Annons

Annons

Ludvig Isacsson: Vår familj gick sönder efter Estonia

Den 28 september 1994 sjönk Estlines färja M/S Estonia och 852 människor omkom. Nu på söndag har det gått 22 år sedan katastrofen.  En av de som miste livet var sångaren och underhållaren Pierre Isacsson. Hans död blev en tragedi för familjen och särskilt sonen Ludvig, som då var nio år.

Annons
7
Visa bildspel

/
Ludvig Isacsson, Pierre Isacsson, Estonia
Ludvig Isacsson, Pierre Isacsson, Estonia
Estonia
Estonia
Ludvig Isacsson, Pierre Isacsson, Estonia
Ludvig Isacsson, Pierre Isacsson, Estonia
...
Visa mer

– Strax efter pappas död fick jag ett album med tidningsklipp från min farfar. De har hjälpt mig att bearbeta sorgen, säger Ludvig Isacsson, som på sin pappas dödsdag ger ut sin första singel.

Tidningsklippen visar en lycklig Pierre Isacsson. Han är redo för en comeback. Han har skrivit nytt material, helt olikt Då går jag ner i min källare, Vita Vidder och de andra låtarna han tidigare sjungit i Melodifestivalen och på Svensktoppen. På bilderna visar han stolt upp sin hustru Eva och de tre barnen. Rubriken pratar om Pierres Family Five. Det var som medlem i Family Four som Pierre blivit rikskändis.

– I en intervju säger pappa att han lever varje dag som om den var den sista. Det där känner jag igen, jag är likadan. Kanske brås jag på honom, men mitt liv har också varit enormt präglat av att pappa dog i Estoniakatastrofen, säger Ludvig Isacsson.
Ludvig var nio år när hans pappa omkom på öppet hav höstnatten den 28 september 1994. De hade haft en idyllisk sommar ihop på familjens lantställe i Blekinge. I vanliga fall brukade Pierre pendla mellan Borås och Stockholm. Efter Family Four och solokarriären hade Pierre under åttiotalet sadlat om och försörjt sig som skådespelare och speakerröst. Nu arbetade han som kryssningsvärd ombord på Estlines färjor.
– När pappa lekte med mig hade han ett par speciella jeans som vi kallade lek-jeansen. Han gav mig min första gitarr och lärde mig spela Varm korv boogie. I ett av mina starkaste minnen från den sista sommaren ligger jag tryggt ovanpå pappas bröst. Vi delar på ett set hörlurar och lyssnar på en kassett med de låtar som pappa ville ge ut på sin nya skiva, skivan som skulle bli hans comeback, säger Ludvig. Så blev det inte.
Några veckor senare är det dags för Pierre att mönstra på färjorna igen. Ludvig vill inte att pappa ska åka och skriker.
Det blir inte sista gången de ses. Pierre kommer hem till Ludvigs nioårsdag. Men sedan måste han oplanerat ta sig tillbaka till Stockholm och M/S Estonia. Alf Robertson och hans band har råkat dubbelboka och kan inte åka. Pierre skjuter upp semestern för att göra ett sista jobb som kryssningsvärd i Baltic Bar.
– På morgonen den 28 september väcks jag av mamma. Något har hänt med Estonia. Tv:n står på och det kommer hela tiden ny information. Mina äldre syskon är hemma och vi följer rapporteringen hela tiden. Vi vet att pappa mönstrat på och skulle komma till Stockholm på morgonen, men i min nioåriga drömvärld tänker jag att han var nog inte ombord. I dag minns jag inte speciellt många detaljer från de timmarna, från begravningen eller vad som annars skedde kring den här tiden. Jag har förträngt det, säger Ludvig.

