Annons

Annons

Deras barnbarn kidnappades av sin mamma

De lämnade henne för helgumgänge med sin mamma – sedan såg de henne aldrig igen. Det har nu gått mer än två år sedan Annettes och Nils barnbarn Matilda försvann spårlöst.

Dela
(0)

3
Visa bildspel

/
Deras barnbarn kidnappades av sin mamma
Deras barnbarn kidnappades av sin mamma
Deras barnbarn kidnappades av sin mamma
...
Visa mer

 

När cirkusen kommer till stan hugger det till i Annette och Nils Blomgrens hjärtan. Veckan efter att deras barnbarn Matilda, då sex år, varit på helgumgänge med sin mamma skulle hon gå på cirkus med farmor och farfar – för första gången i sitt liv. Men Matilda försvann, innan cirkusen hunnit komma till stan.

Annons

—Hon tyckte att det skulle bli jättekul, säger Annette. Tidigare år hade vi bara varit utanför och tittat på djuren. Annette tystnar lite och fortsätter sedan.

—Det var hemskt när cirkusen kom. Och lika hemskt när den kom igen året efter. Att se affischerna…

—Vi påminns hela tiden, fyller Nils i.

Vi befinner oss i den lilla byn Laknäs nedanför Tällberg i Dalarna. Här har Annette, 67, och Nils, 63, sitt lantställe. På farstubron står dalahästen som Matilda brukade sitta på och bakom huset skymtar Siljan.

Nils serverar fika och Annette berättar om den där majdagen 2013 – hemma i Stockholm där de vanligtvis bor – då de såg Matilda för sista gången.

—Vi hämtade henne på förskolan och skulle lämna henne till sin mamma för helgumgänge. Men det kändes lite otäckt. Matilda hade flera gånger sagt så märkliga saker som ”I maj ska jag inte vara hos er längre”. Vi kunde inte för vårt liv förstå varför hon sa så.

Annettes och Nils son Magnus och Matildas mamma, ursprungligen från Estland, var vid tillfället mitt i en vårdnadstvist. Magnus hade ett tillfälligt beslut om ensam vårdnad och väntade på tingsrättens dom som skulle komma måndagen efter att Matilda varit hos sin mamma. Annette kände sig orolig efter att de lämnat av Matilda, och hon och Nils fick ett infall och bestämde sig för att följa efter Matildas mammas bil.

—Då upptäckte vi att de åkte mot färjeterminalen – till parkeringen vid Estlandsbåtarna, fortsätter Annette. Vi körde efter till parkeringen och frågade vart de skulle åka. Hela Matildas mammas familj var där och Annette och Nils fick beskedet att familjen skulle åka på kryssning. De skulle komma tillbaka på söndagen, det var ingenting att oroa sig för.

—Och efter många om och men åkte de iväg, minns Annette. Men jag förstod då att hon aldrig skulle komma tillbaka. Jag tänkte att det var sista gången vi såg henne.

Mamman häktad i sin frånvaro

Annette fingrar på sin kaffekopp.

—Jag tänkte på det mycket efteråt, skulle jag ha ställt till med världens hallabaloo där? Och försökt hindra dem från att åka?

—Jag ville inte oroa Magnus så jag ringde min dotter i stället. Men hon tyckte att jag skulle berätta för Magnus, ”Det är ju hans barn”. Och hur det än var så gick helgen, och alla hoppades att Matilda skulle komma hem igen på söndagen.

Men när Annette och Nils åkte för att ta emot henne besannades deras farhågor – Matilda kom aldrig. De ringde runt till Matildas mammas släktingar men ingen visste var Matilda fanns.

—Det kändes bedrövligt, fasansfullt, säger Nils. Hoppet hade funnits innan, men när vi väl stod inför faktum var det hemskt. Och på måndagen gjordes en polisanmälan.

—Jag var rädd, jätterädd att något skulle hända Matilda, säger Annette. Hon var bara puts väck borta.

Matildas mamma blev häktad i sin frånvaro och sedan efterlyst av Interpol. Men hon och Matilda är än i dag försvunna.

—Vi vet inte var Matilda finns, men vi tror att de är i Estland, säger Annette. Vi anlitade ett företag som letar efter försvunna barn – de var i Estland och sökte – men det gav ingenting. Och ibland börjar man inbilla sig saker… Tänk om de köpt nya pass. Matilda kanske heter något annat nu. Annette och Nils berättar att Matilda var mycket hos dem – och de var ofta i Laknäs där Matilda trivdes.

—Innan hon försvann hade hon precis kommit på hur man gjorde för att läsa ett ord, säger Annette. Det tyckte hon var så roligt. Hon var jätteglad.

Nils reser sig upp och kommer efter en stund tillbaka med ett inramat foto av Matilda som han placerar på bordet.

—Hon är så söt, säger han.

—Hon lekte mycket med sina små pet shop-figurer, minns Annette och ler lite. Små djur i plast. Hon satt ofta och lekte för sig själv och pratade med de här djuren.

Försöker hitta henne via Facebook

Annette lutar sig tillbaka och säger sedan:

—Jag tänker på Matilda jämt. Det är särskilt jobbigt när man ser små flickor i hennes ålder. För hur ser hon ut i dag? Vad gör hon? När det var skolavslutning undrade jag om Matilda var på någon avslutning… I början hoppades man hela tiden. När hennes mamma blev häktad kände jag jippi! Och när det beslutades att Matilda enligt Haagkonventionen skulle föras tillbaka till Sverige kände jag samma sak igen. Jag tänkte att nu kan polisen börja leta. Men de hittade henne inte.

Vi promenerar ner mot Siljan samtidigt som Annette berättar att det de hoppas på nu är att Matilda när hon blir äldre ska gå in på internet och själv se att de letar efter henne. Familjen har en efterlysning utlagd på Facebook – på sidan brukar de även skriva små hälsningar till Matilda vid jul och när hon fyller år.

—Bara tanken på hur Matilda kanske lever. En sådan här fin dag till exempel. Sitter hon inne? Får hon inte gå ut? Det vimlar av tankar som jag försöker förtränga hela tiden. Om vi visste var hon fanns och att hon har det bra och får gå i skolan – ja, då fick det väl vara okej.

Kusinerna frågar efter Matilda

Det har hänt att siare har hört av sig till familjen och sagt att de vet var Matilda finns. Annette förklarar att de är skeptiska men har lyssnat på vad några haft att säga.

—Det har känts lite som sista utvägen. En sa att Matilda var i en stor stad som Moskva, en annan sa att hon var i ett hus på landet som Magnus kände till.

—Vi behöver vända på alla stenar, fyller Nils i. Och det är ju klart att vi hoppas hela tiden.

Förutom Matilda har Annette och Nils fler barnbarn och de frågar ofta efter sin kusin.

—Särskilt sexårige Filip frågar alltid var Matilda är och när hon ska komma, berättar Annette. De brukade leka mycket tillsammans. Men vi vill inte säga att hon är försvunnen. Vi brukar säga att hon är med sin mamma.

De fyller dagarna med saker de tycker om: släktforskning, Nils handlar med aktier, de umgås med barn och barnbarn. Men saknaden och oron för sondottern finns alltid där.

—Men på något vis så når man en punkt när man måste hantera det hela, vi är inte längre i samma chocktillstånd som i början. Livet går vidare även om jag varje sekund tänker på Matilda och hoppas att slutet blir gott, säger Nils.

 

Läs mer:

Mina barn kidnappades av sin pappa

Inger fick bli mamma till sitt barnbarn

Molly flyttade ihop med sin sjuka pappa

 

Av Lina Norman

Foto: Pernilla Wahlman

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…