Annons

Annons

Vi slutade dricka och fann kärleken

Lars och Charlotta
Båda hade druckit sig ner på djupaste botten och ingen av dem trodde att de skulle finna kärleken igen. Tills Lars och Charlotta möttes i samma självhjälpsgrupp och märkte att de mådde märkligt bra igen. När de fick vara tillsammans…

Annons

Bara en vecka tidigare frågade en vän vad Lars hade för drömmar kvar i sitt liv. Hans svar kom spontant: ”Jag vill gifta mig!”
Vännen tog det mest som ett skämt, och det kanske inte är så konstigt. 67-årige Lars Forslund hade ju till att börja med ingen att gifta sig med. Han hade levt ensam ända sedan den där dagen tolv år tidigare då han drack för allra sista gången. Men sedan dess hade han längtat efter någon att dela livet med.
– När jag blev nykter lämnade jag allt mitt gamla sociala umgänge bakom mig, det var jag tvungen att göra. Men nu orkade jag inte vara ensam längre, berättar Lars.
I samma grupp
Men så hände det som så grundligt skulle förändra hans liv: En kvinna som hette Charlotta började gå i självhjälpsgruppen som Lars kontinuerligt hade besökt under det gångna decenniet.
– Hennes berättelse grep tag i mig, förklarar Lars. Hon sa att hon var ensam och övergiven och jag kunde inte fatta det. Att jag var ensam var inget konstigt, men att hon var det övergick mitt förstånd. Och ju mer hon berättade, desto starkare kände jag att hon inte hade förtjänat att hamna i den där sitsen.
Charlotta är 48 år och kom till gruppen som en sargad själ, men med en förhoppning om ett bättre liv efter att slutligen ha blivit kvitt sitt alkoholberoende. Hon hoppades hitta det stöd och den gemenskap hon behövde för att kunna gå vidare.
Hon hade ju lagt märke till den där Lars som ett par gånger hade närmat sig henne, men hon var kluven.
– När jag såg honom första gången tänkte jag direkt att det där är en ovanligt bitter gubbe. Samtidigt kände jag starkt att om det var någon jag verkligen ville lära känna i den där gruppen så var det Lars. Det fanns ju något mer under den där bittra ytan, det förstod jag ju.
Ett par månader senare tog Lars mod till sig, och efter ett av mötena stod han utanför lokalen och väntade med sin motorcykel, en skinande Harley-Davidson.
– Han stod där med en extra hjälm och undrade om jag inte ville åka med en sväng, men jag tackade nej. Jag var nyskild och ville aldrig träffa en karl igen i hela mitt liv. Men när jag hade kommit hem började jag fundera och ångrade mig. Om jag inte åker Harley-Davidson i dag, när ska jag då göra det? tänkte jag och ringde Lars och bad honom hämta mig, berättar Charlotta och tar Lars hand över kafébordet.
En perfekt fasad
Det blev lunch i Steninge, prinsessbakelser i Falkenberg och en försiktig sms-kontakt veckan efter. Och sedan friade Lars plötsligt efter en öppen kärleksförklaring. Allt kändes rätt för båda.
Det har gått 1,5 år sedan de blev ett par och ett knappt halvår sedan de gifte sig i Seglora kyrka på Skansen i Stockholm. Ett romantiskt bröllop med vit brudklänning, hästskjuts och middag på klassiska Stora gungan. Nu sitter de med var sin kopp kaffe på Varbergs flygklubbs kafé och berättar sina historier. Det är två vitt skilda öden, men med flera beröringspunkter. Den mest uppenbara är förstås att de båda föll offer för flaskan. Lars och Charlotta bröllop
För Charlotta var missbruket något hon dolde bakom en perfekt fasad.
