Annons

Annons

Varför sa jag inte till mamma att jag älskade henne?

Kristin bönade och bad att hennes mamma skulle sluta dricka. Hon hotade att säga upp bekantskapen. Inget hjälpte – hennes mamma drack bara mer och mer.

Dela
(0)

min mamma var alkoholist

En ljummen sensommarkväll var jag på middag hos min bror med min mamma. Vi pratade minnen, om att jag och min bror hade lekt indian och cowboy och jag alltid fick vara cowboy trots att jag ville vara indian. Jag hade ju långt hår och det hade indianer också!

Annons

Mamma berättade att vi ofta hade följt henne till bärskogarna, men i stället för att plocka bär hade vi smugit omkring i skogen och ibland nästan skrämt livet ur henne.

Jag sa hej då till mamma när jag åkte hem. Om jag hade vetat att det var sista gången jag såg henne hade jag gjort det annorlunda. Med mera värme, smekt hennes kind och kramat om henne i stället för att bara säga hej då på håll. Jag kan se henne framför mig där på trappan hos min bror. Varför gick jag inte fram och kramade om henne?

Min mamma älskade skogen och köket. Under hela min uppväxt tillbringade hon all ledig tid i skogen och kom hem med korgar och hinkar överfulla. Hon sa alltid att man inte kunde få nog av skogen.

Jag tror att hon använde bärplockandet som en ursäkt för att komma ifrån vardagen en stund, något hon inte kunde tillåta sig utan att samtidigt prestera, till exempel att fylla skafferiet inför kommande vinter.

Varje höst förvällde hon gula kantareller och frös in och trattkantarellerna torkade hon för att sedan smula ner i matlagningen. Mamma kokade blåbärssylt och drottningsylt och senare på hösten var det lingonens tur att bli sylt. Hon bakade hallongrottor, lingonkakor med havre och mina favoriter – julkakorna med kanel, kardemumma och lingon. De var så spröda och hade en härlig blandning av sött och surt.

Hon hade alla sina recept i huvudet och jag frågade aldrig om dem för jag trodde inte att hon skulle dö. Jag trodde att mödrar lever för evigt.

Skickades hem från jobbet

Ja, min mamma älskade skogen och köket men hon älskade också alkohol. Hon tog ofta ett glas vin på kvällarna, som belöning för arbetet och bärplockandet. Drickandet stegrades efterhand, ett glas blev två, tre och till slut en flaska. Snart räckte det inte med en flaska och sedan var steget till en återställare på morgonen inte långt.

Jag tjatade på henne att sluta, men hon kom med sin ständiga ursäkt att hon måste få koppla av efter allt hon gjort under dagen. Jag hotade med att jag aldrig mer ville se henne, att hon aldrig skulle få träffa sina barnbarn, att jag helt skulle säga upp bekantskapen med henne. Jag gjorde inget av det. I stället fortsatte jag att böna och be att hon skulle sluta dricka, endast med följden att hon låste in sig för att få dricka i fred.

Allt eskalerade och en dag skickades mamma hem från jobbet för att hon var berusad. Hon ringde till mig och beklagade sig, hon hade ju bara ätit en punschpralin.

Förberedde mig på det värsta

Sent en lördagskväll efter att jag lagt mig ringde min mobil. Jag såg att det var mammas nummer och tänkte först inte svara, men något inom mig sa att jag måste. Så jag tryckte på den gröna luren och sa hallå. Det var tyst men jag hörde ett svagt stönande och sedan en duns. Jag ropade i luren men fick inget svar.

Rädslan överföll mig. Hon dör! Jag slet åt mig morgonrock och jacka, hoppade i skorna och rusade ut till bilen. Precis när jag skulle köra iväg kom jag på att jag glömt nycklarna till hennes lägenhet, så jag lämnade bilen på tomgång och sprang tillbaka.

Med darrande händer låste jag upp mammas dörr. Jag tog ett djupt andetag för att förbereda mig på det värsta och steg in. Mamma låg på rygg på vardagsrumsgolvet och jag kände knappt någon puls. Jag vet inte varifrån jag fick kraft att agera, men jag ringde 112. Medan jag väntade på ambulansen hade jag kontakt med en SOS-operatör som ställde frågor och vägledde mig. Andas hon? Är hon blå om läpparna?

Efter vad jag tyckte var en evighet kom ambulansen, och när personalen tog hand om mamma vek sig mina ben och jag bröt ihop.

Mamma överlevde, men fick vara kvar på sjukhuset i en vecka. Hon var i mycket dåligt skick och hade flera alkoholrelaterade skador: förstorat hjärta, diabetes, inflammerad bukspottkörtel och en långt gången skrumplever. Hon spelade rysk roulette, varje berusning kunde vara den dödliga kulan, förklarade läkaren.

Efter sjukhusvistelsen höll sig mamma nykter ett tag och blev piggare. Hon tog dagliga promenader i skogen och återfick en frisk färg. Men då kom min ilska. Jag var fullständigt rasande på mamma. All ilska som jag genom åren tryckt undan vällde fram som en lavaström.

Sårbarhet, skam och rädsla

Jag var så trött på alla lögner, all självömkan och gråt, alla gånger jag ringt och sjukskrivit henne när hon var dyngfull. Jag var trött på mitt eget beteende. Under ett helt år vägrade jag att ha kontakt med henne. Min bror försökte medla mellan oss, men jag klarade inte av att ha något med mamma att göra. Jag fick höra att hon tagit återfall och jag brydde mig inte.

Men så en dag bestämde jag mig för att åka till henne och berätta hur arg jag var. Oanmäld ringde jag på dörren och mamma öppnade. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag bara tittade på henne. Denna lilla, bräckliga kvinna är min mamma, tänkte jag, och i det ögonblicket såg jag hennes sårbarhet, skam och rädsla. Jag frågade om hon ville följa med och titta om murklorna hade kommit.

Den där sensommarkvällen hos min bror när jag träffade henne sista gången var hon glad och pratade om att få behandling. Men hon hann aldrig, hon dog tidigt en söndagsmorgon ensam i sitt kök.

Jag önskar att jag hade kramat henne och talat om att jag älskade henne.

Kristin

 

Läs mer

Jag blev kär i en alkoholist

Efter första tonårsfyllan kunde Camilla inte sluta dricka

Inget fungerade utan sprit

 

Vill du dela med dig av din berättelse? Fyll i formuläret här eller mejla oss här!

 


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…