Annons

Annons

Vårt äventyr blev början på Lisas triathlon-saga

Dela
(0)

 

Sommaren 2000 såg den 16-åriga Lisa Nordén en affisch om en triathlontävling i Åhus.
– Jag tänkte att när jag redan cyklat fram och tillbaka från Italien så kunde jag lika gärna testa, säger hon i Hemmets Veckotidning nr 38.
Tolv år senare stod hon överlycklig på prispallen i London med en silvermedalj om halsen. Efteråt hyllades hon av alla – men kanske mest av mamma Kerstin som i ord och handling alltid visat att man ska satsa på sin dröm…

Annons

Men som liten ville Lisa helst bli flygvärdinna eller prinsessa. Nu blev det inte så – i dag satsar Lisa i stället all sin kraft inom styrke- och uthållighetssporten triathlon. Sporten där man måste träna tre olika discipliner, simning, cykling och löpning, som man sedan under tävling genomför direkt efter varandra i olika distanser.
Lisa, 28, tillhör den absoluta världseliten och vid OS i London i somras kunde vi följa den gastkramande thrillern i slutsekunderna mellan henne och schweiziskan Nicola Spirig. Först efter noggrann granskning av målfotot kom tävlingsledningen fram till att schweiziskan var först över mållinjen – med minsta möjliga marginal.
– Jag kände under löpningen att jag nog hade chans på medalj och på slutet förstod jag att det låg mellan silver och guld. Nu blev det silver för mig, skillnaden var nio tusendelar av en sekund, säger Lisa. Att jag var så oerhört nära guld gör inget, jag är så stolt över silvermedaljen.

Lisa kunde mycket väl ha blivit en skicklig ryttarinna i fälttävlan. Både mor och dotter är hästfrälst.
– Jag är själv ”gammal” hästtjej och det är klart att man peppar och försöker få sina ungar att gilla samma saker som man själv tycker är kul, säger Kerstin och berättar att Lisa ägnade all sin fritid åt ridning under många år.
– Stallet låg en bit ifrån där jag bodde och jag sprang ofta både dit och hem, säger Lisa och skrattar.

Engagemanget i hästar hade säkert fortsatt om inte det till slut blivit för dyrt. Som ensamstående mamma insåg Kerstin att Lisa, som blev allt skickligare, också skulle behöva bättre – och dyrare – hästar. Men åren i stallen är långtifrån bortkastade. De har i stället gett ovärderliga erfarenheter.
– De la en god grund för triathlon och för livet. Hos hästarna lärde sig Lisa att man inte kan strunta i dem bara för att man har en dålig dag, är trött eller regnet öser ner. Den erfarenheten gäller i allt.

Men steget från ridning till triathlon är långt och här hade slumpen, i form av en cykelsemester, en avgörande betydelse. Sommaren år 2000 fyllde Kerstin 40 år. Hon och Lisa, som då var 16 år, beslöt att cykla till Italien både som ett äventyr men också som en födelsedagssemester.
– Vi köpte gamla uttjänta racercyklar på Blocket, var ute i 19 dagar och hade jättekul. På vägen hem passerade vi Danmark och jag såg en affisch om Åhus Triathlon – en tävling som skulle gå av stapeln några veckor senare. Jag tänkte att nu när jag cyklat så mycket skulle jag anmäla mig och testa, berättar Lisa.
Trots att hon då inte kunde crawla, Lisa simmade bröstsim i tävlingen, och trots att hon hade en alltför stor och gammal racercykel, vann hon sin åldersgrupp.

– Det var så klart kul och sommaren därpå bestämde jag mig för att börja träna cykling och simning mer organiserat.

Inom triathlon visade hon sig vara en talang utöver det vanliga. Ändå var det mammas sug efter äventyr som gjorde att Lisa tog nästa stora kliv i sin idrottskarriär.
När Lisa tagit studenten avslöjade Kerstin att hon hade planer på att jobba utomlands ett år.
– Mamma ville att vi skulle uppleva ett sista äventyr tillsammans innan jag började mitt riktiga vuxenliv, fortsätter Lisa. Hon fixade jobb som barnmorska i Australien och ville att jag skulle hänga med.
Fast först var Lisa inte helt säker på att Australien var rätt för henne.
– Jag lurades lite för att få med henne, säger Kerstin och skrattar. Jag sa att de var jätteduktiga på triathlon i Australien och att de hade en fantastisk klubb där vi kunde få börja träna.

Vid den tidpunkten hade Kerstin själv blivit frälst triathlet och börjat träna simning, cykling och löpning. Även om hon från början bara kunde simma bröstsim.
– Lisa lärde sig att crawla när hon var 17 år, berättar Kerstin. Och i sin tur lärde hon mig, fast då var jag ju en bit över 40 år.
Kerstin och Lisa sålde det mesta av vad de hade i Sverige för att kunna åka till Australien och de blev kvar i två år. Efter det flyttade Lisa till Wales i Storbritannien och började träna på heltid med en egen tränare.
– Vi beslöt att försöka bo åtminstone på samma halva av jordklotet så jag flyttade hem till Sverige när Lisa bosatte sig i Wales.
Lisa vann tävling efter tävling, men i Sverige fick man inte upp ögonen för den unga skånskan förrän hon kvalade in till OS i Peking för fyra år sedan.
– Då kom jag på 18:e plats, men hela mitt träningsupplägg därefter har lagts upp med tanke på OS i London i år. Sen kom en massa skador emellan och jag trodde det var kört – men det var det inte, säger Lisa och strålar.
Varje vecka simmar, cyklar och springer hon i snitt mellan 25 och 35 timmar, det krävs för att hålla sig på topp.
– Mamma har alltid sagt att man ska satsa på sin dröm och att det enda som kan stå i vägen för att den ska gå i uppfyllelse är du själv. Det budskapet har jag burit med mig och tänkt på när det varit jobbigt, säger Lisa. Och så har jag alltid varit mån om att göra det jag satsar på riktigt ordentligt – det är en egenskap jag ärvt av mamma.

Läs hela artikeln i veckans nummer!

Foto: Leif Boström

 

 


Läs mer om:

Dela
(0)

Annons

Annons

Annons


Annons


Annons

Laddar nästa sida…