Annons

Annons

Världsstjärnan Arthur har landat i Sverige!

Dela
(0)

Äntligen är gatuhunden Arthur på plats i Sverige!

Det räckte med en köttbulle för att gatuhunden skulle fatta tycke för Mikael. Men VM-laget hade inte tid att ta hand om en byracka mitt under pågående tävling. Det avskräckte inte hjältehunden Arthur som skuggade laget genom Ecuadors djungel…

Annons

Mikael och de andra i laget sjönk utmattade ihop på det lilla torget i den ecuadorianska bergsbyn. Det svenska VM-laget i multisport hade sprungit, cyklat och paddlat i fyra dygn – över berg och genom djungeln. Det återstod två dygns strapatser och de behövde varje minuts vila.
Lagkaptenen Mikael Lindnord pustade ut i skuggan, öppnade en konservburk med köttbullar och började sleva i sig. Så fick han i ögonvrån syn på en ovanligt skitig och tovig gatuhund som stod en bit bort och intensivt iakttog honom och hans måltid.
– Min första tanke var att den där ska man nog hålla sig på behörigt avstånd från, han har säkert alla möjliga sjukdomar. Men han stod ju bara kvar och tittade och efter en stund så tyckte jag synd om honom. Jag tänkte att han måste vara hungrig så jag slängde till honom en köttbulle, berättar Mikael.
Köttbullen hann förstås knappt röra marken innan den var slukad hel och Mikael tänkte därefter inte mer på den rågblonda byrackan som gjort honom sällskap över lunchen.
En stund senare var det dags för teamet att fortsätta in i djungeln. Förutom Mikael var det Simon Niemi, Staffan Björklund och Karen Lundgren som gjorde i ordning utrustningen och sedan började vandra i rask takt ut ur byn.
Men de var inte ensamma. Tätt bakom dem följde nämligen en ovanligt smutsig och hungrig jycke, fast besluten att ge sig ut på sitt livs äventyr.
– Det tog en stund men sedan insåg jag att det var samma hund som hade fått köttbullen. Vi tyckte förstås det var festligt och snackade med honom. Det var kul att få sällskap en liten bit på vägen, men vi tänkte att han strax skulle vända tillbaka, minns Mikael.
Inget kunde vara mer felaktigt skulle det visa sig.

Gatuhunden Arthur har fått en husse i Sverige

Efter sex strapatsrika dygn når laget mållinjen i Mompiche vid Stillahavskusten. Laget hamnade på en tolfteplats i VM i multisport. Fr v Mikael Lindnord, Karen Lundgren, Simon Niemi, Arthur och Staffan Björklund på väg upp från den sista paddlingen.

Envis och outtröttlig
För det var ingen vanlig hund som slagit följe med de svenska äventyrsidrottarna. Det var en ovanligt envis, outtröttlig och egensinnig hund och han tänkte inte ge sig i första taget.
Mikael och hans lagkompisar fortsatte allt längre in i djungeln. Hunden vek inte från deras sida. När de vilade så vilade han, när de sprang så sprang han. Över vattendrag, under fallna träd, genom snår.
När de passerade genom någon djungelby och ortens alla hundar skällde vilt på de märkliga främlingarna tittade han bara nedlåtande på de bjäbbande byrackorna, som om han stod över sånt tjafs.
– Han var verkligen supercool. Det fanns liksom inte ett uns av aggressivitet i honom och det var då jag kom att tänka på karaktären Kung Arthur i Svärdet i stenen. Jag tyckte att de påminde om varandra och det var därför vi började kalla honom Arthur, berättar Mikael.
Färden fortsatte i högt tempo genom den svettiga djungeln, det var snårigt och geggigt och ogästvänligt och när teamet efter drygt tio timmars strapatser var klara med etappen var Arthur rejält utpumpad. Han hade uppbådat sina allra sista krafter för att hänga på laget, och Mikael och de andra fick bära ner honom till floden för att kyla ner honom.
Arthur blev något av en hjälte när historien om hans heroiska och envisa kamp blev känd bland folket på plats. Men det var tydligt att tävlingsledningen inte var lika förtjust. Nu väntade den sista etappen, tolv timmars paddling, och inför den fick teamet tydliga besked att hunden inte kunde följa med dem.
– Vi förstod såklart att det inte skulle gå, men det kändes sorgligt. Han hade följt oss så länge och vägrat ge upp. Det kändes fel att lämna honom kvar, men vad skulle vi göra?

