Annons

Annons

Blyg skönhet

Dela
(0)

Kan man tycka synd om en blomma? I så fall tycker jag synd om tvåbladet, denna orkidé som inte fick några färger alls. När vi talar i poetiska ordalag om naturens skönhet och blommornas lyskraft, då är det aldrig tvåbladet vi tänker på. Ändå står hon där i ängen bland alla de andra ängsblommorna, kanske granne till den ståtliga Johannesnyckeln, och sträcker sig mot skyn och gör sitt bästa för att synas. Men det är just det som är problemet, hon smälter så väl in i allt det gröna att vi lätt går förbi utan att ana att vi passerat henne. Det är till och med risk att vi trampar på henne i tron att hon är ett av alla gräsen. Hemska tanke!

Annons

Låt oss därför, nästa gång vi ser henne, avsätta en liten stund bara för henne. Gå ner på knä, ta fram en lupp, som man alltid ska ha i fickan när man är ute i naturen, och kika lite närmare på hennes blommor. De är små och de är gröna men när du kommer dem nära ser du att där finns alla de fina delarna i en orkidéblomma. Kalkbladen sitter som en hjälm över läppen som är ganska lång och kluven i spetsen. Blommorna sitter i en lång axlik klase och vid basen av stängeln finns två breda blad, som gett hennes namn. När man tittat så här nära på henne en stund, så att man blir riktigt bekant, inser man att hon alls inte är ful. Hon är bara en blyg skönhet som drar sig för det pråliga.


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…