Annons

Annons

Deras kärlek vann över drogerna

Karins sambo Alexander missbrukade droger i hemlighet. Efter en överdos fann hon honom livlös i badrummet och ställdes inför valet – stanna eller gå?

Dela
(37)

3
Visa bildspel

/
Vår kärlek vann över drogerna
Vår kärlek vann över drogerna
Vår kärlek vann över drogerna
...
Visa mer

 

Det var en iskall januaridag 2011 som Karin Hyll för första gången fick syn på Alexander Strandberg. Hon hade just flyttat till Umeå för ett jobb som museichef på Norrbyskär. Han jobbade som fastighetsskötare på KFUM och de stötte ofta ihop under sina arbetspass.

Annons

—Jag blev kär vid första ögonkastet! Det var något med hans blick, att han verkligen såg mig. Men han var inte lättflirtad. Det tog tid innan det blev något mer än bara kollegial vänskap, säger Karin och berättar att hon såg till att komma tidigt till jobbet så att de skulle få en chans att prata lite.

Vad hon inte visste då var att Alexander hade sina skäl till att hålla avståndet. Han var nykter och drogfri sedan ett år och hade hand om sin lille son Leon på heltid, efter att mamman, Sara, avlidit 2010.

—Allt mitt fokus låg på Leon, som då var drygt tre år. Det var dagis, jobb, träning och trygga rutiner som gällde. Jag hade inte tid eller lust att satsa på kärleken efter de tuffa åren som jag lämnat bakom mig, säger Alexander.

När Leon var ett halvår placerades han hos en fosterfamilj på grund av föräldrarnas missbruk. Tre månader senare återfick Alexander myndigheternas förtroende att ta hand som sitt barn och sedan dess har sonen bott med honom. Efter Saras bortgång blev det om möjligt ännu viktigare att vara en bra förälder. Nu var Alexander den enda som Leon hade.

—Jag var väldigt rädd att äventyra den stabila tillvaro jag hade byggt upp och höll alla tankar på relationer ifrån mig, säger han.

 

Läs mer: Bengt och Kathy tog sig ur missbruk och hemlöshet

 

Till sist föll han ändå för Karins charm och enträgna uppvaktande.

—Jag gillade hennes utstrålning och starka driv. Jag är väldigt tacksam för att hon låg på och inte gav upp.

Han var öppen med att han haft ett mångårigt alkohol- och drogmissbruk, som sträckte sig tillbaka till tidiga tonåren med bara vissa drogfria perioder. Men det var inget som skrämde Karin.

—Nej, jag är uppvuxen i en trygg och välordnad miljö utan missbruk. Jag var naiv, jag fattade inte vad jag skulle vara rädd för. Han var ju drogfri nu så det fanns väl inget att oroa sig för? säger Karin.

Började festdricka

Paret fick erbjudande om jobb vid Riksgränsen och reste dit. Där började de festdricka tillsammans – trots Alexanders löfte om att aldrig röra alkohol. Det blev början på en nedåtgående spiral.

—Det ligger ju något romantiskt i att dela en flaska vin och jag som har jobbat som sommelier uppskattar ett gott vin, för smakens skull. Men Alex var inte van vid att dricka socialt och det förstod inte jag.

Alkoholen förändrade honom, han bråkade med folk och kom i slagsmål. Men Karin tog honom alltid i försvar.

—Trots att jag visste bättre så tänkte jag att det inte var någon fara med ett enstaka glas vin. Jag trodde jag hade läget under kontroll. Vi var ju så förälskade och allt kändes toppen, säger han.

Ständiga bråk

Sommaren 2012 flyttade de till Stockholm och båda började dricka alltmer. Förhållandet som tidigare varit harmoniskt präglades nu av ständiga bråk.

—Jag hade ofta en klump i magen och nu gick allt ut på att hålla Alexander på bra humör. Att gå och handla vin gjorde honom glad. Men fortfarande drack han mindre än jag, så jag tänkte att det inte var någon fara med honom. Hans tilltagande vresighet skyllde jag på trötthet, säger Karin, som inte hade en aning om vad som pågick bakom hennes rygg.

Till en början undvek Alexander det ökända Sergels torg för att inte lockas att köpa droger. Men en dag gick han dit ändå och sedan var karusellen igång. Det gick snabbt utför med olika narkotikapreparat.

—Jag kände inte igen Alexander. Från att ha varit en varm, uppmärksam och tålmodig kille blev han kort i tonen och lättretlig. Jag kände att något var fel, men trängde undan oron. Alexander sa att han tog kosttillskott och jag köpte det rakt av, säger Karin och fortsätter:

—Förändringen kom ju inte över en natt. Den smög sig på och till sist blev det ett normaltillstånd att tassa på tå och hålla Alexander nöjd. De bästa stunderna var när han låg och sov hemma. Kompisar reagerade på hans beteende, men jag slog bort deras farhågor och förklarade att Alexander bara var trött.

Under det här året fick Karin ta hela ansvaret för Leon.

