Annons

Annons

En läsare berättar: ”Min första jul i Sverige som finskt krigsbarn”

Nu väntar vi på jultomten, klappar och Kalle Anka. Men var finns doften av nyhuggen gran och lackstång? Vieno skriver om sin barndoms julfirande.

Dela
(34)

Finska Vieno tänker tillbaka på julen hon firade på en bondgård i Sverige under andra världskriget.

1940 var det fred i Finland men krig i Europa, utom i Sverige och Schweiz som var neutrala.
Pappa hade tagit hästen och släden och åkt ner till kyrkbyn för att se om han kunde finna något ätbart. Det var ont om både mat och kläder.

Annons

När pappa kom tillbaka hade han med sig lite blandad frukt, som mamma använde till kompott. Det var lyxmat för oss.

Pappa hade nog med sig annat också, men jag var mest intresserad av ett brunt paket. Det innehöll en blå ylleklänning.

Jag hade aldrig sett något så fint. Klänningen var lite för stor, men det gjorde ingenting.
Tyget var mjukt och luktade gott. Pappa berättade att någon i Sverige eller Amerika hade skickat klänningen till en liten finsk flicka och den flickan var jag.

Jag har aldrig glömt min julklappsklänning.

Det blev julbastu och på kvällen tog pappa fram bibeln och läste julevangeliet.
Han tände ett stearinljus, men när han läst färdigt skyndade han sig att släcka det. Han ville också kunna tända ljuset på nyårsafton.

Krigsbarn i Sverige

1942 fick jag åka till Sverige. Pappa hade stupat och jag var undernärd. Jag skulle fira min första jul i Sverige. Hur skulle den bli?

I början av december kom slaktaren och slaktade julgrisen. Mor och jungfrun Stina hade bråda dagar. Allt kött skulle göras vid.

Mor var en duktig husmor så hon gjorde vid skinkan, rullskinka, sylta och lungmos, men på gården fanns aldrig något grishuvud på julbordet. Köttet hade blivit till medvurst som mor rökte i det lilla rökeriet ute i brygghuset.

Mor gjorde egen ost. Hon värmde upp den feta mjölken från ladugården, hällde i löpe och kummin. Massan hällde hon i speciella ostformar med mönster, som hon klätt med en linneservett. Osten fick vändas varje dag. Någon dag innan osten var klar hällde hon på lite brännvin.

Nionde december, på Annadagen, la mor långan i blöt med kalk och soda. Jag följde med och tittade på när hon bytte vatten. Vattnet i zinkbaljan luktade illa.

Det var ett vågspel med lut
fisken. Mor tittade på hur mycket vattnet i baljan skummade. Hon ville inte att fisken flöt bort på julafton, den skulle vara blank och fin.

Kaffe och yllestrumpor

Jag fick skicka en jullåda till mamma och syskonen i Finland. Man var tvungen att följa en speciell lista. Mamma fick ett halvt kilo orostade kaffebönor och syskonen en förpackning karameller.

Jag skickade även smör, vetemjöl, lite torkad frukt och några stearinljus.

Mor hade beställt yllestrumpor och vantar hos en stickerska. De var tjocka och varma, men åh vad de stacks.

Nya kläder fick man inte skicka till Finland så jag fick kana runt med strumporna i köket och krama snöboll med vantarna. Mor hängde upp de våta vantarna på ett galler ovanför vedspisen så att de skulle torka.

Sista söndagen före jul gick vi ner till byn på julskyltning. Det var kallt så jag fick ta på mig alla varma kläder jag hade.

Mor tog fårskinnspälsen och pampuscher med kaninskinnsfoder. Stina som skulle stå i lottornas stånd hade vit militärpäls, fårskinnsmössa och pjäxor.

Hon hade bakat vetelängder och skulle bjuda på dem med 
cikoriakaffe.

När vi kom ner till byn blev jag först besviken. Det var gråpapper för affärernas fönster. Mor såg på klockan och sa att jag fick lugna mig. Klockan sex skulle något hända.

Vi ställde oss framför leksaksaffären. Plötsligt såg jag huvudet på en man. Han rev ner papperet. Jag hade aldrig tidigare sett något så vackert, dockor med korkskruvslockar, nallar i olika storlek, Briohunden, som såg ut som en tax och kunde vifta på svansen. Allra vackrast var dockskåpet.

Ljusen var ransonerade

Far tyckte inte att vi skulle ha stora högar med julklappar under granen utan det viktigaste var att alla på gården samlades, åt gott och hade trevligt.

