Annons

Annons

Vi anade aldrig att vår vän var pedofil

De var goda vänner som umgicks och hade trevligt. Aldrig hade Leif och Lena trott att Stefan var pedofil. Det var en chock när de fick veta vad som pågått i flera år.

Annons

Vi anade aldrig att vår vän var pedofil

Carita var en tyst flicka som alltid såg lite sorgsen ut. Vi umgicks med hennes mamma Mari och hennes nya man Stefan. Caritas pappa hade vi aldrig träffat, kanske hade hon sitt sorgsna ansikte efter honom?

Min hustru Lena och Mari hade träffats på komvux och eftersom vi hade barn i samma ålder föll det sig naturligt att umgås. Stefans son Lasse lekte fint med vår son medan Carita lekte med vår dotter, trots att hon var tre år yngre.

Stefan hade ett brinnande intresse för datorer, medan jag och min hustru var noviser på det området. Med en cigarett i handen och en kopp rykande hett kaffe intill tog Stefan med mig in i datorvärlden. Mammorna tittade på Bingolotto, pojkarna spelade dataspel och flickorna lekte med dockor.

Mari var en väldigt tillbakadragen kvinna, tystlåten och blyg. Hon verkade trivas med att hålla sig i bakgrunden, men var alltid generös och ställde upp om det var något. Lena och Mari trivdes i varandras sällskap trots att de var olika.

Stefan var helt annorlunda, han var social och hade nära till skratt. Han hade som sagt ett stort intresse för datorer. Stefan hade ett förflutet som narkoman och de hade träffats i samband en behandling han fick. Sedan han blev fri från narkotikan var det nog datorerna som var hans nya drog.

Den ende, förutom min hustru och jag, som verkade finnas i deras liv var Stefans bror Roger som bodde i samma område. Vi träffade honom ett par gånger och även han var social och trevlig. Han studerade till psykolog och verkade ansvarsfull.

Efter ett och halvt år på komvux tog Lena och Mari studenten. Vi firade detta tillsammans hemma hos oss med grillning i trädgården. Barnen lekte och alla hade roligt.

Stefan sitter i fängelse

Men när sedan Lena och Mari inte längre träffades genom studierna gled vi så småningom isär. Vi flyttade sedan till en annan ort och det gick några år. Men så råkade vi närma oss Maris och Stefans hemort när vi var ute och körde och tänkte att vi kunde hälsa på dem lite spontant.

—Hej, det är Lena. Vi har vägarna förbi och undrar om ni har tid med ett besök och ta igen lite förlorad tid, sa min hustru när hon ringde upp.

En lång tystnad följde och sedan sa Mari:

—Nej, det är ingen bra idé. Det har hänt en del här. Stefan sitter i fängelse för att ha utnyttjat Carita sexuellt. Jag vill inte prata om det nu, men ringer dig om ett par dagar.

Tankarna snurrade, hade vi verkligen hört rätt? Var Stefan pedofil? Jag tänkte på alla gånger vi suttit vid deras köksbord och skojat och Carita hade lett mot oss. Eller suttit i deras soffa och tittat på tv. Vi hade ju umgåtts i ett par år utan att veta att Stefan utnyttjade sin styvdotter sexuellt.

Efter ett par veckor ringde Mari och berättade vad som hänt. Caritas mormor som bodde uppåt landet hade ringt och frågat om inte Carita som då var 13 år kunde komma upp och hälsa på. Det var ett bra tag sedan de träffades eftersom relationen mellan Stefan och svärföräldrarna aldrig varit riktigt bra och nu saknade mormor och morfar Carita.

Redan första kvällen hade mormor märkt att det var något som tyngde Carita, men det var först tredje dagen vid frukosten som det brast för henne. Med tårarna rinnande berättade hon för sin mormor om de sexuella övergrepp Stefan utsatt henne för.

Mormodern ringde Mari, men hon kunde inte tro att Stefan gjort något sådant. Inte ens när polisen dagen därpå kom och tog Stefan till förhör och han sedan blev häktad ville hon inse sanningen. Carita stannade hos sin mormor till polisutredningen var klar. Stefan dömdes därefter till ett par års fängelse.

Nu är jag vaksam

Vi pratade en gång med hans bror Roger som var mycket bedrövad och liksom vi inte kunde förstå hur detta kunnat pågå i fyra fem år utan att någon av oss märkte något. Han som läste psykologi borde ju ha sett tecknen. Tänk att vi som varit där så ofta och till och med sovit över flera gånger aldrig hade anat något.

Vi visste inte vad Carita tänkte och hur hon mådde. Hade hon varit rädd och frustrerad? Hade hon velat berätta för sin mamma men inte vågat. Hade hon varit rädd för att inte bli trodd, att Stefan skulle bli arg – att hon kanske till och med skulle bli straffad för att hon kom med ”lögner”? Allt detta måste ju ha satt djupa spår hos henne.

Ibland tänker jag tillbaka på tiden då vi ovetande umgicks med en pedofil och hur trevlig han var. Jag undrar om vi hade trott på att han var pedofil om vi hade fått veta det då.

Nu har många år gått och vi har inte träffat Carita sedan allt det här hände. För ett par år sedan blev min dotter vän med Carita på Facebook. Det verkar som att hon har ett bra liv i dag, men att hon använt mat för att dämpa sin ångest. När jag besökte hennes Facebooksida handlade allt om mat. Kanske var det hennes sätt att överleva och glömma de vuxnas svek, vi som fanns där men ingenting gjorde för att hjälpa henne ur helvetet.

Numera försöker jag vara vaksam och se hur barn reagerar på sina föräldrar. Om jag får se ett barn som far illa eller misstänks fara illa ska jag vara den som vågar gå in och ifrågasätta. Det är bättre att fråga och ha fel än att vara tyst och låta övergreppen fortgå. Det får ske på bekostnad av vänskap och inga hot ska få stoppa mig från att förhindra att andra barn utsätts för det som Carita tvingades uppleva.

Leif

 

Läs mer:

Yvonne utsattes för sexuella övergrepp som barn

Min dotters lärare var pedofil

Elaine Eksvärd: Jag vill inte vara tyst längre

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!

Läs också:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…