– Jag gifte mig tidigt och vi fick fyra barn i tät följd, mitt yngsta barn är 19. Vi hade ett fint hus och jag skötte jobbet och var alltid pigg och fräsch. Utåt sett var allt fint. Men jag mådde inte bra. Jag har alltid haft en beroendepersonlighet, alltid haft ångest och utan att veta hur jag ska hantera den. På sätt och vis var det rena turen att jag inte tidigare kom på att jag kunde döva den med droger, berättar Charlotta.
Under 2007 drabbades hon av depression och allt oftare blev rödvinet ett sätt för Charlotta att fly ångesten och känslorna av otillräcklighet och oro. Till sist var hon beroende av alkoholen för att fungera, men det dröjde flera år innan fasaden krackelerade och till sist föll samman. 2010 eskalerade problemen och hon lades akut in på sjukhus.
– Nu i efterhand förstår jag att jag inte var mogen att ta emot hjälp då. Efter sjukhusvistelsen fortsatte jag att dricka och sista året var jag inte nykter några längre stunder. Jag var så förtvivlad och mådde så dåligt. Och till sist hjälpte inte ens alkoholen längre.
I januari 2012 hade Charlotta själv kommit till insikt och blev inlagd på Nämndemansgården i Skåne och därefter på en tremånadersbehandling i Malmö. Sedan dess är hon nykter.
Lars känner igen mycket, trots att hans berättelse inte är likadan. Han började sniffa thinner redan som tioåring, som 12-åring magpumpades han när han druckit alkohol.
– Jag hade en tuff uppväxt. Min pappa var själv alkoholist och slog både mig och min mamma. I dag har jag förlåtit honom och jag kan ärligt säga att jag älskar honom. Men jag blev väldigt otrygg och stökig och jag fick bo hos fosterföräldrar.
Lars frigjorde sig tidigt, jobbade och gjorde så småningom karriär inom restaurangbranschen. Spriten var alltid närvarande. På kvällarna efter arbetspasset, och på morgnarna i form av en återställare.
– Jag såg det aldrig som ett problem, jag sökte mig till likasinnade och det var full fart och alltid mycket att göra.
Drack i sängen
Lars första bröllop hölls i svenska kyrkan i Grekland 1977, och han är förvånad över att äktenskapet varade i tio år. Liksom att han fortfarande har kontakt med de tre nu vuxna barnen och sju små barnbarnen. Relationer blir ofta trasiga för dem med missbruksproblem.
Den omvälvande insikten kom när han var 57 och inte gillade vad han såg i spegeln. Han hade nått botten.
– Jag kunde inte jobba längre, jag låg bara i min säng och drack. Jag var en hårsmån från att supa ihjäl mig och tvungen att inse: Jag kan aldrig dricka som andra vanliga människor. Det var dags att ändra hela mitt liv.
Han bröt upp från Stockholm, från sitt gamla liv, från vänner och bekanta, och tog sig till Varberg där han hade ordnat en lägenhet.
– Självhjälpsgruppen räddade mitt liv. Det är fortfarande den tryggaste platsen på jorden för mig.
I dag bor de i en rymlig fyra i centrala Varberg. Charlotta är tillbaka på jobbet som sjuksköterska och Lars är ideellt engagerad med att hjälpa andra med missbruk. Båda fortsätter att gå i självhjälpsgruppen.
De tar en dag i sänder. Det är en lärdom de båda har skaffat sig efter att ha kravlat levande ur det bottenlösa hål som ett missbruk kan innebära.
– Livet utan alkohol är fantastiskt. I ett missbruk växer ju självhatet så fruktansvärt. Nu har jag lärt mig att tycka om mig själv igen och det är ju en förutsättning för att kunna tycka om någon annan, säger Charlotta.
Lars kramar om sin nyblivna fru och ett leende sprider sig över ansiktet.
– Jag har alltid flytt mina åtaganden och aldrig velat ta ansvar för någonting. Nu gör jag det och jag har fått ett liv som jag aldrig hade kunnat drömma om. Det är först nu jag lever.

Text och bild: Jakob Hydén

Se även www.aa.se

 

Läs också:

Dela
(73)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…