—Hon bar upp hela familjen. Jag tänkte bara på mig själv, konstaterar Alexander och berättar att de ofta bråkade om pengar. Bägge jobbade mycket, men pengarna var alltid slut. De lånade av släkten och Alexander tog hemliga blancolån för att finansiera sitt eskalerande missbruk.

 

Läs mer: Alkohol – njutning eller problem?

 

Efter julhelgen gick förhållandet käpprätt utför. Alexander söp sig redlös hemma hos Karins föräldrar på julafton och när hon sa åt honom blev han rasande.

—Jag mådde sämre och sämre och tänkte att ska det verkligen vara så här? Jag funderade på att göra slut. Men så tänkte jag på Leon och ville inte överge honom, säger Karin.

Räddad i sista stund

Den 25 februari 2013 vaknade hon med en konstig känsla i magen. Alexander var inne på toaletten och Leon låg i soffan och tittade på tecknad film. Då hördes en duns inifrån badrummet. Karin flög upp och skrek och bankade på dörren.

—Han svarade inte och jag fick panik. Då äntligen förstod jag och lyckades låsa upp dörren utifrån och ut föll Alex, alldeles blå i ansiktet. Jag ringde 112, medan Leon satt skräckslagen i soffan. En manlig vårdare svarade och jag berättade att min sambo hade tagit en överdos. Jag var hysterisk och förbannad på samma gång, säger Karin.

Minnet av de där kritiska minuterna väcker fortfarande starka känslor hos de båda. Om det inte hade varit för den där bestämda rösten i luren så hade Alexander nog inte suttit här i dag.

—Rösten sa åt mig vad jag skulle göra. Jag satte igång med hjärt-lungräddning och efter 25 minuter, när ambulansen kom, hade Alexander en svag puls, säger Karin.

Räddningspersonalen tog över medan Karin fick ta hand om Leon.

—Jag fick beskedet att han förmodligen inte skulle klara sig och jag minns att jag tänkte att äntligen dör han. Äntligen tar det här skitlivet slut!

Men efter en stund stod han upp för egen maskin. Karin kände sig kluven. Både lättad och besviken. Polisen tittade misstänksamt på henne, var hon också missbrukare? Borde de omhänderta Leon? Men Karin höll fasaden uppe, var samlad och lugn mitt i allt kaos, trots att hon inte hade en aning om hur de skulle kunna gå vidare efter det som hänt.

 

Läs mer: Vi drack både dag och natt

 

Två dagar senare var den gamla Alexander tillbaka och för första gången på länge såg han på Karin med samma blick som när de först träffades.

—Jag visste där och då att jag stod inför ett livsviktigt val. Jag skulle satsa allt på att bli drogfri. Jag ville inte förlora Karin och Leon, säger Alexander.

Karin fortsatte att tveka – ville hon fortsätta eller skulle hon ge upp? Hon kände sig förvirrad, arg och sviken. Men också att kärleken till den man hon förälskat sig i var stark. Hon ville kämpa tillsammans med honom.

—Alla bitar föll på plats. Vi sa upp oss från våra jobb och bestämde oss för att flytta tillbaka till Norrland och börja på nytt där, säger Karin och tillägger att på något vis har relationen alltid känts självklar. De hör helt enkelt ihop. Kärleken vann över drogerna.

—Jag tycker att debatten lätt blir svart eller vit. Stanna eller lämna, kämpa eller fly. Men allt behöver inte vara så hopplöst. Det är okej att känna hat, avsky och äckel. Man kan älska en person, men hata ett beteende. Och man får inte glömma att jag är vuxen. Jag har också ett ansvar, jag är inget passivt offer, säger Karin, som efter det som hänt gått i en anhöriggrupp och fått terapi för att bearbeta sina känslor.

Lyckliga tillsammans

I takt med att Alexander har blivit starkare har hon vågat släppa taget och visa sig svag. Alla undantryckta känslor bubblade upp till ytan.

—Jag har gråtit och varit deprimerad och har också varit hemskt arg på min man. Jag som alltid har varit en laglydig person, hur kunde det gå så långt att han tog droger i vårt hem? Det har kostat på att vara den som bär upp och stöttar. Nu mår jag bättre och har valt att lita på Alexander till hundra procent. Annars skulle det inte fungera.

För nio månader sedan gifte de sig. Som ett bokslut över det som varit och en spirande början på något nytt. Och för att manifestera sin kärlek. De föreläser också tillsammans om medberoende.

—Vi är i dag lyckligare än någonsin. Jag har valt bort drogerna och Karin har valt att stanna kvar. Nu tar vi en dag i taget, säger Alexander.

 

Läs mer på bloggen www.insight2life.se

 

 

Läs mer:

Malin blev missbrukare som sin mamma

Ingen förstod att Marcus led av schizofreni

Mathildas mamma har adhd

 

Av Maria Zaitzewsky Rundgren

Foto: Samuel Pettersson


Läs mer om:

Dela
(37)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…