Annons

Annons

Anissa könsstympades när hon var 8: Alla flickor ska få bestämma över sina kroppar

Trots att det gått 35 år sedan Anissa utsattes för könsstympningen är det fortfarande ett plågsamt minne för henne. 
Nu arbetar hon med att sprida kunskap om ämnet, för att förhindra att fler flickor utsätts för det smärtsamma ingreppet.

Dela
(148)

Anissa utsattes for konsstympning

Att bryta tystnaden och prata med 
varandra kan ge stöd och hopp för kvinnor som utsatts för kvinnlig könsstympning, menar Anissa.

Det hände då och då att flickor plötsligt försvann från kvarteret i staden där Anissa växte upp. De höll sig inomhus i en månad och när de kom ut igen hade de svårt att gå. Stödda på en käpp tog flickorna små, försiktiga steg. De kunde inte längre vara med och leka med de andra barnen.

Annons

– De hade blivit omskurna, säger Anissa Mohammed Hassan, som kommer från Somalia och sedan tio år bor i Sverige.

Varje år könsstympas tre miljoner flickor. Flickor som bara är några år får delar av underlivet bortskuret och hopsytt. Det är en traumatisk och smärtfylld upplevelse – den görs helt utan bedövning – som i värsta fall leder till att flickan dör och ofta ger ett livslångt fysiskt och psykiskt lidande.

I Sverige lever många könsstympade flickor och kvinnor, dessutom finns det tusentals flickor här som riskerar att utsättas för övergreppet. Anissa var själv åtta år när hon blev omskuren 
i Somalia. Hon minns tydligt den
dagen trots att det har gått 35 år, men
orkar inte berätta om hur det var för henne. Hon vill i stället vara en röst för alla de flickor och kvinnor som könsstympats.

– De flesta flickor känner inte till några detaljer om hur det går till, men de är ändå rädda. Det händer att flickor rymmer hemifrån för att slippa undan könsstympningen. Denna verklighet har miljontals flickor före mig levt i, och miljontals flickor till kommer att leva i den om vi inte gör något, säger Anissa när vi träffas för att prata om den grymma gamla sedvänjan som hon och så många andra har utsatts för och som hon vill sätta stopp för.

Stor chock

Könsstympningen innebär ofta en fasansfull stund av skräck, maktlöshet och smärta och den lämnar både fysiska och psykiska ärr.

– Det är en stor chock att alla de som de älskar och litar på gör detta mot dem. Det brukar vara mamman och de kvinnliga släktingarna som håller fast flickan medan omskärerskan skär och syr i hennes underliv. Efteråt är många ständigt rädda och vågar inte lita på någon vuxen. De vet ju inte om det är något nytt hemskt som väntar, säger Anissa.

Det är tabu att diskutera könsstympningen både med jämnåriga kamrater och vuxna släktingar. Flickor som ändå beklagar sig får oftast ingen förståelse eller tröst, de förväntas vara starka och härda ut.

– Men det är viktigt att veta att ingen gör det här av elakhet, alla föräldrar vill det bästa för sina barn, och för flickor i Somalia och flera andra länder är det ett måste att vara omskuren för att kunna bli gift. Det allra viktigaste för en kvinna är att gifta sig och få barn, det kan man inte välja bort. Så trycket är stort att göra det.

Flickorna som fått underlivet hopsytt måste låta bli att springa och leka för att det hoppsydda inte ska gå upp, och de får också vänja sig vid att kissa på ett nytt sätt.

– Det är bara ett litet hål, så urinen kommer ut i små droppar. Många har svårt att tömma blåsan och det kan leda till smärta och infektioner, säger Anissa.

Längre fram i livet kan könsstympningen ge problem vid menstruation, samlag och förlossning. Många upplever också att de inte kan känna sexuell lust och njutning.

– Allt som har med underlivet att göra är förknippat med smärta och övergrepp för många könsstympade kvinnor. Könsstympningen är också ett sätt att ta makten över och kontrollera kvinnors sexualitet. Det finns de som menar att kvinnan blir översexuell om hon inte är omskuren, fortsätter hon.

