Annons

Annons

Yvonne utsattes för sexuella övergrepp som barn

Utåt var hon glad och positiv men inom sig bar hon på en mörk och tung hemlighet. Under många år berättade hon inte för en enda människa. Men nu har Yvonne Kullenstjärna, 53 år, bestämt sig för att aldrig mer hålla tyst om de sexuella övergreppen hon utsattes för under barndomen.

Annons
3
Visa bildspel

/
Yvonne utsattes som barn för sexuella övergrepp
Yvonne utsattes som barn för sexuella övergrepp
Yvonne utsattes som barn för sexuella övergrepp
...
Visa mer

 

För två år sedan blev Yvonne farmor och började reflektera över hur utsatta barn är och vad de behöver. Och inte behöver… Hon bestämde sig då för att skriva boken ”Jag kommer aldrig mer att vara tyst” om sina egna upplevelser.

—När jag var tillsammans med mitt barnbarn började jag tänka mer på hur vi vuxna måste stärka deras självkänsla så att de förstår att man har rätt till sin egen kropp även om man är liten. Man har rätt att säga nej till vuxna. Det som jag inte fick göra, säger hon.

Yvonne var fem år när det började. En vuxen man i hennes närhet började utsätta henne för sexuella övergrepp, och det pågick tills hon var 14. Nio helvetiska år som berövade henne mycket av barndomen.

—Det som räddade mig var att jag skaffade en pojkvän. Då reste jag mig upp och sa till förövaren att han skulle ge fan i mig.

Trots att övergreppen pågick under så lång tid tycks ingen i Yvonnes omgivning ha förstått. Och hon själv sa ingenting; vågade inte, orkade inte.

—Han sa att jag inte fick berätta, att det var vår hemlighet. Och jag tror att jag på något sätt förlikade mig med att så här är livet, jag kan inte göra något åt det.

Kroppen sa ifrån

Men det fanns tecken på att allt inte stod rätt till med lilla Yvonne. Hon blev mer introvert, hade ofta ont i magen, mådde illa och kräktes.

—När jag var åtta år opererade jag bort blindtarmen. Då mådde jag fruktansvärt dåligt och spydde hela tiden. De letade och letade efter orsaken, till sist sa de att det var blindtarmen.

Men efter operationen konstaterade läkarna att det var inget fel på hennes blindtarm. Och hon fortsatte att kräkas och ha ont i magen.

—Jag kan önska att de inom sjukvården hade funderat mer över orsaken, kanske kopplat in en psykolog eller undersökt på annat sätt. Men de gjorde inget mer.

I skolan var Yvonne glad och framåt och tog för sig på vissa sätt. Den var en sorts fristad för där fick hon vara i fred. Men hon var ett ganska ensamt barn.

—Jag var inte mobbad, men hade inte många kompisar. Jag var ganska lillgammal och var hemma mycket. Någon bästis har jag aldrig haft.

Skolarbetet var också motigt för henne.

—Jag är dyslektiker, men det hade man ju ingen kunskap om på den tiden. ”Yvonne är så söt, snäll och fin men hon kan inte bättre.” Det har jag hört av alla mina lärare under hela skoltiden. Så att jag nu har skrivit en bok är lite konstigt. Och att jag är lärare dessutom, säger hon och skrattar hjärtligt.

En ung mamma

När Yvonne var 17 år flyttade hon hemifrån, och när hon var 18 blev hon mamma för första gången. Två år senare föddes barn nummer två. Pappa till hennes båda söner är pojkvännen hon träffade som 14-åring. De levde ihop i femton år. Ändå berättade hon inte för honom vad hon gått igenom.

—Det är väldigt euforiskt när man är i bebisbubblan och åren med småbarn var bra. Det är den period i mitt liv då jag har tänkt minst på övergreppen. Sedan är det en historia för sig att ha sex. Det har jag alltid fått jobba med, men det har blivit bättre och bättre med åren.

Efter att hon separerat från sin förste man träffade Yvonne en ny kärlek när hon var 30. Och tillsammans med honom kom hon till en punkt då hon inte kunde fortsätta att dölja sin mörka hemlighet.