Paddlade i väg
Det var en hel del folk som hade samlats vid strandkanten när laget hoppade i kajakerna och paddlade ut i floden. Mikael tittade över axeln och såg Arthur stå i vattenbrynet och titta långt efter sina nyfunna vänner som nu försvann ifrån honom.
– Det kändes förstås för jäkligt, men det fanns inget att göra. Men så plötsligt ser jag Arthur hoppa rakt ut i vattnet och simma allt vad han kan mot oss. Det gick inte så fort för jag tror knappt att han hade simmat en enda gång i sitt liv. Vi stannade och jag plockade upp honom och då steg jublet bland människorna vid strandkanten. Det var en fantastisk känsla och i det ögonblicket kände jag också att jag tog på mig ett stort ansvar, säger Mikael.
Det han inte hade berättat för tävlingsledningen var att han i smyg hade förberett en plats för Arthur på kajakens botten. Där hade han vikt ihop ett liggunderlag där Arthur nu kunde pusta ut.
– Men det hade blivit kyligt i luften och han frös så att han fick ha min goretexjacka över sig, berättar Mikael.
När laget ett halvt dygn senare kom i mål – efter totalt sex dygns umbäranden – infann sig frågan vad de skulle göra med sin nya fyrbenta kompis.
– Att ta tillbaka honom till byn där han kom från var uteslutet, det kände jag direkt. Där hade han inte haft ett bra liv, han hade inte fått mat och blivit sparkad och slagen. Någon sa att jag kunde ta med honom hem och då tänkte jag att så får det bli. På något sätt kändes det som att det var ödet. Det var meningen att han skulle komma med oss hem till Sverige, säger Mikael.
Men att ta med sig en herrelös hund från Ecuador är inget som låter sig göras hur som helst, och resan till Sverige skulle ske bara fyra dygn senare. Därför inleddes nu en febril kamp mot klockan för att få klart alla tillstånd och dokument som krävdes. Alla i teamet hjälpte till och Mikael var den som kämpade hårdast.
Vid det här laget hade historien om den hjältemodiga hunden blivit hett nyhetsstoff, inte bara i Sverige och Ecuador utan faktiskt i hela världen. Och kanske hjälpte det till när myndigheterna i de båda länderna på rekordtid skulle få tillstånden klara. Till och med Ecuadors socialminister ryckte ut när byråkratin krånglade för mycket.

 

Började gråta
Och till sist gick det vägen. Det sista papperet blev undertecknat och godkänt 20 minuter före incheckningen på flyget hem till Sverige.
– Jag fick beskedet via mejl och jag kan ärligt säga att jag började gråta när jag såg det. Det brast när jag insåg att vi hade lyckats, berättar Mikael.
Nu väntar fyra månaders karantän i Sverige, men det är inget stort problem – det tycker nog varken Mikael eller Arthur. Hunden har det många gånger bättre där än han någonsin har haft det i sitt tidigare liv. Tillsyn av veterinär, tak över huvudet, mat på regelbundna tider.
Och Mikael, frun Helena och 1,5-åriga dottern Filippa kan komma och hälsa på sin nya familjemedlem så ofta de vill. I mitten på mars är karantänen avklarad och Arthur kan då äntligen börja sitt nya liv hemma hos familjen Lindnord i Örnsköldsvik.
Mikael Lindnord längtar efter att få bjuda sin kompis på en rejäl portion köttbullar.
– Det känns fantastiskt alltsammans, knappt man tror det är sant! Jag har aldrig tänkt skaffa hund och nu plötsligt har jag en. Men det är klart, det var ju inte heller jag som valde Arthur, det var han som valde mig!

Gatuhunden Arthur landar i Sverige

Gatuhunden Arthur från Ecuador hälsar på sin nya familj i Sverige, fr v husse Mikael, matte Helena och lillmatte Philippa.

 

Läs mer: Det var som katten – lille Olle har fått en ny mamma
Läs mer: Katten Oscar har en ovanlig gåva 
Läs mer: Kattens kärlek räddade kycklingen 

 

Av Jakob Hydén
Foto: Krister Göransson/Team Peak Performance, Maja Suslin/TT


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…