Annons

Annons

Våra känslor fanns kvar efter över 50 år

Elvy mötte kärleken på dans på 1950-talet, men hennes lycka krossades. Ensam och gravid började hon ett nytt liv. Många år senare fick en dröm henne att fatta ett modigt beslut.

Dela
(0)

Våra känslor fanns kvar efter över 50 år

Som ung norrländska hamnade jag i Stockholm i mitten på 1950-talet. Fick arbete där i ett snabbköp. Danslysten som jag var besökte jag med en väninna Gröna Lund när de öppnade för säsongen. Just där och just då sa det klick. Han vars ögon trollband mig var en tjusig furir som dansade som en gud.

Annons

Vi var lite blyga inför varandra i början, men så småningom blev vi ett par. Det var officersbaler och utflykter på det skepp han tjänstgjorde på. Ja, det var en lycklig tid och vi var i stort sett oskiljaktiga.

Gilla Hemmets på Facebook

Men så kom den där onsdagskvällen i början på december. Han kom som vanligt, glatt sjungande till mig. Jag berättade glädjestrålande att han skulle bli pappa. Han tog mig i sin famn och bekände gråtande att han var förlovad med en flicka på en annan ort.

—Varför har du inte burit någon ring? undrade jag.

—Det får vi inte i flottan på grund av olycksrisken, svarade han.

Då brast det för mig och han ville genast ringa och slå upp förlovningen. Jag sa nej och kände mig totalt lurad. Han bekände att ett snart förestående äktenskap mellan honom och flickan redan hade arrangerats av hennes familj.

Jag var i chock. Allt svartnade. Han ville bryta kontakten med flickan och ställa in bröllopet. Resolut sa jag nej. Vi grät floder båda två, kramades och skildes med ett löfte att han skulle skriva på faderskapspapperet.

Det blev ett mycket svårt avsked. Skulle vi någonsin ses igen?

Min älskade stod brudgum

För mig följde många sömnlösa nätter. Julen nalkades och jag beslöt mig för att åka upp och fira jul och nyår med min familj i Norrland. Julafton gick väl an, men nyårsafton? Då skulle min älskade stå brudgum med en annan flicka vid sin sida. Hur kändes det för honom?

Jag sa inget till min mor om min svåra belägenhet, det var först senare som jag berättade. Efter nyår återvände jag till mitt arbete i Stockholm. Min moster som bodde där såg i vilket eländigt tillstånd jag var, så jag fick säga upp min lägenhet och flytta hem till henne.

Hon var mycket orolig för mig och ville att jag skulle besvara en äktenskapsannons från en son till en pastor. Jag tvekade, men det blev brevkontakt och så småningom träffades vi. Jag skulle försöka bo med honom och hans mor i landskapet söder om Stockholm. Det gick bra, vi förlovade oss och så blev det äktenskap.

Den lilla flickan, som han inte var far till, föddes och togs emot med öppna armar. Vi fick sedan tre barn till, två flickor och en pojke. Min make och jag startade en import- och affärsrörelse som gick väldigt bra.

Affärsverksamheten fortsatte år efter år, vi tänkte lägga ner den när vi blev äldre men det blev inte så. En dag blev min make akut sjuk och efter fem dagar i koma dog han. Jag stod ensam med allt i hög ålder och det kändes otroligt ensamt och svårt. Så jag sålde både hus och rörelse och flyttade till ett fint radhus i närmaste stad.

Jag fick en pirrig känsla i kroppen

Något år senare drömde jag en underlig dröm. Jag såg ryggtavlan på en man i uniform som vandrade med en liten flicka mot en solnedgång. Drömmen var mycket vacker, men när jag vaknade kom plötsligt en tanke att något hänt min ungdomskärlek. Jag kunde inte släppa tanken så på morgonen ringde jag nummerupplysningen för att få hans nummer.

Sedan satt jag med telefonen i knät en bra stund innan jag vågade ringa. Så fick jag höra hans röst igen efter 54 år. Han blev mycket glad över samtalet och undrade om jag befann mig i hans stad. Jag talade om att jag hade en son som bodde där och att jag snart skulle besöka honom.

—Då måste du givetvis komma och dricka kaffe hos mig.

Vi pratade vidare om vad som hänt i våra respektive liv genom åren och jag fick veta att han var änkeman sedan några år och att han hade två flickor och en pojke.

Så åkte jag och hälsade på min son och hans sambo. På kvällen berättade jag att jag var bjuden på kaffe hos min ungdomskärlek. Det blev förstås en total överraskning för dem. Dagen därpå åkte jag och min sons sambo taxi hem till min ungdomskärlek. Min son var förkyld och kunde inte följa med.

Jag fick en underlig pirrig känsla i kroppen när vi kom fram till huset. Väl därinne mötte han mig med en stor kram och viskade:

—Äntligen.

Han kom i bil i skytteltrafik

Det kändes otroligt att träffas efter alla år. Han var äldre förstås, men charmen fanns kvar – och känslorna. Vi hade inte glömt varandra.

Efter det besöket blev det många fler. Han kom med bil i skytteltrafik och jag reste till honom med tåg. Nu lever vi tillsammans i mitt fina radhus. Det är nästan som om vi aldrig har varit skilda från varandra. Visst är det märkligt.

Det blev ett stämningsfullt möte för oss alla tre när vår gemensamma dotter Kristina och hennes biologiska pappa träffades för första gången. Många kramar och glädjetårar. För mig kändes det otroligt att se hur lika de var i profil.

Min yngsta dotter dog tidigt i en hjärt- och lungsjukdom, de två andra barnen accepterade min ungdomskärlek fullt ut. Jag hamnade rätt också hos hans barn. Vi är nu en stor och lycklig familj och jag är så glad att vår kärlekshistoria fick ett lyckligt slut.

Elvy

Läs mer

6 kärlekspar vi minns

Vågar jag satsa på kärleken?

Katten Skrållans kärlek räddade kycklingen


Läs mer om:

Dela
(0)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…