Annons

Annons

En chans till!

Dela
(0)

Fånga den!

Albin behöver finslipa lite på stilen

Plötsligt har det tänts ett nytt hopp hos mig. Jag tänker på mitt stora naturintresse som jag ju, som varje ansvarkännande förälder, velat föra vidare till mina barn. För att också de ska få uppleva den stora lyckan att kika på fåglar, blommor, skalbaggar, humlor och allt annat fint i naturen.

Annons

Jag förstår nu att jag gick lite för hårt fram med mina döttrar. Jag satte kikare i handen på dem och började undervisa om naturen i stor stil. Så här efteråt inser jag att det var fel metod. Ett naturintresse ska komma inifrån. Eller smygas fram.

Sen fick jag en andra chans med min son. Och nu var jag listigare. Inga namn, ingen undervisning. Istället försökte jag göra naturen spännande. ”Men titta där, vad håller den där humlan på med?”

Det höll i några år. Sen skulle jag fotografera alla Sveriges humlor och eftersom vissa arter bara finns längst upp i norr satte jag sonen i bilen och sen körde vi från Malmö till Abisko och hem igen. En tur på cirka 400 mil. Uppresan gick bra. Han var sju år och ville hitta alla humlor till pappa. På återfärden märkte jag att hans intresse svalnat. Och jag tvingades än en gång inse att jag överdrivit.

Nu är jag morfar. I helgen besökte jag Neah, snart 5, och Albin, 2. Som present fick de var sin fjärilshåv! Smart, va! Och de tyckte det var jättekul. Vi jagade både fjärilar, humlor och flugor. Och jag är försiktig. Inga överdrifter. Inga latinska namn. Särskilt Albin verkar väldigt lovande – även om humlor inte är hans enda intresse.

– Ska vi spela fotboll nu, morfar? Jag är Zlatan och du Balotelli…

 

 

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…