 

 

Vad höll mig från att sitta i solen på fördäck hela sommaren 1981? Vad fick mig att bara ytterst entonigt svara på tilltal, offra jazzbaletten eller helt glömma bort tiden när jag borde ha hämtat lillasyster Emma på dagis?

Annons

Jo, Maria Lang.

Hon gjorde mig till deckarfantast. (Och Agatha Christie, kanske.) Det är hennes fel att jag gillar att bli skrämd.

Jag vet, det är konstigt. Min man tycker jag är snudd på sjukligt fascinerad av mordgåtor och skulle aldrig offra tid och nerver på sånt. Men när jag skriker och kryper runt i soffan när någon tv-serie eller film nästan skrämmer livet av mig – då är jag nöjd.

Hur kan man tycka om att bli rädd, undrar en del.

Jag tror det handlar om att riktigt få grotta in sig i hot och faror, i människans svartaste hörn – och samtidigt kunna ligga trygg under en filt i soffhörnan. Att få vara med när någon jagar och jagas, se farorna i vitögat, men kanske bakom en skräms-kudde. Och att, så klart, få vara med när hjälten fångar in den vidriga boven och ställer allting till rätta igen.

Nu har jag varit på biblioteket och lånat den första Maria Lang-deckaren jag läste, för i affärerna finns de inte. (Om någon hört talas om nyutgivning får ni gärna höra av er till mig!)

Jag säger bara: Kung Linjekonvalj av dungen! Detaljerade skisser över bakgården där en ung blivande brud mystiskt försvinner. Och det obligatoriska persongalleriet som En-glömsk-en alltid har sådan nytta av! (Det borde ALLA författare egentligen begripa)

Återkommer så fort jag vet om denna bok från 1957  kan gripa tag i en 44-årig deckarfantast 2012!

Hälsar Pernilla

 

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…