Annons

Annons

Vilket nyår – farmor fick bli barnmorska när Maya föddes i raketfart!

Dela
(0)

Susanne Jadeland såg fram emot ett festligt nyårsfirande. Men tidigt på nyårsaftonens morgon fick hon ge sig i väg mot BB med svärdottern Emma i baksätet och sonen Nicklas vid ratten. De hade inte hunnit långt innan den blivande farmodern insåg att de aldrig skulle hinna fram i tid…

Annons

Graviditeten hade gått som en dans och barnets födelse var beräknad till den femte januari 2012. De blivande föräldrarna Emma och Nicklas Jadeland var förväntansfulla och lite spända på om det skulle bli en lika segdragen förlossning som när de fått storebror Sixten två år tidigare. Då hade de fått tillbringa 48 timmar på BB innan han förlöstes med hjälp av en sugklocka.
Den lilla familjen bodde i Oskarshamn eftersom Nicklas spelade ishockey i Oskarshamns IK. Jul och nyår ville de dock fira med släkten i Malmö där båda har sina rötter.
– Det passade bra eftersom vi skulle möta Malmö Redhawks den 28 december, säger Nicklas.
Under veckan bodde de hemma hos hans föräldrar Susanne och Hans. Kvällen den 30 december var Emma hembjuden till två av sina bästa väninnor i Malmö. Men kvällen blev inte riktigt som hon tänkt sig.
– Plötsligt kände jag sammandragningar. Det blev värre och till slut var det bäst att åka hem. Bara inte barnet föds på nyårsafton tänkte jag för mig själv, berättar hon.
Tillbaka i Oxie utanför Malmö tappade Susanne upp ett varmt bad till Emma och gav henne två värktabletter.
– Jag ringde förlossningen och de sa att det var lugnt så länge det var mer än tre minuter mellan värkarna och att en värk inte varade längre än en minut, berättar Susanne.
Hon bäddade ner Emma i vardagsrummet och la sig själv där för att vara beredd om något hände. Det var tio minuter mellan värkarna och därmed lugnt. Nästa gång var det sju minuter, sedan sex minuter och fyra minuter…
– Därefter fick Emma tre värkar ganska tätt. Jag väckte Nicklas och sa att det var dags, berättar Susanne.
Farfar Hans fick stanna hemma och passa Sixten. Nicklas gav sig ut och startade Susannes röda Hyundai.
– Det var fem minusgrader och glashalt ute, berättar han.
Emma kom ut och när hon tog plats i baksätet tillsammans med Susanne kändes det som att barnet var på väg ut. Från Oxie och till BB på Universitetssjukhuset i Malmö är det nästan en mil.
När de kom ut på motorvägen gick vattnet och krystvärkarna hade börjat.
– Barnet kommer, skrek Emma.

Nicklas insåg att det var riktigt bråttom när Susanne skrek att han skulle fortsätta köra trots att det lyste rött vid ett trafikljus!
– Jag kände att barnets huvud tryckte på mot Emmas tights. Då hade vi ännu en bit kvar till BB och jag förstod att vi inte skulle hinna dit i tid, berättar Susanne.
Längs vägen ligger en brandstation och när de passerade den skrek Susanne till Nicklas att han skulle svänga in där. Hon hoppade ur och sprang fram till dörren – som var låst! Susanne bankade, ringde på ringklockan och skrek för full hals att de måste öppna. Men ingen öppnade och för första gången kände Susanne hur rädd hon var. När hon vände sig om för att springa till bilen igen fick hon se en ambulans komma körande.
– Jag började springa mot den och viftade med armarna, berättar Susanne som skrek till ambulansmännen att de hade en kvinna i bilen som var på väg att föda.
Emma minns bara röster som pratade. Hon var fullt upptagen med att försöka hålla emot. Men nu gick det inte längre – barnet var på väg ut!
Susanne slet upp bildörren och hjälpte Emma av med byxorna.
– Då kände jag att hon bara gled ut. Allt gick så väldigt snabbt, säger Emma.
En av ambulansmännen fångade den lilla flickan och Susanne assisterade. Hon drog upp Emmas tröja och la det lilla knytet på hennes bröst så att det inte skulle frysa.
– Jag var så rädd och skärrad att jag skakade i hela kroppen, säger Susanne som samtidigt var överlycklig över att ha blivit farmor.
En smått chockad Nicklas stod utanför bilen och tänkte att här kunde de ju inte föda.
– Jag var likblek i ansiktet och väldigt rädd när Maya inte gav något ljud ifrån sig. Det tog ungefär tio sekunder innan jag hörde henne gny och det var de längsta sekunderna i mitt liv.
Emma kände kylan tränga in i bilen.
– Allt kändes overkligt. Det är sådant som händer på film och som man aldrig tror ska hända en själv.
Ambulansmännen bedömde att det var säkrast och enklast om Emma och den nyfödda låg kvar i bilen och att Nicklas körde dem till BB, med eskort från ambulansen.
– Jag var rädd hela vägen att någonting skulle hända. Det var först när navelsträngen klipptes som jag kände mig lättad, säger Emma.
Efter att ha agerat barnmorska återfick Susanne snabbt fattningen och med sin mobilkamera tog hon de första bilderna på den nyfödda i baksätet på hennes bil.
Lilla Maya, som föräldrarna redan bestämt att hon skulle heta, vägde 2 710 gram och var 47 centimeter lång när hon föddes klockan 02.30 den 31 december förra året.
– Det var en omtumlande nyårsafton och dessutom skulle vi ha fest hemma hos oss på kvällen. Men jag orkade med det också, skrattar Susanne.

I dag, ett år senare, har Emma och Nicklas flyttat tillbaka till Malmö och bor i en vacker lägenhet i Bunkeflostrand i utkanten av Malmö. Nicklas spelar ishockey i sin moderklubb Malmö Redhawks och Maya är ett riktigt litet charmtroll. Medan storebror Sixten far omkring och spelar innebandy i vardagsrummet tillsammans med pappa så leker Maya med mamma på golvet i sitt rum. Snart är det dags för firande i dubbel bemärkelse.
– Tack vare att Maya föddes på årets sista dag så är det mest praktiskt att vi får stå för nyårsfirandet, menar Nicklas.
Utöver att flytta tillbaka till Malmö har han och Emma hunnit med en del annat.
– Vi väntade med att döpa Maya tills vi hade flyttat hit. I samband med det passade vi också på att gifta oss samma dag, den 1 september.
Så när nyårsraketerna stiger mot himlen kan familjen Jadeland se tillbaka på ett händelserikt år.

Av Mikael Svensson

Foto: Gugge Zelander

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…