—Han var otroligt respektfull, han såg mig och lyssnade på mig. Jag kände mig riktigt trygg för första gången i mitt liv. Vi hade ett fint kärleksliv och då kände jag att skulle han få hela mig var jag tvungen att berätta. Och han bara tog emot mig, säger hon med varm tacksamhet i rösten.

En tid därefter valde hon att även berätta för sin familj vad hon blivit utsatt för. Men där mötte hon bara misstro.

—Det var fruktansvärt! Att inte bli trodd var värre än att vara tyst. Då blev skammen och skulden ännu tyngre än när jag bara bar den inom mig. Då var det ju ingen som sa att jag ljög eller såg ner på mig.

Följden blev att Yvonne under två år nästan inte hade någon kontakt med sin familj. Men sedan erkände den utpekade mannen att det hon berättat var sant.

—Det var viktigt. Jag är väl en av få drabbade som har förunnats det, att få ett erkännande.

Under den här jobbiga tiden påbörjade hon sin bearbetning av det hon varit med om. En vän rådde henne att gå och prata med någon, och hon fick tid hos en kurator inom psykiatrin.

—Första besöket där glömmer jag aldrig. Hon satt och halvsov hela tiden. Och då tänkte jag att det jag berättade nog inte var så farligt. Det bekräftade återigen min känsla att jag inte var viktig. Jag gick ändå dit ett antal gånger, men minns knappt samtalen. De hjälpte mig inte mycket.

Lång väg tillbaka

Hon sökte i stället efter andra metoder för att må bra. Hon testade healing, meditation, mycket massage, gick hos en osteopat, läste böcker om positivt tänkande. Yvonne har ända sedan barndomen haft perioder av nedstämdhet som hon kämpat sig igenom, utan att förstå att den bakomliggande orsaken är traumat från övergreppen.

Hon är utbildad hudterapeut, nagelteknolog, makeupartist och stylist, och drev under tio år eget företag. Sedan var hon anställd på Varbergs Kurort. Men hon ville syssla med något annat och började en utbildning till coach.

Det var genom den hon fick insikt om att hon genom terapi kanske kunde bli fri från klumpen i magen, och ångesten som kom över henne så fort hon såg en man som påminde om hennes plågoande.

2003, när Yvonne just hade börjat rota på allvar i sin barndom, råkade hon ut för en allvarlig motorcykelolycka.

—Min man och jag kraschade mot ett träd. Han blev svårt skadad och var nära att dö. Jag klarade mig fysiskt ganska oskadd, men psykiskt rasade jag helt.

Olyckan i kombination med traumat från barndomen ledde till att hon drabbades av posttraumatiskt stressyndrom och var sjukskriven i åtta månader.

Hennes väg tillbaka har varit mycket längre än så.

—Jag brukar säga att jag har jobbat med mig själv i 22 år. Jag började i 30-årsåldern och först nu känner jag mig någorlunda hel – så hel jag kan bli. Jag kommer alltid att bära på en stor sorg men i dag har jag ett bra liv. Jag är singel men har en fantastiskt fin relation med mina pojkar som nu är 32 och 34 år. Det ger mig otrolig styrka. Och jag har mitt underbara barnbarn, han ger mig så mycket glädje och kärlek.

Med sin bok och blogg vill Yvonne förmedla kunskap om sexuella övergrepp mot barn och uppmuntra andra drabbade att prata om det de har utsatts för.

—Jag har träffat människor som inte ens har berättat för sin terapeut. Jag blir ledsen bara jag tänker på det säger hon och rösten bryts. Vi måste våga berätta, för att inte gå under.

 

Här hittar du Yvonnes blogg

 

Läs mer

Mammans pojkvän förgrep sig på Malin under flera år

Jonas Trolle avslöjade Kapten Klännings sexbrott

Stefans bröder var bankrånare

 

Av Lilian Ottosson

Foto: Anders Andersson och I Diamantopoulos

Läs också:

Dela
(66)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…