Annons

Annons

Är det lönt att vara sist?

Dela
(0)

Kristin Di Caro med finaste sistaminuten-fyndet.

Är det lönt att dyka upp sent på en byaloppis?

Frågan togs upp i ett loppisforum på Facebook för ett tag sedan och fick olika svar. Någon menade att det är lönlöst att komma efter öppningsdags eftersom de mest eftertraktade prylarna – typ teakmöbler och roliga lampor – försvinner inom två, tre minuter. Andra menade att det visst finns fynd att göra lite senare på dagen, men att man måste ta på ”de kreativa glasögonen”.

Annons

Jag förstår båda argumenten. Jag har gjort mina bästa fynd först på loppisen, men de smartaste har jag gjort sist.

Ett färskt exempel: På Askerödsloppisen för några veckor sedan köpte vi det här skåpet. Jag stod inte först i tjurrusningen men hann ändå fram till skåpet först, med tre barn i mina två händer. På mindre än två minuter efter loppisens öppnande var köpet avklarat. Pris: 150 kr. Sicket fynd!

Två timmar senare var vi fortfarande kvar på loppisen. Hela storfamiljen hade samlats för att äta smältande glass i solskenet och i takt med att kvicksilvret steg blev vi slöare och slöare och orkade inte riktigt ta tag i frågan om hur vi skulle få hem skåpet. Då sluter goda vänner från centrala Malmö upp. Jag vet inte varför de kom så sent till loppisen, men jag gissar att en tre månaders baby och en omständlig GPS hade ställt till det.

Tillsammans började vi gå nya rundor bland borden, som fortfarande var överfulla av prylar. Nu hade idrottsklubben dessutom börjat sälja tjugokronors-kassar. Detta är ett fenomen som existerar på de flesta föreningsloppisar på den skånska landsbygden. När stängningsdags närmar sig säljs plastkassar för 20 kronor, sen är det bara att fylla på med saker från de olika borden. Det som nu finns kvar är skräp för vissa, men fynd för andra. Det är nu vi köper till exempel vintersportutrustning. Begagnade skridskor och skidor finns det ingen efterfrågan på i Skåne mitt i sommaren. Men under den ynka vintervecka då det ligger is på sjön, då är jag hjärtligt glad att jag slipper ägna tid åt att jaga runt efter skridskor och hjälmar i tre storlekar.

Min Kristin från Malmö gjorde det allra finaste sistaminuten-fyndet, tycker jag. Längst ner i textilhögarna hittade hon den här charmiga julbonaden från 60-talet, signerad Janne Martin Gamlestadens of Sweden (se bilden ovan), med små verser om allt som ska förberedas inför julen, dag för dag. Som exempel ska julgrisen slaktas i svinottan den 10 december, koppar och tenn putsas den 14:e, ölet provas den 17:e och julruskan resas på gården den 24:e.

– Jag tror vi kommer att använda den som julduk, eller kanske göra en kudde av den. Men någon grisslakt blir det inte hemma hos oss. Möjligtvis provar vi julölet den 17:e, säger Kristin.

Själv hittade jag en udda tallrik med 50-talsdekor från Gefle porslinsfabrik och hamnade sen bland lamporna, igen. Där köpte jag en hel hög med mormors-skärmar i pastellfärger. För 20 kr, alltså.

Vad jag gjorde av dem, det lovar jag att berätta på bloggen imorgon…

AV MARIA SVEMARK


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…