Annons

Annons

Anja Kontor: ”Skaka rumpa och känn dig förlöst”

Hemmets krönikör Anja Kontor trodde att promenader var tillräcklig motion. Men så upptäckte hon zumba. Här berättar hon om dansen som förändrade allt.

Dela
(93)

Anja Kontor skriver krönikor för Hemmets. BIld: Stefan Nilsson

Det enda jag egentligen saknar under sommaren är min zumba, en träningsform som kom in i mitt liv av en ren tillfällighet för ett år sedan. Då hade jag aldrig besökt ett gym, styrketränat, joggat eller räknat kalorier trots att jag lever i en värld där åsikter om mitt utseende hör till vardagen. Efter trettio år som frilansare hade jag också tröttnat på kraven att bli smalare, snyggare och leva utifrån vad någon annan tyckte. Och vad gällde träningen så trodde jag att mina sporadiska promenader var allt min kropp behövde. Att jag motionerade tillräckligt mycket för att klara av min fullspäckade frilanstillvaro där ett nej knappt är tillåtet och resdagarna är många.

Annons

Men så kom dansen som förändrade allt, som fick mig att förstå hur länge jag hade sprungit ifrån mig själv, att jag behövde återerövra kontakten med mitt fysiska jag, hitta skrattet och inte bara snurra runt i den vardagliga torktumlaren och ignorera min egen magkänsla.
De första gångerna stod jag längst bak och gömde mig. Förstod inte hur jag skulle orka 50 minuter till när det hade gått tio. Jag fascinerades av tjoandet och skrattandet. Av den medryckande musiken och den enorma glädjen i träningssalen.

Jag hade däremot inga större förhoppningar om att jag någonsin skulle klara den rytmiska träningen där klassiska aerobicsrörelser 
mixas med latinamerikanska danssteg i ett högt tempo. Men redan efter första passet blev jag beroende. Zumban hade satt sig i mitt blod och jag märkte att dansen blev ett sätt att vila hjärnan. För första gången på länge kunde jag inte tänka på något annat än stegen, koordinationen och att vara i nuet. Det var som om jag skakade av mig allt som tyngde.

bild-anja

På zumba-maraton i Västerås. Med på bilden är Barbro från mitt zumbagäng. Bild: Privat

Numera har zumban tagit fram min inre diva. Mina höfter vågar röra sig i cirklar, jag kan skaka loss och ge ifrån mig stridsrop om jag har lust. Det låter kanske som en kliché, men det känns verkligen inte som att jag tränar. Under soullåtarna känner jag mig som en härlig dansare i någon video på musikkanalen MTV, under de spanska tonerna blir jag en latinsk diva och när det ska stretchas till en ballad av en känd kvinnlig sångerska uppslukas jag av stunden och blir som när jag var liten och imiterade Abbas Agneta genom att sjunga i ett hopprep.

Alla får vara The Dancing Queen för en timme och delta i partyt. Och det är zumbans magi. Du glömmer att din parkering har gått ut, att du dansar intill någon som är lika vältränad som Kalla eller att din mascara rinner. Du ser att alla andra ger sig hän utan att bli generade och det ger dig kraft att ge tusan i om du gör rätt eller fel. ”Att skaka rumpa”, det säger instruktören ofta av en anledning. Ställ dig och skaka så mycket du bara kan … Japp, visst är det ganska jobbigt. Men jag kan lova dig att du kommer att skratta och känna dig förlöst.

Zumba växer snabbt och är en av de största fitnessrörelserna i världen, med cirka 14 miljoner utövare varje vecka. Den har ett slags kraft som på något sätt raderar ut all vår rädsla för dansgolvet, omfamnar alla kroppsformer och skänker ren livslust. Jag kallar det för zumbaism.

anja-2

På väg till zumbapass 
utomhus. Bild: Privat

Vill du läsa mer av Anja Kontor?

Klicka här för att se alla hennes tidigare krönikor 


Läs mer om:

Dela
(93)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…