Annons

Annons

En läsare berättar: ”Jag ville inte bli vän med hans förra fru”

Thomas och Kristin förälskade sig och blev snabbt ett par. Enda problemet var att hans bästa vän var hans exfru.

Dela
(27)

För mig kändes det märkligt att Thomas firade jul, åkte på semester och umgicks med sin förra fru och deras döttrar. Själv hade jag alltid brutit helt med mina pojkvänner och deras familjer när förhållandet tagit slut, skriver Kristin.

Det var sommar och det skulle vara fest på mitt jobb. När festdagen närmade sig började jag ångra att jag hade tackat ja.

Jag brukade aldrig gå på fester på jobbet eftersom jag helst vill slippa se mina kollegor bli berusade och göra bort sig.

Annons

Jag pratade med min bästa vän Sara om det.

– Lägg av nu, Kristin! Du behöver komma ut och roa dig. Du sitter ju hemma med Anton varje kväll. Du kommer att sluta som en gammal ungmö, sa hon.

Gilla Hemmets på Facebook

Hon hade rätt. Anton är min cairnterrier och även om han är världens underbaraste hund så ville jag ju gärna träffa en man att vara tillsammans med.

– Nu går vi ut och köper en ny klänning till dig och nya skor och ett rött läppstift. Du ska gå på den där festen, sa Sara och log stort.

Vi hittade en fin klänning och fina skor, men något rött läppstift blev det inte, jag valde en mildare nyans.

Jag kände mig faktiskt rätt nöjd med mig själv när jag kom till festen.

Rödfärgen steg i ansiktet

Jag stod och pratade med en kollega när jag fick syn på en man vid buffébordet som jag aldrig sett tidigare. Han var en av de snyggaste karlarna där och jag kunde inte låta bli att titta på honom.

– Kolla på honom. Han är ny på IT-avdelningen. Är han inte jättesnygg? sa min kollega Ida.

– Jo, det är han, sa jag och tittade ner i mitt ölglas medan jag undrade om vi såg ut som två fnissiga skolflickor.

– Nu kommer han hitåt, viskade Ida.

Jag vände mig om och kände att rödfärgen steg i ansiktet. Jag var helt säker på att han kom för att prata med Ida. Men det gjorde han inte. Han la en varm hand på min axel och tittade på mig med sina bruna ögon.

– Har du lust att dansa? frågade han.

Jag nickade. Medan vi dansade presenterade han sig som Thomas och jag stammade fram mitt namn.

– Min farmor hette Kristin. Hon var en riktig ragata, sa han med ett skratt.

Jag log och nickade och kände mig ganska dum.

Vi dansade hela kvällen och när festen var slut frågade Thomas om vi skulle dela taxi.

Det visade sig vara helt omöjligt att få tag på en taxi så vi gick hela vägen hem till mig. Vi höll varandra i handen och stannade ett par gånger för att kyssas och det kändes som den naturligaste sak i världen.

Vi stod länge och kysstes utanför min dörr och innan vi sa hej då hade vi bestämt att vi skulle träffas och äta middag ett par dagar senare.

Låtsades som ingenting

Det blev början på en härlig tid då vi träffades ofta och blev mer och mer förälskade. Jag som inte brukade känna mig väl till mods och trygg tillsammans med en annan människa var helt avslappnad med Thomas. Det var helt fantastiskt och för första gången kände jag att jag hade mött mannen i mitt liv.

Det fanns dock ett stort problem som jag inte visste hur jag skulle hantera och det var att Thomas bästa vän var hans före detta fru Mia. Det var fem år sedan de skildes och de hade två döttrar på 11 och 13 år.

– Det var riktigt svårt i början med en massa konflikter och bråk, men nu har vi det riktigt bra. Det betyder mycket för flickorna att vi är vänner. Jag ser fram emot att du ska får träffa alla tre, var bland det första han sa om deras förhållande.

Själv hade jag alltid brutit helt med mina pojkvänner och deras familjer när förhållandet tagit slut. För mig kändes det märkligt att de firade jul, åkte på semester och gjorde saker precis som när de var en familj.

Men det kunde jag förstås inte säga till Thomas och jag var väl medveten om att man aldrig kommer i första hand när man träffar en man som har barn från ett tidigare förhållande.

I stället låtsades jag som ingenting och försökte ignorera problemet, men det var svårt.

Något av en chock

Kort efter att vi hade blivit ihop började jag få inbjudningar till middagar och kalas från Mia.

Jag tackade nej varje gång och hoppades att hon skulle sluta bjuda mig. Men till slut kändes det så pinsamt att jag tackade ja till att komma och fira Mias 
födelsedag.

Det blev något av en chock. Jag trodde att det bara skulle vara Thomas och jag och flickorna, men hela Mias släkt var där. Alla kom fram och ville krama mig och det var jag inte alls van vid i min egen familj. Vi har aldrig varit speciellt fysiska av oss och jag brukar inte krama folk jag inte känner. Jag blev helt paff och sa inte mycket den kvällen.