Anissa var gift och mamma till tre barn när hon kom som flykting till Sverige från krigets Somalia för tio år sedan.

– Jag pratade med min SFI-lärare och fick veta vad som gällde i Sverige och att könsstympning är förbjudet här. Det gjorde mig trygg att få veta det.

Då väcktes också ett behov att få prata om och ifrågasätta den tabubelagda könsstympningen med andra drabbade kvinnor.

– Varför har vi blivit utsatta för det här? Varför ska vi utsätta våra döttrar för det? Det är fel att skära i ett friskt underliv och utsätta flickor och kvinnor för något som skadar vår hälsa, säger Anissa.

Bryta tystnaden

Att få dela sina erfarenheter med andra kändes bra, tycker hon, och ofta släppte det loss starka känslor och tårar bland kvinnorna hon mötte. Äntligen kunde man bryta tystnaden och prata öppet om allt som varit svårt och jobbigt, men kvinnorna kunde också ge varandra stöd och hopp om att få ett bättre samliv.

– Har man en förstående man och har gift sig av kärlek kan man känna lust och njutning, säger Anissa som själv stod emot tvångsäktenskap i Somalia och fick gifta sig med en man hon älskade.

Engagemanget har lett till att Anissa 
sedan åtta år arbetar både professionellt och ideellt med att stoppa kvinnlig könsstympning, bland annat genom att informera personal inom skola och vård och hålla samtalsgrupper. Hon tycker att det är viktigt att hjälpa dem som redan är drabbade, men också att förebygga att fler utsätts, öka kunskapen och ändra attityder. Idealet att kvinnan ska vara oskuld vid 
äktenskapet lever kvar hos många och ett hopsytt underliv ses som en garanti för att hon verkligen är det.

– Det är viktigt att involvera pojkarna 
i det här också. De känner inte till alla detaljer och blir väldigt upprörda när det får veta hur går det till. Det är bra att blivande pappor får veta vad deras döttrar kan bli utsatta för.

För Anissa betyder det mycket att arbeta mot kvinnlig könsstympning och hon vill fortsätta vara en förebild för andra kvinnor och förändra inställningen till något hon
beskriver som barnmisshandel.

– Jag har en möjlighet att vara en röst för många som inte vågar eller kan, och det tänker jag fortsätta med. Det är många som stöttar mig och det ger mig kraft att fortsätta. Det och att alla flickor själva ska få bestämma över sina kroppar och sina liv.

Fakta om könsstympning

■ Könsstympning förekommer i runt 30 länder i Afrika, Mellanöstern och Asien.

■ Vanligen könsstympas flickor när 
de är mellan 4 och 14 år.

■ 200 miljoner flickor och kvinnor är 
drabbade världen över. Tre miljoner 
könsstympas varje år. Det motsvarar 8 000 varje dag.

■ De yttre könsdelarna skärs bort helt 
eller delvis. Underlivet kan också sys ihop och bara ett litet hål lämnas för urin och mensblod.

■ Genomförs vanligtvis utan bedövning, ofta med saxar, rakblad eller vassa glasbitar som kan vara smutsiga.

■ Skälen till könsstympningen kan vara traditionella, religiösa, rituella eller 
kulturella. Det sociala trycket är starkt och många familjer tvingar sina döttrar att genomgå könsstympning för att 
kunna giftas bort och slippa utfrysning.

■ Direkta konsekvenser av ingreppet 
är svår smärta, blödningar, infektioner, blodförgiftning, svårigheter att tömma urinblåsan och dödsfall.

■ På längre sikt kan kvinnorna drabbas av inkontinens, menstruationsbesvär, smärtor vid samlag, infektioner, ökad 
risk för komplikationer och dödsfall 
i samband med förlossning och 
posttraumatiskt stressyndrom.

■ Sedan 1982 är könsstympning 
förbjudet enligt lag i Sverige. Även 
förberedelse till och att inte avslöja
 könsstympning är straffbart.

Text: Anette Bülow 
Foto: Theresia Köhlin

Läs mer:

Experten: Alla vet inte att könsstympning är straffbart

Ingela Holmertz, generalsekreterare ActionAid.


Läs mer om:

Dela
(148)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…