Annons

Annons

De startade Kalashjälpen: Alla måste 
få fira sina barn!

Att inte ha råd att fira sitt barns stora dag både 
stressar och smärtar. Sophie vet, av egen erfarenhet. Men tillsammans kan vi 
hjälpas åt att glädja barn och deras familjer, resonerade hon och startade Kalashjälpen tillsammans med sina döttrar och svärdottern. – Vi möts ständigt av kramar, glädje och tacksamhet.

Dela
(117)

Från vänster Madeleine, Maja, Sophie och Viktoria som startade 
Kalashjälpen i Växjö i höstas.

Förra våren träffade Sophie Rålin en 
ensamstående, sjukskriven kvinna som skulle ordna sin sons studentskiva.

– Hon pratade om hur mycket saker kostade och jag förstod hur svårt det var för henne att klara de utgifterna. Mötet fick mig att fundera på hur man skulle kunna hjälpa sjuka, arbetslösa och fattigpensionärer som inte själva har råd att ordna kalas, säger Sophie som är lärare.

Annons

Hennes dotter Madeleine Nyhlén trodde på idén om en ideell Facebookgrupp, och tonårsdottern Maja Holgersson Rålin och svärdottern Viktoria Hulting ville också vara med och driva den.

I september föddes Kalashjälpen – Växjö. Gruppen fick snabbt flera hundra medlemmar och många företag ställde upp som sponsorer. Med hjälp av gåvor och donationer, som kvartetten förmedlar, har 14 familjer fått sina kalasdrömmar uppfyllda i fjol.

Den som önskar hjälp skickar ett meddelande till någon av de fyra, som lägger upp en efterlysning på sidan: ”En mamma vill fira sin sons 1-årsdag med familj och vänner. Det som behövs: tårta, kakor, godis, ballonger och en vinteroverall som present. Vad kan du hjälpa till med?” Snart strömmar svaren in. En kvinna vill betala för tårtan, en annan har en fin begagnad overall i rätt storlek.

– En tjej önskade sig att få börja övningsköra med sin mamma i 16-årspresent, men mamman hade inte råd att betala handledarutbildningen. Då mejlade jag ut frågan till några trafikskolor och en av dem bjöd på 
avgiften, berättar Madeleine som just nu är mammaledig från jobbet som församlingsassistent.

I hallen står kassar fyllda med ballonger och pastellfärgade tårtdekorationer. En firma har skänkt leksaker som kan passa i en fiskdamm på ett barnkalas: studsbollar och små hårklämmor dekorerade med en rosa fjäril. Ibland kommer någon hit och lämnar ett presentkort eller något hembakat, annars hämtar Sophie och döttrarna gåvorna.

Rörda och tacksamma

– Jag ska beställa en tårta också. När allt är klart brukar vi åka hem till familjen och lämna över grejerna. Det är fantastiskt att få känna sig som jultomten, ler hon.

– Folk blir verkligen rörda och säger en massa fina saker, säger Maja som går i gymnasiet.

En mamma hade bett om attiraljer till ett barnkalas för sonen, som har varit hjärtsjuk sedan födseln. Hon hade önskat att få ingredienser till tårtan och baka den själv tillsammans med barnen. När Sophie dagen före partyt klev in i hallen, fullastad med gott-
påsar och presenter, möttes hon av två exalterade bröder i 4–5-årsåldern.

– De studsade omkring och var så förväntansfulla och mamman kramade mig och sa: ”Tack för att ni gör det här möjligt!” När jag satte mig i bilen efteråt kom tårarna. Det var något med deras otroliga tacksamhet och glädje, att så lite kan göra så mycket för någon, säger Sophie.

– De som tar kontakt ber inte om mycket. Tårta, ballonger eller en fika på stan, säger Viktoria som själv jobbar på kafé. Förut funderade jag inte så mycket över klyftorna i dagens Sverige, men vi möter människor som inte har råd att fira sina barn och det är hemskt!

– En mamma skrev att hon hade haft ångest över att inte ens kunna köpa en födelsedagspresent till sitt barn, berättar Madeleine.

Kalashjälpen har startats för att folk som inte har råd att fira sina barn ska kunna få hjälp med det. De som tar kontakt ber ofta inte om mycket.

Tuff uppväxt

Genom sociala medier blir det påtagligt vilka barn som får – och inte får – fira födelsedagen. När klasskompisarna lägger upp foton från sina kalas är det lätt att känna sig utanför, och detta stressar föräldern som måste säga nej för att plånboken är tom och barnet, som blir nedstämt. De flesta som har tagit kontakt hittills har varit singelmammor som haft oturen att bli sjuka. Efteråt kommer meddelanden som andas lättnad: ”Tack snälla för allt ni gör för barnen. Du vet inte hur glad jag är, kan inte beskriva det.”

Sophie var själv ensamstående och fick vända på slantarna under en period när hennes barn var små. Och från sin egen uppväxt, med en psykiskt sjuk mamma, minns hon hur det kändes att gå i trasiga skor som tog in vatten medan klasskompisarna hade märkeskläder. Hennes femtonårsdag kom och gick utan att hon blev firad.

– Hela livet har jag försökt vända min 
periodvis tuffa uppväxt till något positivt, säger Sophie och då tassar Maja över till sin mamma och ger henne en kram.

Sophie har två kroniska muskelsjukdomar och en tendens att vilja mer än hon orkar, men tycker att de små stunder hon lägger ner på Kalashjälpen ger henne energi.

– Det känns bra i hjärtat att göra något för andra. Deras glädje är vår drivkraft!

– Mamma har alltid lärt oss att ställa upp för andra, säger Madeleine och berättar att hennes egna söner har följt med hem till 
ett par familjer. Hon fick förklara att alla in
te har pengar till tårta och presenter. När 5-åringen förstod det utbrast han: ”Men vad bra att vi kan hjälpa dem då!”

De som har bakat, skänkt eller swishat får veta om festen blev lyckad och tårtan uppskattad – genom mottagarens egna ord.

– Vi lägger upp allting på Facebooksidan. Alla blir delaktiga, och de ser att hjälpen kommer fram.

Kalashjälpen har väckt mycket uppmärksamhet. De har fått säga nej till förfrågningar från andra håll i landet, men har också fått kontakt med eldsjälar som vill göra samma sak på andra ställen.

– Vi ska våga be varandra om hjälp, det är ingen skam i det, säger Sophie.

Text: Maria Widholm Foto: Sara Södergård

Läs mer:

Johan fixade barnkalaset alla är välkomna på!

Barnkalas-johan

– Det är viktigt att 
vi sprider kunskap om funktionshinder som inte syns utanpå, 
säger Johan Wendt.


Läs mer om:

Dela
(117)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…