– Vi har ju hört så mycket om dig, Kristin, sa Mias mamma medan jag hjälpte till att duka av efter maten.

Jag visste inte vad jag skulle säga för jag hade inte hört något om henne och jag tyckte att hon verkade falsk.

Vårt första gräl

På väg hem i bilen hade vi vårt första gräl.

– Hade du en trevlig kväll? frågade Thomas.

– Det var mycket folk, sa jag.

Jag var så trött att jag satt och nickade till mot vindrutan.

– Det var trevliga människor som gärna vill lära känna dig. Du hade kunnat bjuda till lite, sa han och jag hörde att han var sur.

– Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade inte räknat med att de skulle vara så många.

– Du har fått flera chanser att komma på en mindre bjudning, men det har du ju varit för upptagen för.

– Jag orkar inte bråka om det nu. Vi får prata om det en annan gång.

Resten av vägen hem var det knäpptyst i bilen.

Inlagd på sjukhus

Vi fick aldrig talat klart om festen. Dagen därpå skulle Thomas åka på en skidresa till Österrike med tre vänner och kort efter att vi sagt hej då i telefon började jag känna mig sjuk. Jag mådde illa och det kändes som jag hade feber. Jag tänkte att det nog blivit för mycket av allt och bestämde mig för att ta några värktabletter och lägga mig tidigt.

Nästa dag mådde jag riktigt dåligt och ringde till Sara och beklagade mig. Sara är sjuksköterska.

– Var har du ont? undrade hon bekymrat.

Jag förklarade för henne var smärtan satt och hur jag mådde.

– Det låter som blindtarmsinflammation. Det är ovanligt att vuxna får det, men det är viktigt att du kommer till sjukhus. Jag är på kurs i Danmark annars hade jag kommit hem till dig direkt. Jag tycker att du ska ringa 112. Det är allvarligt, Kristin!

Sara hade rätt i att det var blindtarmsinflammation och jag blev inlagd för operation en kort stund efter jag kommit till sjukhuset.

Jag skickade ett sms till Thomas att min blindtarm skulle tas bort och han ringde genast upp.

– Älskling, hur är det med dig? sa han oroligt.

Jag började gråta när jag hörde hans röst.

– Jag har fruktansvärt ont och jag är så rädd. Jag vet inte vad jag ska göra med Anton, han är ensam hemma. Sara är på kurs och jag vet ju inte när jag kommer hem igen och ingen kan gå ut med honom, grät jag.

– Du behöver inte vara orolig, det ordnar jag, sa Thomas.

Började gråta

Nästa morgon kom Mia in 
i sjukhussalen. Jag var så dåsig efter operationen att jag inte kunde tänka riktigt klart.

– Vad gör du här? sa jag bara.

– Jag hälsar på dig, sa hon med ett stort leende. Som tur var hade Thomas inte tagit med sig dina nycklar till Österrike så jag gick hem till honom och hämtade dem. Sedan gick jag hem till dig och hämtade Anton.

Mia visade mig en bild i sin mobil där Anton sov med yngsta dottern i hennes säng.

– Vi tyckte inte att han skulle behöva ligga på golvet i ett främmande hus och det var han 
uppenbarligen nöjd med.

Jag började gråta igen. Jag hade ju lärt känna båda flickorna och visste att Anton var särskilt förtjust i den yngsta som älskade honom villkorslöst. Hon hade till och med använt sin veckopeng till att köpa en leksak till honom. Jag visste att han var i trygga händer och blev riktigt rörd.

– Tack, pep jag med liten röst. Jag vet inte vad jag ska säga.

– Du ska inte säga något. Du ska bara se till att bli frisk så att du blir utskriven och så kan du och Anton bo i vårt gästrum tills Thomas kommer hem och kan ta hand om dig, svarade hon.

– Det kan jag inte ta emot, sa jag men Mia skrattade bara.

– Thomas sa att du skulle nog streta emot så jag skulle bara säga att vi behåller Anton i fall du inte kommer.

– Sluta, det gör ont i magen när jag skrattar. Men okej då.

En del av familjen

Det blev några fina dagar hos Mia och flickorna. Jag hade aldrig träffat en så godhjärtad familj som kramades så mycket och sa så många snälla saker till varandra.

Jag tänkte på min egen familj, där vi aldrig pratade om känslor och inte heller visade några. Jag önskade att min egen mamma hade varit lika kärleksfull mot mig som Mia var mot sina två flickor.
Hon berömde dem och visade sin kärlek helt utan förbehåll och det gick upp för mig att det var mycket jag gått miste om.

I dag är jag också en del av 
familjen och jag är mycket tacksam över att Thomas bjöd upp mig till dans den där festkvällen på jobbet.

Kristin

Läs mer:

Vår dotter dog och skulden krossade min man

 


Läs mer om:

Dela
(27)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…