Annons

Annons

Att sitta i mörke

Dela
(0)

Min kollega Göran – naturbloggaren, ni vet – är en man med många historier. Jag tjatar på honom att han ska skriva sina memoarer, det skulle bli en bästsäljare full av roliga skrönor!

Fast roligast är det förstås att höra Göran berätta historierna själv, jag har många gånger legat dubbelvikt av skratt över skrivbordet!

Annons

Här delar han med sig av ett fint julminne från barndomen:

Och det hände sig på den tiden då man fortfarande rökte inomhus att vi firade julen hemma hos mormor och morfar. De bodde i ett stort hus på landet och det kom folk resande från många håll för att fira julen hos dem.

Julaftons morgon bars granen in och ställdes i stora matsalen en liten bit från matbordet som denna dag försetts med två stycken skivor så att det blev ovalt och rejält stort. I köket stökade mormor, faster Jenny, fru Sjöström, tant Asta och min mor. Ingen man och inga barn fick gå dit, inte ens för att hjälpa till. Julmaten skulle lagas precis som den alltid lagats och så blev det också.

Så var skulle då vi barn, morfar, morbror Bengt, min far och herr Sjöström bli av. Jo, vi fick, redan på tidiga eftermiddagen, sätta oss i det innersta rummet av tre stora rum i fil. Mörka rullgardiner drogs ner och inga lampor tändes. Dubbeldörrarna stängdes. Vi skulle sitta i mörke, som det hette.

Under tiden dukade kvinnorna julbordet, klädde granen och pyntade fint i hela huset. Det var kanske en aning långtråkigt för oss barn att sitta timma efter timma i mörkret, men samtidigt låg det spänning i luften. Vi småpratade lågmält. Morfar berättade om gamla jular. Morbror Bengt berättade roliga historier varav någon var så fräck att vi barn låtsades inte förstå. Ögonen vande sig en aning och vi kunde urskilja skuggor. Men det som syntes bäst, och det jag minns allra mest, är cigarettglöden. Morfar rökte och han roade oss barn med att göra ringar och figurer i luften. Vi gissade och skrattade. Tills plötsligt dubbeldörrarna slogs upp av mormor.

Ljuset strömmade in och bländade oss. Det var levande ljus överallt men vackrast och ljusast var granen som nu var klädd och full av ljus. Det här var på den tiden när man hade levande ljus i granen och jag minns fortfarande hur vackert det var. Men mest minns jag morfars cigarettglöd i mörkret.

God Jul!

Text: Göran Holmström

Foto: Shutterstock

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…