Stina hade klätt alla valv och alla taklampor med lummer och satt upp pappersbonader. Jul-
granen hade huggits några dagar innan och den satte vi i ett hörn i matrummet i ett grönt träkryss utan vatten.

Stina klämde fast metallhållare på grenarna och satte i små stearinljus. Ljusen var ransonerade. 103 gram fick man på en kupong, det var ett litet paket Liljeholmens med tio ljus. Elektriska ljusslingor fanns inte på den tiden.

För att dryga ut ljusen hade Stina bett mig hjälpa till att stöpa ljus i en ljusform av bleck. Hon hade samlat stumpar hela året och smälte dem i en kastrull.

Jag höll ljusvekegarnet rakt medan Stina hällde massan 
i hållaren. Alla svarta vekar samlade hon upp, men ve och fasa, en röd stump hade kommit ner
i kastrullen. Ljusen blev gris-skära men vi var tvungna att använda dem ändå.

God mat och kakor

Vi samlades mittpå dagen och åt av den goda maten. Familjen brukade åka på julbön och mor hade beställt en stor droska, där man kunde fälla fram några extra stolar.

När vi ätit färdigt ringde telefonen. Det var droskägaren. Trots att han hade snökedjor på däcken ville han inte åka till kyrkan.

Han ville inte riskera att fastna i någon av de stora snöhögarna i de branta backarna upp till kyrkan. Det var en av krigsvinterns kallaste dagar.
Mor, far och jag vilade middag, de andra diskade eller satt och pratade framför brasan.

Sedan var det kaffe med mors goda klenor och tummakakor, det vill säga klenäter och mandelmusslor, och gott vetebröd.

Far läste julevangeliet och sedan hämtade Bengt fram vevgrammofonen. Han la på Stilla natt och Adams julsång med Jussi Björling.

Mor, som varit i Amerika i sin ungdom, ville höra Ave Maria med Marian Anderson. Hon var en högt uppskattad sångerska 
i Europa, men i sitt hemland Amerika fick hon inte sjunga 
i konsertsalar eftersom hon var svart.

President Roosevelt lät henne sjunga vid Lincolnmonumentet. Tusentals människor lyssnade på henne och ännu fler vid radioutsändningen. Vi tyckte alla att hon sjöng så vackert.

Tomten kom med klappar

Efter kaffet knackade det på dörren. Det var tomten som kom med julklappar.

– Finns det några snälla barn?

Jag kände igen rösten på drängen som helt plötsligt sa:

– Kon kalvar.

Drängen och Rune, min bror, fick bråttom att springa ut till 
ladugården. När kalven kommit ut, kon slickat den och drängen torkat den torr fick jag komma ut till ladugården.

Kalven hade en stjärna i pannan så jag döpte den till Stjärna. Det var kallt både i ladugården och ute. Stjärnklart.

Jag skyndade mig in till brasan och tog fram julkrubban med Jesusbarnet, Maria och 
Josef och alla djuren.

I julklapp fick jag en kaninskinnsmössa och en muff. På tåget till Sverige hade jag sett en flicka som hade något på magen.

Jag undrade vad det var. En muff. Nu hade jag en egen, mjuk och skön. Jag fick också Einar Nermans Resan till pepparkaks-
landet. Far fick en flaska Aqua Vera och mor eau de cologne.

Så annorlunda mot nu

När vi slog in paketen fanns inte några glansiga julpapper, så vi använde tidningspapper eller till fina paket vitt omslagspapper. De hade röda band, var lackade och hade en liten rimvers.

Ibland fick jag hjälpa till när far lackade. Han hettade upp lackstången och när den var lagom mjuk släppte han ner klumpen. Jag fick trycka till med en fem- eller tvåöring. Mor köpte Röda korsets julklappsadresser där vi skrev rimmet.

I en silverskål på bordet i vardagsrummet låg julkorten. De var ofta av Jenny Nyström. Korten var mycket mindre än i dag. Portot var fem öre.

Brevbäraren, alltid en man, kom med posten två gånger om dagen utom lördag då han kom bara en gång. Söndagen, vilodagen, skulle man helga, brevbäraren kom inte då.

Så var jularna med alla förberedelser på 1940-talet, så annorlunda mot dagens jular.

Vieno

 

Läs mer

Återträffen fick ett otäckt slut

Vinet smakade konstigt. Hade han lagt något i det?


Läs mer om:

Dela
(34)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…