Pierre var 46 år när han dog. Han ställde upp i talangtävlingar och jobbade som musiker redan i 18-årsåldern i gruppen Country Four. 22 år gammal skrev han låten Du skänker mening åt mitt liv som Ola Håkansson framförde i Melodifestivalen. Relationen till Pierres sida av familjen blev komplicerad när han gifte sig med Eva, designern som skulle bli mamma till hans tre barn, Andrea, född -77, Adam, född -79, och Ludvig, som är född 1985.
– Några veckor efter Estoniakatastrofen skickade farfar, trots knapp kontakt, den grå klippboken till mig. Varför just till mig och inte till mamma eller syskonen vet jag inte. Kanske för att jag var yngst. Albumet har hjälpt mig mycket i min bearbetning av sorgen. Jag tar fortfarande fram det någon gång om året. Det finns mycket att läsa, säger Ludvig.
Albumet innehåller fotografier och tidningsartiklar från de sista åren i Pierres karriär. Det syns att farfadern lagt ner mycket tid och möda på att samla material och prydligt klistrat in det i boken.
Om man vänder boken och bläddrar från motsatta sidan hittar man klipp från Estoniakatastrofen. Detaljer om Pierre är noggrant markerade med rosa överstrykningspenna. På de sista bladen finns dödsannonsen och ett släktträd. Rubrikerna går rakt in i magen: ”800 döda på färjan.” ”Hon kunde ju inte sjunka!” ”Pierre Isacsson sjöng in i det sista.”
– Pappas död gjorde att en trygghet rycktes ifrån mig. Det är en pusselbit som fattas och har säkert skapat min rotlöshet; jag kan ofta leva med en molande känsla att allt i tillvaron är förgängligt. När jag har det riktigt bra i mitt liv, med exempelvis kärlek, lägger sig ett mörker över mig. Jag får känslan av att min lycka kommer att brytas av något oväntat, något tragiskt. Jag har blivit bättre på att hantera de här känslorna, men spåren finns där än, säger Ludvig.
När han läst tidningsklippen har han förstått att hans pappa också var rädd för att livet skulle ta slut.
– Pappa säger att han lever som om varje dag var den sista. Jag är inte helt säker på att det är fel, men det gör framtiden aningen ostrukturerad, säger Ludvig.
Vi gick i kras
Estoniakatastrofen slog sönder familjen.
– Min familj gick fullständigt i kras. Det var först drygt tio år senare som mamma visade någon form av läkning. Kaoset gjorde att mina äldre syskon flyttade så fort de blev myndiga. Det har säkert grundat ett dåligt samvete, att de lämnade mig när vi alla var svaga, men jag klandrar ingen. Jag har en god relation med min mamma och mina syskon. Livet blev ju inte som någon av oss hade trott, säger Ludvig.
Ludvig kunde aldrig anpassa sig i skolan. Redan i fyran spårade det ur, och när han kom till högstadiet och gymnasiet hände det att han var borta en månad eller mer i sträck. I stället spelade han gitarr, en klassisk tonårsventil. Lärarna kände till att han hade problem hemma och lät honom hållas.
– Jag var ingen rebell, jag trotsade bara systemet. Lärarna tacklade det väldigt bra och stöttade mig enormt. De visste att jag klarade av att tenta av vissa ämnen utan att delta i lektionerna. I stället valde de på att fokusera på att få dit mig till lektioner i de ämnen som de visste att jag inte skulle klara utan undervisning, säger Ludvig.
– Eftersom pappa lärde mig att spela kändes musiken länge som en väldigt privat och intim sak och med tiden försvann musicerandet för honom, det blev för smärtsamt. Men en dag i fjol när han befann sig långt hemifrån fick han ett samtal. En vän ville att han skulle spela live på en hemvändarkväll i Helsingborg.
–Jag hade inte stått på scen på säkert tio år och spelningen var drygt två veckor senare. Svaret skulle lämnas direkt.
–Jag gör det, men jag har ingen låt. Jag får köpa en gitarr och skriva en låt på resan, hörde jag mig själv svara.
Nu den 28:e september släpps Ludvigs singeldebut, Two Sides, på datumet då M/S Estonia förliste. Responsen från de som hörde låten på scen var stark och stöttande
Det kommer bli ett första, trevande steg ut i det okända.
I samma skåp som farfars album ligger också kassettbanden med visorna som hans pappa aldrig hann ge ut.
– De är inte alls som den lättlyssnade musiken som pappa spelade in på 70-talet. Texterna är tunga, mer innerliga och djupa.
Begraven i Bromma
852 personer dog i Estoniakatastrofen. Pierre Isacssons kropp var en av de första som hittades och fördes till Sverige. Han blev begravd på Bromma kyrkogård, bredvid Ludvigs mormor och morfar. På årsdagen brukar familjen samlas och äta tillsammans.
– Jag vet inte så mycket om pappas sista tid ombord och har ännu inte följt de spår av vittnesmål som finns. Jag vet att en berättelse är att han hjälpt en flicka som var fastklämd, och att han delade ut flytvästar under förlisningen. Jag vet heller inte var pappas kropp hittades. Kanske var det i en av livbåtarna. Jag tror att det hjälpt min bearbetning att pappa hittades. Vi har ju en grav att gå till, säger Ludvig.
Ludvig blir glad när det berättas om hans pappa.
– Jag är hundra procent öppen för all kontakt med andra som vill berätta något om min pappa. Jag har inga filter för vad som kan vara viktigt eller oviktigt. Det är ovärderligt att artister än i dag framför hans musik. Christer Sjögren gjorde för inte så längesen en inspelning av Jag vill andas samma luft som du, en låt som pappa skrev till min mamma, säger Pierre.
Och låten om ångmaskinen i källaren, den håller än och dyker upp i de mest osannolika sammanhang – trots att väldigt få kan nå ner till Pierre Isacssons basröst.
– Den går ju egentligen inte att sjunga för särskilt många, men Christer Sjögren sjöng den i Carina Bergs tv-program Berg flyttar in. Jag har en god vän, trubaduren Peter Bogsveen, som gör källarlåten live som paradnummer. Han sänker tonarten, flera gånger! Helt bisarrt – och jätteroligt!

AV MARIA SVEMARK FOTO: LEIF BOSTRÖM, TT

 

Estoniakatastrofen

Klockan 31 minuter över ett på natten den 28 september 1994 går TT ut med att passagerarfärjan M/S Estonia har sjunkit under sin färd från Tallinn till Stockholm. Katastrofen inträffar på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö. Fartyget gick snabbt under i hårt väder.
989 personer fanns ombord. 852 dog. Av 552 svenskar ombord omkom 501. 137 räddades och 95 kroppar bärgades.
Vissa samhällen och städer i Sverige drabbades extra hårt. Bland de döda fanns bespisningspersonal från Lindesbergs kommun, poliser på konferens, pensionärer från PRO i Norrköping, pensionärer från Metall i Borlänge, lärare och elever från en skola i Vilhelmina och studenter från Pingstkyrkans bibelskola i Jönköping.
Mer om Estonia finns på estoniasamlingen.se. Flera vittnesmål från olyckan finns att läsa på engelska på estonia94.blogspot.com.

 

Mer om Pierre Isacsson!

Mer om Pierre Isacsson finns samlat på Per Wikers blogg pierreisacsson.blogspot.se. Sök också på Pierre Isacsson på youtube.com.

 

Läs också:

Dela
(21)


Annons


Annons

Laddar nästa sida…